I går fick man höra hur pengarna försvinner från Malmö till Danmark då så många har upptäckt möjligheten att gå över brun från Stasi till friheten. Nu var det bekymmer för politikerna att folk som bor i Malmö/Skåne arbetar i Danmark och betalar skatter där så kommer det inte skattemedel hit. Det hette att nu är Malmö ihop pressat mellan två högerregeringar. 

Men snälla Malmö kolla lite dig självt vad ni håller på med och vad ni gör för medborgare rent konkret. Vem kan leva detta unkna gråsosseklimat från förra seklet där en handfull tjänstemän styr. Tjänstemän som inte ens har utbildningar i botten utan som har armbågat sig från vårdare till chefer. 

I dagens samhälle går detta bara inte. Ungdomarna som har studerat i högskolan får inga arbetsplatser i kommunen utan gamla outbildade tanter skockar sig i varje hörna. Gnället att skattemedel försvinner är nog Malmö stads eget fel då ni vill upprätthålla tjänstetanterna och rehabilitera denna folkgrupp livet ut med smygpengar från handikappomsorgen och andra områden.

Malmö/Skåne får rätta sig efter dagens samhälle så skattemedel kommer att stanna hemmavid.

http://www.stasimuseum.de/

Nu lever Stasi sitt liv i museiform i Tyskland men i Malmö lever det in live:

http://www.malmo.se/Kommun–politik/Om-oss/Forvaltningar–bolag/Sociala-resursforvaltningen.html

Det härjar en Stalin inom den gammalmodiga och förlegade handikappomsorgen i Malmö stad därför måste medborgare få alternativa lösningar. Denna tant och hennes gelikar gör en ringmuskel kring funktionshindrade så att både LSS och FN:s konvention inte kan genomföras.  Politikerna gör lätt för sig att de delegerar makten till skräckväldet med befogenheter till oetiskt beteende.

Jag undrar vad offentlighetsprincipen egentligen står för då man som medborgare inte får veta vilka intyg och meritlistor anställda har. När man frågar detta så kommunen svarar att det är tillräckligt höga meriter till varje tjänst plus att det finns massa akademiker också. Men då borde det inte vara någon skam att visa ut intygen. Men det går inte enligt kommunen. Nyfikenheten blir större då det börjar kännas att något är på tok och något mörkläggs. Det i samband med att man inte hittar riktig kompetens i fråga. Jag syftar på handikappomsorg och daglig verksamhet. Mina misstankar är att kommunen under lång tid har använt handikappomsorgen på felaktigt sätt på eget syfte istället för att värna t. ex  LSS 6 §. Dessutom vill Malmö kommun inte begära belastningsregister från sina anställda och det leder lite tankarna att anställningarna använts att rehabilitera andra grupper i stället för målgruppen.

Ingen i Malmö stad kan ens skriva Individuell Plan till förståndshandikappade på tidig utvecklingsnivå, ingen kan dokumentera eller planera. Det är som gamla institutioner i lite bättre lokaler. Därför ville jag veta varifrån personalen och cheferna kommer. Kan detta hållas hemligt på detta sätt? Vi får inga förändringar som LSS och FN:s konvention kräver om man inte får veta vad finns i nuläget. FN:s konvention för funktionshindrade som Sverige har undertecknat kommer inte att lyckas om man underhåller gamla strukturer.

Sammanfattningsvis är min enkla fråga: Kan jag ta del i kommunala anställdas meritlistor och intyg enligt offentlighetsprincipen?

Med vänlig hälsning

enligt LSS

– en kartläggning –

2

Socialstyrelsen klassificerar sin utgivning i olika dokumenttyper. Detta är

en Lägesbeskrivning. Det innebär att den innehåller redovisning och analys

av kartläggningar och andra former av uppföljning av lagstiftning,

verksamheter, resurser m.m. som kommuner, landsting och enskilda huvudmän

bedriver inom hälso- och sjukvård, socialtjänst, hälsoskydd och

smittskydd. Den kan utgöra underlag för myndighetens ställningstaganden

och ingå som en del i större uppföljningar och utvärderingar av t.ex.

reformer och fördelning av stimulansmedel. Socialstyrelsen svarar för

innehåll och slutsatser.

Artikelnr 2008-131-22

Publicerad www.socialstyrelsen.se, maj 2008

3

Förord

Betydelsen av att människor har ett arbete eller en annan meningsfull sysselsättning

har påpekats i olika sammanhang. Det är viktigt inte minst för att

överbrygga klyftor i levnadsvillkor och bidra till en ökad delaktighet för

personer med funktionsnedsättning. Lagen (1993:387) om stöd och service

till vissa funktionshindrade (LSS) trädde i kraft år 1994. Daglig verksamhet

enligt 9 § 10 LSS är den insatsen som har beviljats flest personer och är

även den insats enligt LSS som ökat mest sedan lagen trädde i kraft. Det

saknades en samlad kunskap om innehåll och form för daglig verksamhet.

Mot denna bakgrund har Socialstyrelsen gjort denna kartläggning som omfattar

både kommunalt och enskilt driven daglig verksamhet enligt LSS.

Resultatet har relaterats till de mål som finns formulerade i lagen och dess

förarbeten.

Kartläggningen är ett kunskapsunderlag för Socialstyrelsens fortsatta arbete

med frågor inom detta område. Rapporten kommer även att delges den

statliga LSS-kommittén som i ett tilläggsdirektiv har fått i uppdrag att utreda

en utvidgning av målgruppen för den dagliga verksamheten enligt LSS.

Projektansvariga har varit Helene Wirandi samt Tora Nissen (tiden

20060801–20070701), Enheten för funktionshinderfrågor, Socialstyrelsen.

Kartläggningen har gjorts av projektledare Martin Kronkvist, Kristianstads

kommun, och Elisabeth Björquist, Uddevalla kommun, i samarbete med

Kerstin Westergren och Anna Flöjte, båda från Statistikenheten vid Socialstyrelsen.

Dessutom har docent Magnus Tideman, Högskolan i Halmstad,

medverkat som handledare.

Maj 2008

Peter Brusén

Enhetschef

Enheten för funktionshindersfrågor

4

5

Innehåll

Förord………………………………………………………………………………………………3

Sammanfattning………………………………………………………………………………..7

Inledning ………………………………………………………………………………………….8

Bakgrund ……………………………………………………………………………………………………….8

En historisk tillbakablick ……………………………………………………………………………..8

Daglig verksamhet enligt LSS ………………………………………………………………………9

Antalet personer i daglig verksamhet ökar…………………………………………………….10

Tidigare undersökningar och rapporter…………………………………………………………11

Syfte……………………………………………………………………………………………………………11

Metod…………………………………………………………………………………………………………..12

Två enkätstudier………………………………………………………………………………………..12

Hearingar …………………………………………………………………………………………………12

Bortfall…………………………………………………………………………………………………….12

Beräkningar och skattningar ……………………………………………………………………….12

Redovisningsgrupper …………………………………………………………………………………13

Termer …………………………………………………………………………………………………………13

Resultat …………………………………………………………………………………………..14

Organisering av daglig verksamhet ………………………………………………………………….14

Nämnder och förvaltningar …………………………………………………………………………14

Kommunal och enskild regi ………………………………………………………………………..14

Beslut om daglig verksamhet…………………………………………………………………………..15

Tidsbegränsning och uppföljning av beslut …………………………………………………..15

Ej verkställda beslut…………………………………………………………………………………..15

Personal inom daglig verksamhet …………………………………………………………………….15

Arbetsledarnas utbildning …………………………………………………………………………..16

Personalens utbildning……………………………………………………………………………….16

Personaltäthet och könsfördelning ……………………………………………………………….17

Personlig assistans i daglig verksamhet ………………………………………………………..17

Antalet deltagare i daglig verksamhet ökar ……………………………………………………….18

Konsekvenser för verksamheterna av ökningen……………………………………………..18

Innehållet i daglig verksamhet…………………………………………………………………………19

Huvudsakliga aktiviteter …………………………………………………………………………….19

Kompletterande aktiviteter………………………………………………………………………….20

Habilitering, rehabilitering och kognitivt stöd ……………………………………………….21

Inflytande och medbestämmande…………………………………………………………………22

Ersättningar och avgifter…………………………………………………………………………….22

Daglig verksamhet i olika former …………………………………………………………………….22

Traditionell gruppverksamhet ……………………………………………………………………..22

Utflyttad gruppverksamhet …………………………………………………………………………23

Individuell placering ………………………………………………………………………………….23

Verksamhet med stöd av LSS eller SoL ……………………………………………………….24

Tid i daglig verksamhet ……………………………………………………………………………..24

Övergång till anställning…………………………………………………………………………………25

Vad krävs för att göra övergång till anställning möjlig?………………………………….25

Samverkan ……………………………………………………………………………………………………26

Framgångsfaktorer och svårigheter ………………………………………………………………….26

Framgångsrikt och välfungerande………………………………………………………………..26

Svårigheter i verksamheten…………………………………………………………………………27

Diskussion och slutsatser………………………………………………………………….29

Organisering av daglig verksamhet ………………………………………………………………….29

6

Beslut om daglig verksamhet…………………………………………………………………………..30

Ej verkställda beslut…………………………………………………………………………………..30

Personalens kompetens…………………………………………………………………………………..31

Målgruppen för daglig verksamhet – stor variation i behov och förutsättningar…….32

Förändrad målgrupp…………………………………………………………………………………..32

Personer med utvecklingsstörning och flerfunktionshinder……………………………..33

Personer med autism eller autismliknade tillstånd………………………………………….34

Daglig verksamhet – innehåll och former………………………………………………………….34

Både habiliterande och produktionsinriktade aktiviteter………………………………….35

Tid i daglig verksamhet ……………………………………………………………………………..36

Habiliteringsersättningen viktig…………………………………………………………………..37

Daglig verksamhet i förändring ……………………………………………………………………….38

Utflyttad verksamhet………………………………………………………………………………….38

Individuella placeringar ……………………………………………………………………………..38

Kostnaden per person minskar…………………………………………………………………….39

Inflytande och medbestämmande…………………………………………………………………40

Vägen till ett lönearbete………………………………………………………………………………….40

Övergången skola – arbetsliv………………………………………………………………………41

Samverkan med andra arbetsmarknadspolitiska aktörer förekommer men är

ovanlig …………………………………………………………………………………………………….42

Reflektion inför framtiden ………………………………………………………………..44

Daglig verksamhet – vad och för vem?…………………………………………………………45

Ett helhetsperspektiv på arbete och daglig sysselsättning………………………………..45

Utökad målgrupp för daglig verksamhet……………………………………………………….46

Referenser……………………………………………………………………………………….49

Bilagor ……………………………………………………………………………………………51

Bilaga 1. Metod …………………………………………………………………………………………….51

Bilaga 2. Referensgrupp ………………………………………………………………………………..57

Bilaga 3. Deltagarlista hearingar om daglig verksamhet …………………………………….57

Bilaga 4. Enkät A ……………………………………………………………………59

Bilaga 5. Enkät C ……………………………………………………………………65

7

Sammanfattning

Daglig verksamhet är en av de tio insatserna i lagen (1993:387) om stöd och

service till vissa funktionshindrade (LSS). Det är också den insats som flest

personer har. Antalet personer med daglig verksamhet har ökat från 20 500

år 2000 till 25 800 år 2006. Kostnader per person i daglig verksamhet sjönk

under samma tid med tio procent. Mot denna bakgrund, och på grund av att

Socialstyrelsen från enskilda personer, från brukarorganisationer och från

yrkesverksamma inom området har fått signaler om brister i kvaliteten, tog

Socialstyrelsen initiativ till denna kartläggning av daglig verksamhet enligt

LSS.

Bilden som framträder genom kartläggningen är att utbudet av aktiviteter

inom den dagliga verksamheten är stort. Trots detta finns det svårigheter för

kommunerna att i vissa fall finna verksamheter som passar varje enskild

person.

Traditionellt har daglig verksamhet varit organiserad som gruppverksamhet

i särskilda lokaler. Utvecklingen har gått mot mer flexibla former, t.ex. utflyttade

grupper som finns på olika företag. Av dem som har beslut om daglig

verksamhet har i dag cirka 15 procent detta i form av en individuell placering

på en ordinarie arbetsplats. Variationen är dock stor mellan olika

kommuner.

Kommuner organiserar sin verksamhet på olika sätt. Vilka nämnder som

har ansvaret för daglig verksamhet enligt LSS varierar. Totalt sett har cirka

åtta procent av dem som har daglig verksamhet detta i enskild regi. I storstadsregionerna

däremot är motsvarande siffra 21 procent. Kartläggningen

har inte kunnat visa på några större skillnader mellan kommunal och enskild

verksamhet, när det gäller verksamhetens innehåll.

Utmaningen för den dagliga verksamheten ligger i att vidareutveckla både

innehållet och formerna för verksamheten samt att öppna vägen till arbetslivet.

Socialstyrelsen kan konstatera att det övergripande målet med daglig verksamhet,

att den enskilde på sikt ska kunna få möjlighet till lönearbete, inte

uppfylls. Övergångar till ett sådant arbete är näst intill obefintliga. Den dagliga

verksamheten riskerar att bidra till en inlåsningseffekt då andra aktörer

inom arbetsmarknadspolitikens fält inte ser denna grupp som sin målgrupp.

Samverkan mellan daglig verksamhet och andra arbetsmarknadspolitiska

aktörer brister. Den måste utvecklas för att målet ska nås.

Traditionellt finns det god kunskap för och erfarenhet av att ge personer

med utvecklingsstörning eller med ett stort omvårdnadsbehov en daglig

verksamhet med god kvalitet. Det är angeläget att även denna del av verksamheten

utvecklas så att inte dessa personers behov kommer i skymundan

för de nya behov som ställs på verksamheten.

8

Inledning

Bakgrund

Det övergripande syftet med handikappreformen1 var att åstadkomma jämlika

levnadsvillkor mellan personer med och utan funktionsnedsättning. I

den nationella handlingsplanen2 för handikappolitiken nämndes arbetsmarknadspolitiken

som ett viktigt område när det gäller att överbrygga klyftor i

livsvillkor mellan olika grupper och skapa ett samhälle där alla människor

kan vara delaktiga.

Daglig verksamhet är en av de tio insatserna i lagen (1993:387) om stöd

och service till vissa funktionshindrade (LSS). Enligt LSS kan personer som

tillhör lagens personkrets 1 och 2 ha rätt till daglig verksamhet. Insatsen

riktar sig till personer i yrkesverksam ålder som inte arbetar eller utbildar

sig. Daglig verksamhet fanns även som insats enligt omsorgslagen. Det är

den insats i LSS som har beviljats flest personer. Det är också den insats

som ökat mest sedan lagen trädde i kraft. Av den officiella statistiken framgår

att antalet personer med beslut om daglig verksamhet har ökat från

20 500 år 2000 till 25 800 år 2006. Kostnaderna per person i daglig verksamhet

sjönk under samma tid med tio procent. Beräkningen är gjord i 2005

års priser.3

Socialstyrelsen har från enskilda personer, brukarorganisationer och från

yrkesverksamma inom området fått signaler om att kvaliteten i daglig verksamhet

har brister på vissa håll. Även vissa länsstyrelser har påpekat att det

finns brister i den dagliga verksamheten. Det gäller t.ex. den enskildes möjlighet

att välja en viss daglig verksamhet samt hur insatsen anpassas efter

den enskildes behov. Även brister i personalens kompetens och en återgång

till större enheter är faktorer som nämns.

Socialstyrelsen såg behov av att söka kunskap om hur den dagliga verksamheten

enligt LSS bedrivs, i fråga om både innehåll och form.

En historisk tillbakablick

Organiserad sysselsättning för vuxna personer med utvecklingstörning har

förändrats, från att i mitten av 1900-talet bara vara några enstaka förunnat,

till att bli en lagstadgad rättighet. När sysselsättning i sysselsättningshem

1968 blev en rättighet enligt omsorgslagen hade ca 100 personer denna aktivitet4.

Verksamheten utvecklades från de sysselsättningshem som startats,

1 Prop. 1992/93:159 s. 50

2 Prop. 1999/2000:79 s. 24

3 Handikappomsorg, Lägesrapport 2006, Socialstyrelsen, s. 36

4Grunewald, Intra, nr 4 (2002)

9

ofta på initiativ av föräldrarörelsen. Sysselsättningshemmen kom att kallas

dagcenter när Socialstyrelsen senare gav direktiv om hur de skulle utformas.

Ambitionen att deltagandet ska leda till arbete på den öppna arbetsmarknaden

har skiftat mellan olika perioder. Olika omständigheter som läget på

arbetsmarknaden, ändrad lagstiftning, byte av huvudmän för verksamheten,

ett ökat antal deltagare och nya gruppers tillkomst har bidragit till skiftningarna.

5 I och med kommunalisering och lagstiftning som markerar ett nytt

synsätt har utflyttade verksamheter vuxit fram och den enskildes möjligheter

att påverka valet av sysselsättning har ökat6.

Daglig verksamhet enligt LSS

Av 1 § LSS framgår vilka som ingår i lagens personkrets:

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om insatser för särskilt stöd och särskild

service åt personer

1. med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd

2. med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder

efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig

sjukdom eller

3. med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som

uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar

betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed

ett omfattande behov av stöd eller service.

Insatsen daglig verksamhet är en av lagens tio insatser och regleras i 9 § 10

LSS. Insatsen är förbehållen personer som omfattas av personkrets 1 och 2

enligt 1§ LSS, företrädesvis för personer i yrkesverksam ålder som saknar

förvärvsarbete och inte utbildar sig.

Syftet med LSS är att personer med omfattande funktionsnedsättningar

ska kunna leva som andra och tillsammans med andra. Detta gäller inte

minst inom området arbete och sysselsättning. Att insatsen företrädesvis

vänder sig till personer i yrkesverksam ålder hindrar inte att personer som

har uppnått pensionsålder får möjlighet att fortsätta i daglig verksamhet.

Syftet med daglig verksamhet är den ska bidra till personlig utveckling och

att främja delaktighet i samhället. Verksamheten bör innehålla både habiliterande

och mer produktionsinriktade uppgifter. Det övergripande målet är att

utveckla den enskildes möjlighet till arbete. I propositionen påtalas också att

daglig verksamhet inte är en anställningsform och att syftet inte är att producera

varor eller tjänster. Verksamheten kan dock med fördel utformas så

att den underlättar möjligheten till en anställning. Möjlighet till arbete på

den öppna arbetsmarknaden ska prövas regelbundet.

5 Kronkvist, M, (2006) s. 89

6 Ericsson, K, (2003) s. 6

1 0

Antalet personer i daglig verksamhet ökar

Samtidigt som allt fler personer med funktionsnedsättningar ställs utanför

den öppna arbetsmarknaden ökar antalet personer som har daglig verksamhet

enligt LSS. Av den officiella statistiken7 framgår att antalet personer

med beslut om daglig verksamhet har ökat med 26 procent mellan åren 2000

och 2006.

Antal personer med beslut om daglig verksamhet

0

5000

10000

15000

20000

25000

30000

1985

1986

1987

1988

1989

1990

1991

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005

2006

År

Antal personer

LSS

Figur 1: Uppgifterna för åren 1985–1992 bygger på statistik hämtad från Socialstyrelsens

meddelandeblad. Uppgifterna för åren 1996–2006 kommer från Socialstyrelsens

officiella statistik över LSS-insatser.

Statistiken visar att antalet personer med beslut om daglig verksamhet varierar

något i olika åldersgrupper. Insatsen är vanligast för personer i åldersgruppen

20–25 år varefter den avtar något med stigande ålder. Antalet personer

minskar kraftigt från 65–67 års ålder, dvs. från den ålder då man i

regel inte är yrkesverksam.

Av det totala antalet personer med beslut om daglig verksamhet den första

oktober 2006 är andelen män 56 procent och andelen kvinnor 44 procent.

Detta motsvarar fördelningen mellan kvinnor och män med LSS-insatser

totalt sett.

7 Statistik socialtjänst 2007:2, Funktionshindrade personer – insatser enl. LSS år 2006

(2007)

1 1

Antal personer med beslut om daglig verksamhet i olika åldrar

0

100

200

300

400

500

600

700

800

900

1 4 7 10 13 16 19 22 25 28 31 34 37 40 43 46 49 52 55 58 61 64 67 70 73 76 79

Ålder

Antal personer

Figur 2: Antal personer i olika åldrar med beslut om daglig verksamhet.

Tidigare undersökningar och rapporter

Socialstyrelsen fick 1987 i uppdrag av regeringen att fördela medel till försöksverksamhet

med inriktning på arbete och meningsfull sysselsättning för

yngre personer med omfattande funktionsnedsättningar. De olika delprojekten

och försöksverksamheten i sin helhet finns dokumenterade i rapporten

En dörr har öppnats8. I samband med försöksverksamheten kom det bland

annat fram ett behov av att förbättra samordningen mellan kommunernas,

landstingens, arbetsförmedlingens och försäkringskassans insatser.

I allmänna råd från Socialstyrelsen9 till 1986 års omsorgslag klargjordes

att daglig verksamhet bör innebära byte av såväl fysisk som social miljö,

vilket t.ex. innebär att den dagliga verksamheten inte bör utföras i bostaden.

Vidare påtalades att verksamheten bör kunna innehålla såväl aktiviteter med

habiliterande inriktning som mer produktionsinriktade uppgifter. Detta återkommer

senare även i förarbetena till LSS.

Under perioden november 1995 till och med december 1996 drev Socialstyrelsen

projektet Den öppna dörren som särskilt fokuserade på arbete och

sysselsättning för personer med omfattande funktionsnedsättningar. Syftet

var att undersöka vilka sysselsättningsfrämjande åtgärder som gjordes i

kommunerna. Projektet slutredovisades i rapporten Steget före arbete10.

Syfte

Syftet med detta projekt är att genom en kartläggning av insatsen daglig

verksamhet enligt 9 § 10 LSS få kunskap om både kvantitativa och kvalitativa

aspekter av verksamheten. Resultatet av kartläggningen ska relateras de

mål som finns formulerade i LSS och dess förarbeten.

8 SoS-rapport 1990:32. En dörr har öppnats. Om arbete och sysselsättning för dem som

aldrig fick tillträde.

9 Allmänna råd från Socialstyrelsen 1992:1. Daglig verksamhet och arbete.

10 SoS-rapport 1997:4. Steget före arbete.

1 2

Metod11

Två enkätstudier

Inom ramen för projektet har två enkätstudier genomförts. För en detaljerad

redovisning se bilaga 4 och 5.

En enkät, kommunenkäten, ställdes till landets samtliga kommuner. Den

innehöll övergripande frågor om insatsen daglig verksamhet enligt 9 § 10

LSS. Enkätens målgrupp var chefer med ett övergripande ansvar för daglig

verksamhet i kommunen. Den andra enkäten, verksamhetsenkäten, skickades

till samtliga dagligverksamheter, både kommunala och enskilda, i 80

slumpmässigt utvalda kommuner. Detta urval omfattar totalt 1 016 dagliga

verksamheter, varav 886 kommunala och 130 enskilda verksamheter.

Hearingar

Som ett komplement till enkäterna har tre hearingar genomförts. Syftet var

att få en djupare och mer nyanserad bild av daglig verksamhet utifrån tre

perspektiv: brukarens, verksamhetens och personalens.

Via föreningarna Grunden och FUB Klippan bjöds brukarrepresentanter

in till den första hearingen. Huvudtemat var den dagliga verksamhetens innehåll

samt frågan om inflytande och medbestämmande.

Vid den andra hearingen deltog verksamhetschefer med ett övergripande

ansvar för daglig verksamhet från nio kommuner. Huvudtemat var ökningen

av antalet personer med beslut om daglig verksamhet samt orsaker till och

konsekvenser av denna ökning. Vidare diskuterades bl.a. strategier för ökad

delaktighet i samhället.

I den tredje hearingen deltog arbetsledare och personal som arbetar direkt

i daglig verksamhet, både i kommunal och i enskild verksamhet. Huvudtema

var liksom vid hearing två ökningen av antal personer och erfarenheter

av samarbete och vägen ut på öppna arbetsmarknaden.

Bortfall

Av landets samtliga kommuner var det 25 kommuner eller nio procent som

inte besvarade kommunenkäten. När det gäller verksamhetsenkäterna var

bortfallet 22 procent för de kommunala verksamheterna och 28 procent för

de enskilda verksamheterna. Dessutom tillkommer ett mindre bortfall på

enstaka frågor. Generellt bör skattningar med ett bortfall som är större än tio

procent tolkas med försiktighet.

Beräkningar och skattningar

De mått som huvudsakligen har tagits fram är andelar. Det gäller t.ex. andelen

kommuner eller verksamheter som har en viss egenskap.

När det gäller urvalsundersökningen av de dagliga verksamheterna har

svaren från verksamheterna i urvalet vägts samman till skattningar av hur

det ser ut för landets samtliga dagliga verksamheter samt för landets samtli-

11 I bilaga 1 finns en utförligare beskrivning av metoden

1 3

ga kommunala respektive enskilda verksamheter. Eftersom dessa skattningar

baseras på ett urval av dagliga verksamheter finns det en osäkerhet i

skattningarna. När det finns signifikanta skillnader redovisas detta.

Redovisningsgrupper

I sammanställning av svaren från kommunenkäten redovisas resultaten i

följande redovisningsgrupper:

Totalt samtliga kommuner

Storstad Stockholm, Göteborg och Malmö

Mellan kommuner > 30 000 invånare

Små kommuner < 30 000 invånare

Hög kommuner som ligger över åttionde percentilen på variabeln

kostnad för daglig verksamhet 2005/antal personer med beslut.

Låg kommuner som ligger under tjugonde percentilen på variabeln

kostnad för daglig verksamhet 2005/antal personer med beslut.

12

Termer13

Funktionsnedsättning: Nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell

funktionsförmåga

Kommentar: En funktionsnedsättning kan uppstå till följd av

sjukdom eller annat tillstånd eller till följd av en medfödd eller

förvärvad skada. Sådana sjukdomar, tillstånd eller skador kan

vara av bestående eller av övergående natur.

Funktionshinder: Begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en

person i relation till omgivningen.

Kommentar: Exempel på begränsningar är svårigheter att klara

sig själv i det dagliga livet och bristande delaktighet i arbetslivet,

i sociala relationer, i fritids- och kulturaktiviteter, i utbildning

och i demokratiska processer. Det handlar framför allt om

bristande tillgänglighet i omgivningen.

12 Percentiler är variabelvärden som delar in datamaterialet i hundra lika stora delar. Den

tjugonde percentilens variabelvärde betyder att tjugo procent av observationerna ligger

under detta variabelvärde och den åttionde percentilens variabelvärde betyder att 80 procent

av observationerna ligger under variabelvärdet av den åttionde percentilen. Det vill säga att

tjugo procent av observationerna ligger över variabelvärdet för den åttionde percentilen.

13 Socialstyrelsens termbank, www.socialstyrelsen.se

1 4

Resultat

Resultatet bygger på enkäter ställda till landets samtliga kommuner samt till

alla dagliga verksamheter, kommunala och enskilda, i ett urval av landets

kommuner. Enkätundersökningen gjordes under våren 2007. Som ett komplement

till enkäterna har tre hearingar genomförts, en med verksamhetschefer

med ett övergripande ansvar för den dagliga verksamheten i nio

kommuner, en med arbetsledare och personal samt en hearing med deltagare

i daglig verksamhet.

Organisering av daglig verksamhet

Kommuner organiserar sin verksamhet på olika sätt. Vilken nämnd som har

ansvaret för den dagliga verksamheten enligt LSS varierar mellan kommunerna.

Beslut om daglig verksamhet kan utföras i den egna kommunen, i en

annan kommun eller i en enskild verksamhet. Det är dock alltid den beslutande

nämnden som har ansvar för att insatsen utförs och att den är av

god kvalitet. Det förekommer dagliga verksamheter som tar emot personer

med olika former av funktionsnedsättningar och andra som riktar sig enbart

till en särskild målgrupp. Det finns även en variation av mer eller mindre

utflyttad verksamhet.

Nämnder och förvaltningar

Den vanligaste organisationsformen när det gäller ansvar för beslut och utförande

av daglig verksamhet är en socialnämnd. Tre av fyra kommuner har

denna organisation. Det är vanligare med egen handikappnämnd i de mellanstora

kommunerna än i de små kommunerna. I de tre storstäderna är det

genomgående stadsdelsnämnder som ansvarar för beslut och utförande av

daglig verksamhet.

En tredjedel av landets kommuner har sin verksamhet organiserad i en så

kallad beställar- och utförarorganisation.

Kommunal och enskild regi

Vanligast är att kommunerna verkställer den dagliga verksamheten i egen

regi. Åtta procent av dem som beviljats daglig verksamhet får insatsen verkställd

i enskild regi och tre procent i en annan kommuns regi. Ju större

kommunen är desto vanligare är det att den dagliga verksamheten utförs i

enskild regi. I storstäderna är andelen 21 procent, i mellanstora kommuner

sju procent och i små kommuner fyra procent.

1 5

Beslut om daglig verksamhet

Hur organisationen ser ut kring handläggningen av en ansökan och beslut

om daglig verksamhet respektive verkställighet skiljer sig mellan kommunerna.

I regel ansvarar en LSS-handläggare för utredning och beslut om insats.

Därefter lämnas ofta beslutet till annan personal som ansvarar för att

beslutet verkställs.

Tidsbegränsning och uppföljning av beslut

Beslut om daglig verksamhet tidsbegränsas som regel inte. En av fyra kommuner

uppger att besluten tidsbegränsas. Av dem har de allra flesta svarat

att de tidsbegränsas till mer än ett år.

Det varierar mellan kommunerna hur länge LSS-handläggaren följer

ärendet efter det att beslut om insatsen har fattats. Drygt en tredjedel svarar

att handläggaren gör uppföljningar minst en gång per år och en tredjedel

svarar att det är mer sällan. I knappt en femtedel av kommunerna (17 procent)

förekommer det att LSS-handläggaren avslutar kontakten när beslutet

är fattat. Ungefär lika vanligt (15 procent) är det att LSS-handläggaren avlutar

kontakten när personen har fått plats i daglig verksamhet.

Ej verkställda beslut

En fjärdedel av kommunerna uppgav att det vid svarstillfället (januari 2007)

fanns personer som hade beviljats insatsen daglig verksamhet den första

oktober 2006 eller tidigare, men att beslutet inte var verkställt. Som orsak

uppgav en tredjedel att det var svårt att tillgodose personens önskemål. I

flera fall hade kommunen erbjudit sysselsättning men den enskilde hade

tackat nej eftersom han eller hon önskade annan sysselsättning. En annan

förklaring var att god man hade ansökt om insatsen för den enskilde som

beviljats insatsen men att det, när beslutet skulle verkställas, visade sig att

personen själv inte var intresserad. Två kommuner uppgav bristande resurser

som orsak till att insatserna inte var verkställda.

Verksamhetscheferna vid hearingen ansåg att det inte är så vanligt att en

person inte vill ha den dagliga verksamhet som erbjuds. De påpekade dock

att sådana ärenden är svåra och att de ofta medför stora kostnader. De medverkande

framförde också hur viktigt det är att fundera över de sysselsättningar

som erbjuds och om man bör förändra verksamheten och hitta alternativa

aktiviteter.

Personal inom daglig verksamhet

Den personal som arbetar med daglig verksamhet har olika yrkes- och utbildningsbakgrunder.

Även yrkestitlarna varierar, de vanligaste inom såväl

kommunal som enskild verksamhet är arbetsledare, arbetshandledare, habiliteringspersonal,

habiliteringsassistent och vårdare. Inom enskild verksamhet

är även titeln coach eller jobbcoach relativt vanlig. Det är en titel som ingen

av de kommunala verksamheterna nämner.

Vid hearingen med brukare diskuterades benämningen på personalen och

på dem som deltar i daglig verksamhet. Brukarnas erfarenhet var att personalen

kallades för arbetsledare, personal eller coach. Själva kallade de sig

1 6

för arbetskamrater eller deltagare. Den allmänna uppfattningen i gruppen

var att det inte är viktigt vad man kallas; i daglig verksamhet arbetar man

tillsammans.

Arbetsledarnas utbildning

Det är en knapp majoritet av de lokalt ansvariga arbetsledarna för daglig

verksamhet i kommunal regi som har högskoleutbildning (minst 80 poäng).

I enskild verksamhet har tre fjärdedelar av cheferna den utbildningsnivån.

Utbildningens inriktning är framför allt vård, socialt arbete eller omsorg.

Arbetsledare inom enskild verksamhet har i högre grad utbildning inom

andra områden som t.ex. pedagogik eller hantverk.

Personalens utbildning

Den övervägande delen av personalen har gymnasieutbildning som högsta

utbildning. De enskilda verksamheterna har en något högre andel med högskoleutbildning

om minst 80 poäng. Det är 38 procent av personalen i enskild

verksamhet som har högskoleutbildning jämfört med 25 procent inom

de kommunala verksamheterna. Vanligast är utbildningar inom vård, socialt

arbete eller omsorg.

Vid hearingen med verksamhetscheferna diskuterades behovet av kunskap

och kompetens hos personalen. Samtliga menade att den dagliga verksamheten

ska tillgodose ett brett spektrum av behov och önskemål. Personalen

behöver annan kunskap när det gäller att ge stöd till t.ex. personer med

grav utvecklingsstörning än när det gäller personer med lindrig intellektuell

funktionsnedsättning eller autism. Verksamhetscheferna framförde att kompetensen

framför allt behöver höjas hos personalen som arbetar med personer

med autism eller autismliknande tillstånd. Detta betonades även vid hearingen

med arbetsledare och personal. Det är vanligt att personalen har gått

på gymnasiets omvårdnadsprogram. Många ansåg att det var bra, men att

programmet har brister när det gäller bl.a. kunskap i pedagogik och dokumentation.

En stor del av den erfarna personalen har gått GPU (grundkurs för psykiskt

utvecklingsstörda) och PPU (påbyggnadskurs för psykiskt utvecklingsstörda).

Detta var utbildningar som landstingen svarade för då de var huvudmän

för insatserna enligt omsorgslagen dvs. innan verksamheten blev

kommunal år 1994. Inom daglig verksamhet är det även vanligt med hantverksutbildad

personal, t.ex. snickare.

Vid hearingen med arbetsledare och personal nämndes omvårdnadsprogrammet

och t.ex. barn- och fritidsprogrammet som lämpliga utbildningar

på gymnasienivå. Även pedagogiska utbildningar och t.ex. arbetsterapeututbildningen

gavs som exempel på bra utbildning som grund för arbete inom

daglig verksamhet. En kommun14 beskrev en särskild vuxenutbildning som

de har tagit fram och som de kallar för habiliteringsutbildning. Utbildningen

omfattar delar av både omvårdnadsprogrammet och barn- och fritidsprogrammet

samt en kompletterande del med särskild inriktning på kunskap om

personer med funktionsnedsättning. Utbildningen omfattar 300 poäng mer

14 Göteborgs stad

1 7

än en ordinarie gymnasieutbildning. Denna utbildning nämndes som ett exempel

på en bra utbildning för personal inom daglig verksamhet.

Lämpliga vidareutbildningar som verksamhetscheferna nämnde var utbildning

inom områdena utvecklingstörning, autism och autismliknande

tillstånd samt t.ex. teckenkommunikation. Beroende på målgrupp kan det

även vara lämpligt med fördjupning i viss metodik, t.ex. TEACCH15 och

MarteMeo16, för att nämna några metoder. Verksamhetsföreträdarna pekade

också på behovet av att få in mer högskoleutbildad personal i den dagliga

verksamheten.

Nästan 80 procent av personalen hade under 2006 deltagit i någon form

av utbildning, genom arbetsgivarens försorg, som omfattade minst två arbetsdagar.

Personaltäthet och könsfördelning

Personaltätheten i daglig verksamhet är i snitt två till tre deltagare per anställd.

Här syns ingen skillnad mellan kommunal och enskild verksamhet.

När det gäller könsfördelningen är andelen kvinnlig personal i daglig verksamhet

markant större än andelen manlig. I de enskilda verksamheterna är

skillnaderna något mindre.

Figur 3: Fördelning av andelen kvinnor och män i personalen.

Personlig assistans i daglig verksamhet

Knappt en tredjedel av de dagliga verksamheterna uppger att det i deras

verksamhet finns någon eller några personer som har personlig assistans

enligt LSS eller lag (1993:389) om assistansersättning (LASS) och där den

personliga assistenten är med den enskilde i den dagliga verksamheten. Andelen

personer med personlig assistans i daglig verksamhet uppgår till fem

procent av det totala antalet deltagare i daglig verksamhet.

15 Treatment and Education of Autistic and related Communication handicapped CHildren

16 Marte Meo -handledning är en form av handledning för vuxna, föräldrar och professionella

där man använder videofilmning som verktyg.

Fördelning av kvinnor och män i

personalen, kommunal

verksamheter

80%

20%

kvinnor

män

Fördelning av kvinnor och män i

personalen, enskilda

verksamheter

67%

33%

kvinnor

män

1 8

Antalet deltagare i daglig verksamhet ökar

Allt fler personer får beslut om daglig verksamhet. Den officiella statistiken

visar att antalet personer har ökat från 20 500 till 25 800 under de senaste

sex åren vilket är en ökning med 26 procent. I storstäderna är ökningen 27

procent, i mellanstora kommuner är den 33 procent medan ökningen för de

mindre kommunerna i snitt är 16 procent. När det gäller unga personer, 22

år eller yngre, var ökningen 163 procent mellan åren 1999 och 2006. Störst

var ökningen bland män, 256 procent, medan motsvarande siffra för kvinnorna

var 90 procent.17

I enkäten fick verksamhetscheferna fylla i troliga orsaker till att brukarna

i den dagliga verksamheten blir fler. Enligt en tredjedel av de öppna svaren

beror ökningen främst på en hårdnande arbetsmarknad och på att Arbetsförmedlingen

inte prioriterar de personer som omfattas av LSS. Flera påtalar

även att Samhall i dag ställer högre krav än tidigare på arbetsförmågan hos

dem de anställer, samt att de helt har avvecklat verksamheten på vissa orter.

En femtedel av de svarande lyfter fram att fler personer diagnostiseras,

detta gäller främst diagnosen autism och autismliknande tillstånd. Även vid

hearingen med verksamhetscheferna framkom en liknande förklaring till

ökningen. Antalet personer med autism eller autismliknande tillstånd har

ökat, vilket samtliga representanter var överens om. Verksamhetscheferna

nämnde också att personer med förvärvad hjärnskada efter 16 års ålder har

ökat inom daglig verksamhet.

När det gäller personer med autismliknande tillstånd uppges att många av

dem önskar annan sysselsättning än den som traditionellt har präglat verksamheten.

Bland de personer som har diagnosen autism eller autismliknande

tillstånd och därmed omfattas av 1§ 1 LSS finns personer som inte har en

utvecklingsstörning och inte har gått i särskolan. De har tidigare inte haft

någon insats från handikappomsorgen och identifierar sig inte som funktionshindrade.

Dessa ungdomar önskar ofta en sysselsättning ute på en ordinarie

arbetsplats. Även vid hearingen med personal och arbetsledare påtalas

att personer med diagnoser som räknas till autismliknade tillstånd utgör en

stor del av de nytillkomna inom daglig verksamhet.

Sammanfattningsvis förs tre huvudorsaker till ökningen fram: arbetsmarknaden

är tuffare, fler får en diagnos som kan berättiga till insatser enligt

LSS och det är svårt att få tillgång till Arbetsförmedlingens och Samhalls

resurser.

Konsekvenser för verksamheterna av ökningen

I enkäten fick personalen inom daglig verksamhet möjlighet att beskriva hur

de anser att förändringen av antalet deltagare har påverkat verksamheten.

Av dem som svarat har 219 kommunala och 29 enskilda verksamheter bekräftat

att antalet deltagare ökat samt beskrivit konsekvenserna. Dessa har

beskrivits i öppna svar som har sorterats i tre kategorier: positiva respektive

negativa effekter av ökningen, samt att verksamheten inte har påverkats. I

varje kategori finns det undergrupper där konsekvenserna sorteras in.

17 Insatser och stöd till personer med funktionsnedsättning – Lägesrapport 2007, Socialstyrelsen

2008

1 9

Sammanfattningsvis tar de kommunala verksamheterna upp exempel på

effekter som tolkas negativt, medan de enskilda verksamheterna oftare ger

exempel på effekter som tolkas positivt.

Exempel på negativa konsekvenser är att det har blivit trångt och stökigt i

lokalen och att ljudnivån är hög. Det har bidragit till en oroligare och rörigare

miljö, för såväl deltagare som personal och ibland sämre möjlighet att

tillgodose individuella behov.

Bland de svar som har kategoriserats som positiva finns att en större verksamhet

med fler deltagare och fler personal har större möjligheter att utvecklas

och erbjuda ett mer varierat utbud av aktiviteter och former för

verksamheten. Det blir lättare att sätta samman grupper och gruppen i sig

kan bli mer dynamisk och ge fler möjligheter till ett ökat socialt samspel

mellan deltagarna. Fler deltagare kan också ge större möjligheter att skaffa

arbetsuppgifter eftersom det finns större utbud av arbetskraft med olika

förmågor.

Innehållet i daglig verksamhet

Variationen av aktiviteter inom daglig verksamhet är stor. Det finns allt från

det traditionella, t.ex. hantverk och legoarbeten till hunddagis och aktiviteter

inom återvinningsindustrin samt medie- och datarelaterade aktiviteter. Därutöver

erbjuds aktiviteter i form av t.ex. upplevelserum med sinnestimulering

men också kursverksamhet och fysisk träning.

Huvudsakliga aktiviteter

De dagliga verksamheterna har fått uppge sin huvudsakliga inriktning. I

svaret fanns möjlighet att välja bland ett antal aktiviteter och att uppge ett

eller flera alternativ. Resultatet fördelar sig procentuellt enligt följande:

2 0

Huvudsaklig inriktning

0 5 10 15 20 25 30 35 40 45

bageriverksamhet

bild/måleri

återvinning

vaktmästeri

tvätteri

trädgård

textil

snickeri

sinnestimulering

musik

media

lokalvård

legoarbete

kök- och restaurang

kontorsarbete

konferensservice

industriarbeten

hunddagis

fastighetsskötsel

drama

djurskötsel

dans

café

butik

bilvård

Aktivitet

Procent

enskild

kommunal

Figur 4: Huvudsakliga aktiviteter i daglig verksamhet

Kartläggningen visar att kommunal och enskild verksamhet erbjuder likartade

aktiviteter. Resultatet tyder dock på att vissa verksamheter är vanligare

i kommunal respektive i enskild verksamhet.

Kompletterande aktiviteter

De dagliga verksamheterna har även angett vilka aktiviteter som kompletterar

verksamhetens huvudsakliga inriktning.

2 1

Kompletterande aktiviteter

0 10 20 30 40 50 60 70 80

återvinning

vuxenutbildning

trädgård

tidningsläsning

textil

studiecirklar

snickeri

sinnesstimulering

ridning

promenad

musik

media

massage

lokalvård

industriarbeten

högläsning

gymnastik

film

fastighetsskötsel

drama

djurskötsel

data

dans

cafe

butik

bild/måleri

bad

Aktivitet

Procent

enskild

kommunal

Figur 5: Kompletterande aktiviteter i daglig verksamhet

Inte heller i utbudet av de kompletterande aktiviteterna finns det någon

skillnad mellan offentlig och enskild verksamhet. Vissa kompletterande

aktiviteter är dock även här vanligare i offentlig respektive i enskild verksamhet.

Sammanfattningsvis framgår det att flera av de aktiviteter som utgör en

basverksamhet i en daglig verksamhet kan förekomma som en sidoaktivitet

på ett annat ställe. På frågan om det finns något inom kommunens dagliga

verksamhet som har varit särskilt framgångsrikt, nämner flera kommuner

textilverksamhet, snickeri och trädgårdsarbete samt att driva butik. Denna

fråga ställdes endast till ledningen i kommunen och har alltså inte besvarats

av de enskilda verksamheterna.

Habilitering, rehabilitering och kognitivt stöd

Daglig verksamhet innehåller även habilitering och rehabilitering i form av

insatser av sjukgymnast eller arbetsterapeut. I ungefär hälften av såväl

2 2

kommunal som enskild verksamhet fick någon person insatser av sjukgymnast

eller arbetsterapeut under 2006.

Kognitivt stöd som hjälpmedel för minnet, kommunikation, planering och

problemlösning kan förekomma i daglig verksamhet, både som personligt

utskrivet hjälpmedel och som utrustning i verksamheten.

Av svaren från verksamheterna framgår att fyra av fem verksamheter använder

sådant stöd.

Inflytande och medbestämmande

I cirka två tredjedelar av de dagliga verksamheterna har man under 2006

haft gemensamma träffar där deltagarna haft möjlighet till inflytande över

verksamhetens innehåll och utformning. Svaren visade inte någon skillnad

mellan kommunal och enskild verksamhet. Däremot finns en skillnad när

det gäller träffar med varje enskild deltagare, där hans eller hennes dagliga

verksamhet har planerats eller följts upp. Här svarar drygt 80 procent av de

kommunala verksamheterna att de har haft individuella planeringsmöten

med samtliga deltagare medan andelen uppgår till nästan 95 procent för de

enskilda verksamheterna. Svaren gäller år 2006.

Vid hearingen med brukare diskuterades frågan om medbestämmande.

Alla representanter ansåg att de var delaktiga i besluten i den dagliga verksamheten,

med undantag för ekonomiska frågor där det uteslutande var personalen

som bestämde. Alla hade erfarenhet av gemensamma träffar i olika

former. På flera ställen hade man regelbundna morgonmöten där bl.a. dagens

aktiviteter planerades. Några hade även erfarenhet av månadsmöten där

frågor av mer övergripande karaktär togs upp.

Ersättningar och avgifter

De flesta kommuner, 84 procent, betalar ut en så kallad habiliteringsersättning

till den som deltar i daglig verksamhet. Beloppet är i medeltal 34 kronor

per arbetsdag och summan skiljer sig inte mycket mellan kommunerna.

Vissa kommuner betalar habiliteringsersättning per timme. I Stockholms

stad är ersättningen t.ex. 6,50 kronor per timme vilket blir 40–50 kronor per

arbetsdag om personen arbetar 6–8 timmar.

Ett fåtal kommuner uppger att brukarna får fri lunch. Det är vanligare att

kommunerna subventionerar kostnaden för arbetsresor. Fyra femtedelar av

kommunerna subventionerar resor till och från daglig verksamhet.

Vid hearingen med brukare tyckte flera personer att det är fel att man inte

får någon riktig lön. Arbetet på daglig verksamhet borde enligt dem värderas

som ett arbete.

Daglig verksamhet i olika former

Traditionell gruppverksamhet

De personer som beviljas daglig verksamhet är en heterogen grupp med vitt

skilda intressen, förmågor och behov av stöd. Traditionellt har daglig verksamhet

varit organiserad som gruppverksamhet i särskilda lokaler. Denna

form är fortfarande basen i den dagliga verksamheten enligt LSS. I denna

2 3

form av verksamhet har i regel deltagaren sin bas i en grupp och med en viss

sysselsättning. Denna huvudaktivitet kompletteras ofta med andra tillkommande

aktiviteter. För många passar denna form för verksamheten bra, medan

andra deltagare önskar en verksamhet i mer externa former.

En femtedel av de verksamheter som vänder sig till någon särskild målgrupp

svarar att de är anpassade för personer med Aspergers syndrom eller

andra autismliknande tillstånd. Framför allt gäller det yngre personer som

har dessa diagnoser. En stor del av kommunerna anger att de behöver utveckla

verksamheten för att tillmötesgå nya önskemål och behov. De kommuner

som har svarat anser att personer med diagnos inom autismspektrat

har såväl andra förutsättningar som svårigheter än de målgrupper, främst

personer med utvecklingsstörning, som hittills har varit vanligast inom daglig

verksamhet.

Utflyttad gruppverksamhet

I många kommuner kallar man en del av sin dagliga verksamhet för utflyttad

verksamhet. Exempel på sådan verksamhet är så kallade företagsgrupper

eller små grupper som har sin verksamhet förlagd till annan kommunal

verksamhet eller till privata företag.

När verksamhetscheferna beskriver något som de upplever som särskilt

framgångsrikt eller välfungerande nämner de utflyttad verksamhet i cirka en

femtedel av svaren. Bland annat påtalade verksamhetscheferna vid hearingen

att deltagarna i daglig verksamhet ofta upplever det som positivt att vara

på en vanlig arbetsplats och att mötet mellan olika människor ute på arbetsplatser

bidrar till att förebygga fördomar. Denna verksamhetsform är också

något som flera kommuner har tagit upp som exempel på ett område som är

viktigt att utveckla.

Individuell placering

Med individuell placering menas i detta sammanhang att en person med

beslut om daglig verksamhet har sin sysselsättning på ett företag, en förening,

en kommunal arbetsplats eller liknande. Till skillnad från utflyttad

verksamhet arbetar personen inte i grupp med andra personer som har beslut

om daglig verksamhet. Det dagliga stödet och handledningen får den enskilde

av någon eller några av arbetskamraterna på arbetsplatsen.

Cirka 15 procent av de personer som har beslut om daglig verksamhet har

en individuell placering. Andelen är mindre i storstadskommuner där den

uppgår till fem procent. Det kan jämföras med mellanstora kommuner och

små kommuner där denna form utgör 16 procent av verksamheten. Om man

jämför kommuner med höga respektive låga kostnader för den dagliga verksamheten

är skillnaden större. I kommuner med höga kostnader för daglig

verksamhet har sju procent individuell placering, mot 25 procent i kommuner

med låga kostnader.

Några verksamhetschefer anger att man har satsat mycket på denna form

av verksamhet, och med stor framgång. Det nämns också att denna verksamhet

har varit särskilt lyckosam för personer med autism eller autismliknande

tillstånd men även för personer med andra funktionsnedsättningar.

2 4

Exempel på företag och organisationer som tar emot individuella placeringar

är olika privata företag, som butiker och verkstäder men även kommunala

verksamheter som skolor, sportanläggningar och förskolor.

De kommunala verksamhetscheferna uppmanades också att beskriva något

som upplevs svårt eller problematiskt. Flera av dem svarade att det kan

vara svårt att ordna individintegrerade platser i den omfattning som efterfrågas

och att detta behöver utvecklas.

Vid hearingen med verksamhetscheferna påtalades särskilt att det var viktigt

att den dagliga verksamheten tillhandahåller ett personellt stöd, dvs. en

specifik person som både brukaren och företaget kan nå och få stöd av vid

behov.

Vid hearingen med brukare berättade en person med erfarenhet av en individuell

placering att han fick göra de enklaste och tråkigaste arbetsuppgifterna

och han tyckte att det var svårt med arbetskamrater. Om han hade haft

en egen arbetsledare tror han att det skulle ha varit lättare.

Verksamhet med stöd av LSS eller SoL

Många kommuner erbjuder i dag någon form av sysselsättning enligt socialtjänstlagen

till personer som behöver det men som inte har rätt till det enligt

LSS. Drygt 40 procent av kommunerna har verksamheter där deltagarna

antingen har beslut om daglig verksamhet enligt LSS eller om dagverksamhet

enligt socialtjänstlagen (SoL). Vid hearingen framhöll några verksamhetschefer

att de hade goda erfarenheter av samverkan med verksamheter

som vänder sig till personer med psykiska funktionsnedsättningar. Detta

gäller särskilt när verksamheten har en särskild inriktning.

Tid i daglig verksamhet

Av kartläggningen framgick att knappt hälften av landets kommuner, 47

procent, kan erbjuda deltagarna i daglig verksamhet maximalt sju till åtta

timmar per arbetsdag. Tolv procent svarade att de kan erbjuda daglig verksamhet

åtta timmar eller mer. Närmare 40 procent svarade att de kan erbjuda

sex till sju timmar per arbetsdag. Ett fåtal kommuner (två procent) erbjuder

daglig verksamhet mindre än sex timmar per dag. Större kommuner svarade

i högre utsträckning att de kunde erbjuda daglig verksamhet fler timmar per

dag. Samtliga storstadskommuner uppgav att de kan erbjuda daglig verksamhet

åtta timmar eller mer per arbetsdag.

Endast tre kommuner har uppgett att det finns problem kring att ha ökat

eller annorlunda öppethållande. På frågan om behovet av förändringar de

närmsta åren är det endast två verksamhetschefer som nämner att det finns

behov av längre eller annorlunda öppethållande.

Vid hearingen med brukare diskuterades arbetstiden i daglig verksamhet.

Samtliga hade möjlighet till heltid. Arbetstiderna är flexibla och den enskilde

kan vara hemma någon dag eller komma senare om han eller hon behöver

det. Det finns så kallade ”hemmadagar”, lediga dagar för att med stöd

sköta hemmet. En person säger att det är en frihet att vara i daglig verksamhet

jämfört med ett vanligt arbete. Det finns inga prestationskrav, var och en

gör det man klarar av. Vid frånvaro, som exempelvis vid lång sjukdom, blir

2 5

man inte av med jobbet. Samtidigt är uppfattningen att man behövs i arbetsgruppen

och att det är viktigt att man sköter tider och uppgifter.

Övergång till anställning

Mer än hälften av landets kommuner svarar att under den senaste femårsperioden

har inte någon person gått från daglig verksamhet till ett lönearbete,

varken osubventionerat eller subventionerat. I de kommuner som har haft

någon övergång handlar det om någon enstaka eller ett fåtal personer. Totalt

i landet är det endast någon procent av det totala antalet personer med beslut

om daglig verksamhet som har slutat för att de har fått ett lönearbete.

Drygt 40 procent av de dagliga verksamheterna anser att det i deras verksamhet

finns deltagare som skulle kunna och som vill gå till annan sysselsättning.

Andelen som anses ha möjlighet att gå vidare till annan sysselsättning

uppskattas av företrädarna för dessa verksamheter till cirka tio procent

av det totala antalet deltagare.

Vad krävs för att göra övergång till anställning möjlig?

I kartläggningen ombads personal i verksamheterna att uppge vad de anser

behövs för att deltagare i daglig verksamhet ska kunna gå vidare till ett arbete.

De öppna svaren kan inte tolkas med exakthet men har kategoriserats i

grupper med liknande teman. Diagrammet här nedan visar att enligt majoriteten

av svaren är det viktigt med någon form av handledning på den nya

arbetsplatsen. Framför allt behövs ett stöd i början, men möjlighet till visst

stöd bör finnas kvar även över en längre tid. Individuell träning och att den

enskilde är motiverad är grundläggande för att arbetet ska fungera. Ett bra

samarbete med Arbetsförmedlingen och Samhall är också viktigt.

Vad som krävs för att gå vidare

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

Personal/handledning

Information

Skyddat arbete

Samarbete AF mfl

Individuell träning

Fler platser

Samhällets/företagens

synsätt

Individen

självmotiverad

Övrigt

Stöd till företagen

Mer resurser/mer

personal

kommunala

enskilda

Figur 6: Viktiga inslag för att stödja den enskilde i övergången från daglig verksamhet

till ett lönearbete

Vid hearingen med verksamhetscheferna beskrivs övergången från en plats i

individuell daglig verksamhet till annan arbetsmarknadsåtgärd eller arbete

2 6

på öppna arbetsmarknaden som trög. Erfarenhet finns av att ungdomar har

fått en anställning efter yrkessärskolan men att daglig verksamhet har blivit

aktuellt efter några år. Verksamhetscheferna bedömer att detta hade kunnat

undvikas med rätt stöd på arbetsplatsen. Vid samma hearing ställs frågan

om hur de önskar att daglig verksamhet ska se ut om tio år och hur de tror

att det blir. Flera av svaren handlar om att de hoppas att vi har kommit längre

i normalisering och integrering och att fler personer med funktionsnedsättning

då får ett lönearbete.

Personal och arbetsledare beskriver vid hearingen att det behövs marknadsföring

för att informera företagen om att personer med funktionsnedsättning

är en resurs. De påpekar vikten av att en individuell placering är

noga förberedd, såväl hos brukaren som hos arbetsgivaren och på den specifika

arbetsplatsen. Därefter är det viktigt, menar de, med uppföljning och en

stadig kontakt med personal från daglig verksamhet, exempelvis en coach.

Det är individuellt hur omfattande den kontakten ska vara.

Även vid hearingen med brukare framförde några att det är svårt att

komma vidare från en individuell placering till en anställning. Vidare påpekade

de att det kan vara svårt att släppa taget om den trygga inkomst som

sjuk- eller aktivitetsersättningen är.

Samverkan

När det gäller samverkan på övergripande organisatorisk nivå visar det sig

det att den vanligaste samverkansparten är kommunens eller stadsdelens

boendeverksamhet för personer med funktionsnedsättning. Därefter kommer

gymnasiesärskolan, Arbetsförmedlingen, kommunens eller stadsdelens individ-

och familjeomsorg, Försäkringskassan, näringslivet och kommunens

eller stadsdelens äldreomsorg.

Flera av verksamhetscheferna ser främst ett behov av ett utökat samarbete

med Arbetsförmedlingen och med Samhall.

Även när det gäller samverkan på individnivå är den vanligaste samverkansparten

boendeverksamheterna. Därefter kommer LSS-handläggare och

landstingets habiliteringsverksamhet. Generellt sett verkar samarbete i olika

former vara mer vanligt i de enskilda verksamheterna jämfört med de kommunala.

Särskilt gäller det för samarbete med Arbetsförmedlingen, näringslivet

och Försäkringskassan.

Representanter för vissa enskilda verksamheter har nämnt att det kan vara

svårt att samverka med kommunens LSS-handläggare samt även med kommunens

övriga organisation.

Framgångsfaktorer och svårigheter

Framgångsrikt och välfungerande

De dagliga verksamheterna blev i enkäten uppmanade att beskriva något

som de ansåg särskilt framgångsrikt eller välfungerande. Det var 558 kommunala

och 69 enskilda verksamheter som svarade. Svaren har sorterats in i

tre huvudgrupper: Verksamheter och aktiviteter, Mänskliga faktorer samt

Metod och pedagogik.

2 7

Sammanfattningsvis framgår att både de kommunala och de enskilda

verksamheterna i stor utsträckning nämner sådant som kan anses som traditionell

verksamhet, t.ex. legoarbete, textilarbete och trädgårdsskötsel. En

tiondel av svaren från de kommunala verksamheterna lyfte fram utflyttade

grupper och kaféverksamhet, butiksverksamhet samt hunddagis m.m. Individuella

placeringar nämndes i cirka fem procent av svaren. Annat som

nämndes var olika kulturella och konstnärliga aktiviteter men även medieoch

datarelaterade aktiviteter.

Vikten av en god gruppsammansättning lyfts fram i en majoritet av svaren.

Det är en viktig faktor för en bra och framgångsrik verksamhet. En god

gruppsammansättning som tar tillvara varje deltagares förutsättningar bidrar

också till en positiv interaktion mellan gruppdeltagarna.

En stabil personalgrupp, låg omsättning på personal och kompetent och

välutbildad personal som dessutom är entusiastisk och intresserad av verksamheten

lyfts fram i en stor andel av svaren som viktiga framgångsfaktorer.

Samarbete med externa organisationer och arbetsgivare samt ett gott

samarbete mellan verksamhet, anhöriga och boendeenheter tas också upp.

En liten del har svarat ett en god ledning ligger till grund för en bra verksamhet.

I cirka en femtedel av svaren har man pekat på att verksamheten har en

särskild pedagogisk metod vilket har haft en avgörande betydelse för den

positiva utvecklingen. Variationen av metoder är stor och de som nämns är

framför allt olika former av tydliggörande pedagogik och individuellt anpassade

arbetsplaner.

Representanterna för enskild verksamhet anser att organisationsformen är

positiv, framför allt när det gäller personalkooperativ och olika former av

produktionsbolag.

Svårigheter i verksamheten

De dagliga verksamheterna blev i enkäten även uppmanade att beskriva något

de har upplevt som problematiskt. Sammanlagt 459 kommunala och 55

enskilda verksamheter har svarat på denna uppmaning. Svaren har sorterats

under följande teman: deltagare, personal, transportproblem, arbetsuppgifter,

lokaler, organisationsproblem och individuella placeringar.

Sammanfattningsvis kan sägas att huvuddelen av svaren från såväl kommunal

som enskild verksamhet handlar om svårigheter som är relaterade till

deltagarna. Den stora variationen av funktionsnedsättningar, önskemål och

behov kan göra det svårt att forma välfungerande grupper där samtliga deltagares

individuella behov kan tillgodoses. En annan svårighet som nämns

är att hantera deltagare som har ett utagerande beteenden.

När det gäller problem relaterat till arbetsuppgifter i verksamheten gäller

det framför allt brist på arbetsuppgifter samt intressekonflikter mellan deltagarnas

behov och möjligheter och den utomstående kundens krav och önskemål.

Övriga problem som nämns i mindre omfattning är brister i lokalerna,

som t.ex. att de inte är anpassade för verksamheten eller att de inte är handikappanpassade.

Brister i organisationen som exempelvis samarbete med

ledning, anhöriga eller boendepersonalen nämns i begränsad omfattning.

2 8

Problem med att skaffa fram individuella platser nämns i sex procent av

svaren från de enskilda verksamheterna, mot en procent av svaren från de

kommunala.

Problem relaterat till personaltemat handlar främst om brist på kompetent

personal eller brist på personal över huvud taget. Önskemål om mer handledning

samt svårigheter i samarbete med personliga assistenter nämns i

begränsad omfattning.

Andra problem som nämns i mindre omfattning är transportproblem,

främst problem med färdtjänst samt ekonomiska problem i verksamheten.

2 9

Diskussion och slutsatser

Arbete i vid mening har stor betydelse för människors livskvalitet och delaktighet

i samhällslivet. Många personer med funktionsnedsättning står

dock utanför arbetsmarknaden. Daglig verksamhet kan för dessa fylla en

viktig funktion. Att daglig verksamhet är en betydelsefull insats visar sig

inte minst i att det är den insats enligt LSS som flest personer är beviljade.

Det är också den insats som har ökat mest sedan lagen trädde i kraft 1994.

De som deltar i daglig verksamhet är ingen homogen grupp, utan är individer

med olika förmågor och varierande behov av stöd. Detta ställer stora

krav på en mångfasetterad och flexibel verksamhet.

Utmaningen som har utkristalliserats i denna kartläggning är dels att vidareutveckla

den dagliga verksamhetens innehåll och former, dels att öppna

vägar till arbetslivet och till lönearbete med eller utan subventioner.

En daglig verksamhet med god kvalitet måste garanteras dem som har

stora och omfattande funktionsnedsättningar och som i många fall står långt

från arbetsmarknaden. Samtidigt ska de som står närmare arbetsmarknaden

få stöd i sin strävan att få ett lönearbete.

Denna verksamhetsutveckling kräver ett organiserat och utvecklat samarbete

med t.ex. habiliteringen och hjälpmedelsverksamheten, men också med

aktörerna inom arbetsmarknadspolitiken.

Det är angeläget att följa forskning och kunskapsutveckling för att på bästa

sätt kunna möta den enskildes behov. När det t.ex. gäller personer med

svår utvecklingsstörning är kunskap om alternativ kommunikation och kognitiva

hjälpmedel angelägna områden.

Organisering av daglig verksamhet

Lagstiftningen reglerar inte hur kommunerna ska organisera sin verksamhet

utan endast att det ska finnas en nämnd som har ansvar för verksamheten.

Hur kommunerna har valt att organisera sin verksamhet ser olika ut runt om

i landet. Vanligast är det att samma nämnd svarar för såväl beslut som utförande.

Den klart övervägande delen av besluten verkställs också i den

egna kommunens regi även om det i vissa kommuner är en annan nämnd

som är ansvarig för utförandet. Totalt sett i landet utförs endast cirka åtta

procent av besluten om daglig verksamhet i enskild verksamhet. Om man

tittar på andelen i de större städerna så är den drygt 20 procent. De enskilda

verksamheterna har främst etablerat sig i regioner där det finns ett stort befolkningsunderlag.

På senare år har den enskildes valmöjlighet kommit allt

högre upp på den politiska dagordningen. Detta gör att vi i framtiden kanske

22 § LSS

Ledningen av landstingets eller kommunens verksamhet enligt denna lag

skall utövas av en eller flera nämnder som fullmäktige utser

3 0

kommer att se en förändring även inom daglig verksamhet, där den enskilde

i större utsträckning kommer att kunna välja mellan olika verksamheter och

utförare.

Beslut om daglig verksamhet

I en tillsynsrapport18 från länsstyrelserna redogörs för hur vanligt det är att

beslut om insatser enligt LSS tidsbegränsas. Det visar sig att daglig verksamhet,

tillsammans med bostad med särskild service, är de två insatser som

mer sällan tidsbegränsas. I Socialstyrelsens enkät svarade cirka en fjärdedel

av kommunerna att de som regel tidsbegränsar beslut om daglig verksamhet

enligt LSS. Justitieombudsmannen, JO, har tagit upp frågan om tidsbegränsning19

och ifrågasätter en ordning där beslut om insatser enligt LSS

tidsbegränsas. Enligt JO bör det i varje enskilt fall övervägas om det är nödvändigt

med en tidsbegränsning.

Viktigt i detta sammanhang är att skilja på tidsbegränsning av beslut och

uppföljning av beslut. Besluten ska alltid följas upp, så att den beviljade

insatsen verkställs och att insatsen motsvarar behovet. Det är den nämnd

som fattat beslutet som har uppföljningsansvar. Av enkätsvaren framgår att i

drygt två tredjedelar av kommunerna ligger uppföljningsansvaret kvar på

handläggaren.

Av kartläggningen framgår att i en tredjedel av kommunerna avslutar

handläggaren ärendet i och med att beslutet är fattat eller när beslutet har

verkställts. Den beslutande nämnden har dock fortfarande ansvaret20 för att

den enskilde får den insats som beviljats och att insatsen uppfyller lagstiftningens

krav på god kvalitet. Därför är det angeläget att nämnden har rutiner

för uppföljning och utvärdering av besluten, och för vem som ska göra detta.

Detta gäller oavsett vem som svarar för utförandet av den beslutade insatsen.

Ej verkställda beslut

Beslut om insatser enligt 9 § LSS gäller omedelbart, enligt 27 § 3 stycket

LSS. Detta innebär att beslutet i princip ska verkställas direkt. Av praktiska

skäl kan det i vissa fall vara nödvändigt med en viss fördröjning. Rättssäkerheten

för personer med funktionsnedsättning inom socialtjänstens område

har under de senaste åren fått ökad uppmärksamhet. Det beror bland annat

på att beviljade insatser enligt kommunala beslut eller till följd av en

dom inte alltid har verkställts inom rimlig tid.

Den tidigare möjligheten till vitesföreläggande ersattes den första juli

2002 med en särskild avgift som ska åläggas den kommun eller det landsting

som underlåter att utan skäligt dröjsmål tillhandahålla en insats enligt 9

§ LSS, som är beslutad av domstol.

18 Riktlinjer – till hjälp eller stjälp, Länsstyrelserna 2007.

19 JO 2003/04 s. 324.

20 SOSFS 2006:11 samt God kvalitet i Socialtjänsten (2008).

3 1

Av en rapport21 framgår att antalet ej verkställda beslut om daglig verksamhet

har ökat under perioden 2001–2006. För daglig verksamhet uppgick

antalet ej verkställda beslut till 79 år 2001, 141 år 2004 och 231 år 2006 22.

Resultatet av enkätstudien visar att det i en fjärdedel av kommunerna

fanns personer som hade beviljats daglig verksamhet den första oktober

2006 eller tidigare och där besluten inte var verkställda. Den främsta orsak

som uppgavs till att beslutet inte hade verkställts var att den enskilde inte

var nöjd med den insats som erbjudits.

Det är givetvis inte acceptabelt om det tar orimligt lång tid att verkställa

beviljade insatser. Samtidigt kan det vara rimligt att det går en tid innan beslutet

verkställs om kommunen arbetar för att finna en verksamhet som motsvarar

den enskildes behov och önskemål.

I december 2007 överlämnade regeringen till riksdagen proposition

2007/08:43 Rapporteringsskyldighet av ej verkställda beslut enligt lagen

(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, m.m. I propositionen

föreslår regeringen att kommuner och landsting ska bli skyldiga att

rapportera ej verkställda gynnande beslut enligt LSS till länsstyrelsen, de

kommunala revisorerna och till fullmäktige. I propositionen föreslår regeringen

också att en ny sanktionsavgift ska införas som ett yttersta påtryckningsmedel

för att gynnande beslut enligt LSS ska verkställas inom skälig

tid. Förslagen har kommit till efter förebild av den rapporteringsskyldighet

och sanktionsmöjlighet som infördes i SoL år 2006. Lagförslagen föreslås

träda i kraft den 1 juli 2008.

Personalens kompetens

6§ 2st LSS

För verksamhet enligt denna lag skall det finnas den personal som

behövs för att en god service och omvårdnad skall kunna ges.

Det finns inga specificerade krav på utbildningen för personal inom daglig

verksamhet. För att de ska kunna ge den goda service och omvårdnad som

lagen kräver kan man dock förutsätta att de behöver kunskap om funktionsnedsättningens

konsekvenser och kunskap i omvårdnad. Den omvårdnad

som personalen ska ge enligt LSS23 innebär en skyldighet att stödja och

hjälpa den enskilde med dagliga personliga behov som de kan ha svårigheter

att själva klara. I ansvaret för omvårdnaden ligger också att se till att den

enskilde får t.ex. den hälso- och sjukvård och de hjälpmedel som han eller

hon behöver.24 Vidare krävs det kunskap för att fullfölja den dokumentationsskyldighet

som föreligger.25 Som framgår av denna rapport är deltagarna

i daglig verksamhet ingen homogen grupp utan individer med varierande

21 Ej verkställda beslut och domar enligt LSS och SoL 2006, Socialstyrelsen 2007.

22 Mätdatum 31 december.

23 9c § LSS.

24 Prop. 1992/93:159 s. 182

25 SOSFS 2006:5 21a §

3 2

behov av stöd och anpassning av verksamheten. Även aktiviteterna varierar

stort och mot denna bakgrund är det angeläget att personalens kompetens är

anpassad efter verksamhetens behov och omfattar olika kunskapsområden.

I daglig verksamhet ska det vidare finnas en person med lämplig utbildning

som förestår verksamheten.26 Även om det inte finns några specificerade

krav på lämplig utbildning och kompetens för den person som förestår en

daglig verksamhet, kan viss ledning hämtas i Socialstyrelsens föreskrifter

och allmänna råd om bostad med särskild service för vuxna27. Där föreskrivs

bl.a. att en lämplig utbildning är en relevant högskoleutbildning28.

Vid en granskning som länsstyrelserna i Blekinge, Kalmar, Kronoberg

och Skåne län har gjort var bedömningen att personalens behov av fortbildning

och regelbunden utomstående handledning inte tillgodosågs tillräckligt

bra. De fann vidare att arbetsledarna har fått allt fler verksamheter att ansvara

för.29 Båda dessa förhållanden kan påverka innehållet i verksamheterna på

ett negativt sätt. Kompetensutveckling och möjlighet till regelbunden handledning

är inslag som förbättrar personalens möjligheter att utföra sitt arbete

och utveckla verksamheten.

Nämnden har ett ansvar för att det finns rutiner i verksamheten för att

fortlöpande kontrollera att det finns tillräcklig och adekvat bemanning för

att utföra socialtjänstens uppdrag. Nämnden har vidare ett ansvar för att personalen

har den kompetens som krävs, får nödvändig kompetensutveckling

som svarar mot verksamhetens behov och även mot kunskapsutvecklingen

inom verksamhetsområdet.30

Målgruppen för daglig verksamhet

– stor variation i behov och förutsättningar

Förändrad målgrupp

Under de senaste sex åren har antalet personer med daglig verksamhet ökat

med 26 procent. Särskilt bland de unga är ökningen drastisk, 163 procent

mellan åren 1999 och 2006. Ökningen är inte jämnt fördelad. I storstäder

har antalet personer i daglig verksamhet ökat med 27 procent medan den

under samma period har ökat med 33 procent i mellanstora kommuner och

med 16 procent i små kommuner. Det finns några kommuner som uppger att

antalet personer i daglig verksamhet har minskat eller är oförändrat. Dessa

kommuner är främst glesbygdskommuner eller kommuner som tidigare har

haft stora vårdhem på orten. Orsaken till minskningen är att personer har

flyttat, gått i pension eller avlidit.

Vad ökningen bland ungdomar beror på eller vilka funktionsnedsättningar

som de aktuella ungdomarna har ger denna kartläggning inte svar på. I en-

26 3 § förordningen (1993:1090) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

27 SOSFS 2002:9

28 SOSFS 2002:9 5§

29 Daglig verksamhet, LSS, Länsstyrelserna i Blekinge, Kalmar, Kronoberg och Skåne län

(nov 1999).

30 SOSFS 2006:11

3 3

kätsvaren och vid hearingarna har dock framför allt tre faktorer lyfts fram.

Dessa är att arbetsmarknaden är tuffare, att fler får en diagnos som kan berättiga

till LSS, samt att LSS personkretsar inte prioriteras inom Arbetsförmedlingen

och Samhall. Det är dock viktigt att observera den kraftiga ökningen,

särskilt av antalet ungdomar som blir aktuella för daglig verksamhet.

Ökningen behöver studeras och analyseras ytterligare. Det är få övergångar

från daglig verksamhet till den reguljära arbetsmarknaden, vilket

medför att dessa ungdomar riskerar att bli kvar i daglig verksamhet även om

de skulle klara ett lönearbete.

Personer med funktionsnedsättning i allmänhet och personer med intellektuell

funktionsnedsättning i synnerhet har svårare än tidigare att få arbete på

den öppna arbetsmarknaden och att få tillgång till arbetsmarknadsåtgärder.

År 2006 hade i genomsnitt 58 700 personer per månad en lönebidragsanställning

och drygt 5 100 personer hade ett offentligt skyddat arbete (OSA).

År 2005 hade Samhall 20 700 anställda, att jämföra med över 30 000 år

1990. Samtidigt som antalet anställda i Samhall har minskat menade kommunernas

företrädare vid hearingen att Samhall inte i samma utsträckning

som tidigare tar emot personer med intellektuella funktionsnedsättningar.

Det finns även hinder inbyggda i regelverket. Till exempel kan en person

som har aktivitetsersättning eller sjukbidrag inte registrera sig som arbetssökande

och stå till arbetsmarknadens förfogande, eller få del av arbetsmarknadspolitiska

åtgärder. Det finns möjligheter att låta aktivitetsersättningen

eller sjukbidraget vila, men detta kan bli aktuellt först när det är klart att den

enskilde är aktuell för en anställning.

Personer med utvecklingsstörning och flerfunktionshinder

Den största gruppen som har insatsen daglig verksamhet har varit och är

personer med utvecklingsstörning. Det är en grupp som representerar vitt

skilda förutsättningar, intressen och behov av stöd. Ibland är utvecklingsstörningen

kombinerad med andra funktionsnedsättningar och ett stort omvårdnadsbehov.

Personer med utvecklingsstörning har traditionellt varit den dagliga verksamhetens

målgrupp och det finns som regel stor kunskap och erfarenhet när

det gäller att förstå och att ge ett anpassat stöd. De problem som har lyfts

fram under kartläggningen och hearingarna gäller de personer som ofta benämns

den nya gruppen. De som åsyftas är personer med autism eller autismliknande

tillstånd. Det är ofta verksamhetsutvecklingen för denna grupp

som lyfts fram som viktig. Mot denna bakgrund är det viktigt att påpeka att

kvaliteten i verksamheten som vänder sig till t.ex. personer med svår utvecklingsstörning

också behöver utvecklas på många håll. Det har kommit

signaler från olika företrädare att personer med svår utvecklingsstörning,

som ofta har ett stort omvårdnadsbehov, hänvisas till aktiviteter i hemmet

som alternativ till organiserad daglig verksamhet. Den aktuella kartläggningen

ger inte svar på hur vanligt detta är och som, om det stämmer, står i

strid med strider mot lagstiftningens intentioner.

3 4

Personer med autism eller autismliknade tillstånd

Enligt kartläggningen har det blivit fler personer med autism eller autismliknande

tillstånd i den dagliga verksamheten. Vad denna ökning beror på

ger inte undersökningen svar på. De orsaker som de ansvariga i kommunerna

framför är att det i dag finns bättre diagnostikmetoder och att fler personer

får diagnosen autism eller autismliknade tillstånd. Enligt siffror från

Försäkringskassan har också andelen barn som tog emot vårdbidrag fördubblats

från början av 1990-talet till 2006.31

Vissa kommuner har startat verksamheter som är särskilt anpassade för

personer med Aspergers syndrom. Ett exempel är sysselsättning som inriktar

sig på arbetsträning för att komma vidare till öppna arbetsmarknaden.

Cirka en tredjedel av kommunerna anser att de behöver utveckla verksamheten

för personer med någon form av autism i kombination med normal

begåvning. Det är en grupp som inte hade tillgång till daglig verksamhet

innan LSS trädde i kraft.

Av studien framgår också att personer som tillhör personkrets 2, det vill

säga personer med förvärvad hjärnskada i vuxen ålder, har blivit något vanligare

inom daglig verksamhet.

Daglig verksamhet – innehåll och former

Den dagliga verksamheten bör till sitt innehåll kunna rymma såväl aktiviteter

med habiliterande inriktning som mer produktionsinriktade uppgifter.

Prop. 1992/93:159

Kartläggningen visar att det sammantaget över landet finns en stor variation

av aktiviteter inom daglig verksamhet. Aktiviteterna kan vara allt från sinnesstimulering

till produktion av varor och tjänster. Detta ligger i linje med

de intentioner som kommer till uttryck i förarbetena till LSS.

Utbudet av aktiviteter ser olika ut från kommun till kommun och kan variera

över tid, beroende på intressen hos deltagarna och förutsättningar i

kommunen. Några kommuner påtalar att verksamheten behöver utvecklas

för personer med svåra funktionsnedsättningar, men även för gruppen äldre.

När det gäller utbudet av aktiviteter i kommunal respektive enskild verksamhet

visar kartläggningen inte några stora skillnader. Det framgår dock att

t.ex. aktiviteten sinnesstimulering inte är så vanlig i enskild verksamhet,

medan mer arbetsinriktade aktiviteter som legoarbete, industriell verksamhet

och djurskötsel är vanligare. Skillnaden kan tyda på att det sannolikt är

fler med omfattande funktionsnedsättning i kommunal verksamhet än i enskild

verksamhet. Det kan också tyda på att enskild verksamhet specialiserar

sig på en viss verksamhet eller en viss målgrupp medan kommunen behöver

31 RFV analyserar 2002:10. Vårdbidragen ökar – en kartläggning av orsakerna och

RFV anser 2003:2. Ökning av antalet vårdbidrag – perspektiv från flera myndigheter.

3 5

ha en större bredd för att kunna ta emot personer med olika typer av funktionsnedsättningar.

Det finns ingen vägledande praxis från Regeringsrätten då det gäller den

enskildes möjligheter att själv välja en viss daglig verksamhet. Det finns

flera avgöranden från kammarrätten, dock med sinsemellan motstridiga resultat.

En av de avgörande faktorerna verkar vara om domstolen anser att

den insats som kommunen har anvisat, tillförsäkrar den enskilde goda levnadsvillkor.

Både habiliterande och produktionsinriktade aktiviteter

Enligt propositionen bör daglig verksamhet rymma såväl aktiviteter med

habiliterande inriktning som mer produktionsinriktade uppgifter. Även om

en övergripande målsättning är att utveckla den enskildes möjlighet till arbete

är det många personer som har daglig verksamhet under lång tid eller

under hela sitt yrkesverksamma liv. När man diskuterar utveckling av daglig

verksamhet är det lätt att fokus hamnar på utflyttad verksamhet, individuella

placeringar och övergång till annan sysselsättning. Det kan vara viktigt att

påminna sig om att daglig verksamhet till stor del rymmer aktiviteter för

personer som aldrig blir aktuella för en sådan övergång. Även inom den mer

traditionella dagliga verksamheten finns det behov av utveckling, och samma

krav på att verksamheten ska vara utvecklande för den enskilde måste

ställas. Det kan handla om att finna nya aktiviteter och former för att ge den

enskilde möjlighet till ett ökat deltagande i samhällslivet. Varje deltagare

måste utifrån sin individuella förmåga, sina behov och sina intressen erbjudas

en stimulerande och utvecklande arbetsdag.

I förarbetena till LSS framhålls behovet av både habiliterande och produktionsinriktad

verksamhet, något som är angeläget att beakta i utvecklingen

av daglig verksamhet. Verksamhet med habiliterande inriktning behöver

inte stå i motsats till produktionsinriktade aktiviteter. Det gäller att i

all daglig verksamhet finna former som verkar för full delaktighet och gemenskap.

Det handlar också om att finna en utvecklingspotential som bygger

på den enskildes individuella önskemål och resurser, och man gör löpande

uppföljningar i den individuella planeringen.

Nya behov leder till ny verksamhet

Cirka en femtedel av kommunerna har i sina öppna svar uppgett att de har

svårigheter att ordna verksamhet för vissa personer. Det gäller i synnerhet

för personer som är normalbegåvade men har någon form av autismliknande

diagnos. Dessa personer vill ofta ha en annan form eller ett annat innehåll i

den dagliga verksamheten. De önskar individuella placeringar eller tillgång

till mer avancerade arbetsuppgifter. Många kommuner saknar kompetens för

att möta denna grupps behov och önskemål.

Andra svårigheter som nämns är när deltagare förutom en funktionsnedsättning

även har sociala problem. Exempel på detta är personer som dömts

till rättspsykiatrisk vård och som fått en diagnos som omfattas av personkretsen

för LSS. Vid hearingen med chefer och personal påtalades att det

handlar om ett fåtal personer, men att det kan vara svårt att hitta lämpliga

aktivitets- och verksamhetsformer som tillgodoser deras behoven.

3 6

Dessa personer har i regel svårt att fungera i arbetslivet men anser sig inte

höra hemma i en verksamhet som domineras av personer med intellektuella

funktionsnedsättningar. Personer med exempelvis Aspergers syndrom har

ofta hög kapacitet när det gäller avancerade arbetsuppgifter men svårigheter

när det gäller att fungera i sociala sammanhang. De kan ibland uppleva sig

hänvisade till daglig verksamhet som en sista utväg. Många kommuner beskriver

att de saknar kompetens och verksamhet som svarar mot dessa personers

behov.

Elevantalet i särskolan har ökat kraftigt och att eleverna efter avslutad

skolgång kommer till daglig verksamhet sker många gånger nästan per automatik.

Den senaste tolvårsperioden har antalet elever i grundsärskolan

ökat med 106 procent och i gymnasiesärskolan med 79 procent. Även om

barn- och ungdomskullarna har varit större under denna period förklarar det

inte hela ökningen.

Personer med omfattande funktionsnedsättningar

I den länsstyrelserapport32 som vi har nämnt tidigare beskrivs bl.a. behovet

av att utveckla verksamheten för de personer som har en svår funktionsnedsättning

och ett omfattande behov av stöd och service. Användning av olika

kommunikationshjälpmedel och de generella möjligheterna att ge en individuellt

anpassad sysselsättning behöver utvecklas.

Andra områden där kartläggningen har visat ett behov av utveckling är

bl.a. verksamhet för de äldre deltagarna men även för ungdomarna som ofta

ställer nya krav på daglig verksamhet.

För personer med stora och omfattande funktionsnedsättningar blir omvårdnaden

i insatsen viktig. För att på bästa sätt tillgodose den enskildes

behov krävs ofta samarbete med t.ex. landstingets habiliterings- och hjälpmedelsverksamhet.

Tid i daglig verksamhet

När det gäller omfattningen av daglig verksamhet, bör samma generella

riktlinjer användas som i arbetslivet. Anpassning efter individuella önskemål

och behov måste givetvis göras.

Prop. 1992/93:159, s.90

Av förarbetena till LSS framgår att när det gäller omfattningen av insatsen

är det arbetslivet i stort som är förebilden. Kartläggningen visar att de flesta

kommunerna kan erbjuda sju timmar eller mer per dag. Endast ett fåtal (två

procent) erbjuder daglig verksamhet mindre än sex timmar per dag. Kartläggningen

ger dock inte svar på om den tid som kommunerna erbjuder

motsvarar behov och önskemål.

Större kommuner har i högre utsträckning svarat att de kan erbjuda daglig

verksamhet i fler timmar per dag. Samtliga storstadskommuner uppger t.ex.

32 Daglig verksamhet, LSS – Länsstyrelserna i Blekinge, Kalmar, Kronoberg och Skåne län

(nov 1999).

3 7

att de kan erbjuda daglig verksamhet mer än åtta timmar per arbetsdag. Endast

tre kommuner har uppgivit att de har problem med att tillgodose den

enskildes önskemål när det gäller ökat eller annorlunda öppethållande. Faktorer

som kan begränsa den enskildes möjligheter att vara heltid i daglig

verksamhet kan vara t.ex. regler kring resorna till och från verksamheten.

Deltagarna från daglig verksamhet påpekade på hearingen att i de fall flera

samåker så kan de inte alltid styra sina tider själva.

Många äldre har en önskan om att trappa ner på jobbet och t.ex. arbeta

färre eller kortare dagar. Några kommuner erbjuder äldre att stanna kvar så

länge de önskar, ibland inom den vanliga verksamheten och ibland i särskilda

grupper för äldre. Några verksamhetschefer har tagit upp frågan om det

finns en tidsgräns för hur länge den enskilde har rätt till daglig verksamhet.

Någon sådan gräns finns dock inte. Av förarbetet framgår att det även om

insatsen primärt avser personer i yrkesverksam ålder finns det inget hinder

för att även personer som uppnått pensionsålder bör ges möjlighet att fortsätta

i daglig verksamhet. Detta för att undvika isolering och passivisering.

Habiliteringsersättningen viktig

Den så kallade habiliteringsersättningen har sitt ursprung inom den dagverksamhet

som omsorgslagen tidigare gav rätt till. Av förarbetena till LSS

framgår det att det ansvariga statsrådet förordade att någon form av ersättning

även fortsättningsvis skulle betalas ut till den enskilde.

Inom omsorgsverksamheten utgår viss ersättning, s.k. habiliteringsersättning,

till en person som deltar i daglig verksamhet enligt en särskild rekommendation

från Landstingsförbundet. Syftet är att aktivt stimulera den

enskilde att delta i verksamheten. Jag förordar att huvudmännen utbetalar

någon form av ersättning till den enskilde för medverkan i daglig verksamhet

i likhet med vad som görs för närvarande.

Prop. 1992/93:159, s.90

När daglig verksamhet, genom LSS, blev en kommunal angelägenhet ansåg

Svenska Kommunförbundet att kommunerna själv kunde ta ställning till om

man ville betala habiliteringsersättning.

Vid hearingen med deltagare i daglig verksamhet tyckte flera att det var

fel att de inte får någon riktig lön. Arbetet i daglig verksamhet borde enligt

dem värderas som ett lönearbete. Det kom dock fram att habiliteringsersättningen

upplevs som betydelsefull och viktig för självkänslan33. Mot denna

bakgrund är det uppseendeväckande att en så pass hög andel som 16 procent

av kommunerna inte betalar någon habiliteringsersättning. Förutom den

symboliska likheten med lön finns det ytterligare skäl som talar för att betala

ut någon form av ersättning. Personer som är verksamma i daglig verksamhet

har som regel kostnader för sitt deltagande, för t.ex. arbetsresor och

lunch.

33 Kronkvist, M (2006)

3 8

Regeringsrätten34 har behandlat frågan om resor till och från daglig verksamhet.

Av denna dom framgår att insatsen daglig verksamhet enligt 9 § 10

LSS inte omfattar resorna till och från den dagliga verksamheten. Detta är

en skillnad mot vad som gällde enligt omsorgslagen. Många kommuner bekostar

dock den enskildes resor till och från verksamheten.

Daglig verksamhet i förändring

Sedan dagcentren introducerades på 70-talet har verksamheterna även ordnat

aktiviteter utanför de egna lokalerna, för individer eller grupper. Under

1980- och 1990-talen började man mer medvetet arbeta för en utåtriktad

verksamhet. Verksamheterna startade t.ex. kaféverksamhet, öppnade butiker

och satte igång servicegrupper i kommunala förvaltningar. Denna utflyttning

från dagcentren har fortsatt för att nu på vissa håll vara mer regel än

undantag.

Fortfarande finns det många dagliga verksamheter i särskilt anpassade lokaler,

även om vi i dag också kan se en större variation i den dagliga verksamheten.

På många håll kompletteras traditionell verksamhet med så kallade

utflyttade grupper och även med individuella placeringar ute på arbetsplatser.

Dessa alternativa former har ökat i omfattning på senare år.

Utflyttad verksamhet

I de öppna svaren har en femtedel av kommunerna nämnt olika former av

utflyttad verksamhet som särskilt framgångsrik. I stället för att ta in legoarbeten

till den dagliga verksamheten, flyttar en hel grupp ut i samhället, på

privata arbetsplatser eller hos offentliga arbetsgivare. Fördelar som nämns

är att denna arbetsform ökar den enskildes delaktighet i samhället samtidigt

som tryggheten finns i gruppen och i att ha en arbetsledare som känner till

den enskildes särskilda behov. Andra fördelar är att arbetsuppgifterna kommer

naturligt och att kostnaderna för t.ex. lokaler, kan hållas nere.

I kartläggningen framträder bilden av en daglig verksamhet som är på väg

mot flexiblare lösningar när det gäller både innehåll och form. Med sin

kompetens om funktionsnedsättningar och dess konsekvenser, har handledaren

en viktig funktion och kan fungera som brobyggare och vara en trygghet

för gruppdeltagarna och för arbetsplatsen som helhet.

Individuella placeringar

Av dem som har insatsen daglig verksamhet är det cirka 15 procent som har

en individuell placering på en arbetsplats. Det är vanligare i mindre kommuner

än i storstäder. Det finns ett stort behov av fler och bättre anpassade

individuella placeringar. Nästan hälften av kommunerna uppger att de behöver

utveckla denna form av daglig verksamhet. De utvecklingsområden

som verksamhetscheferna nämner är bl.a. möjligheten till praktikplatser och

övergång till öppna arbetsmarknaden genom ett ökat samarbete med Arbetsförmedlingen

och Samhall. En individuell placering kan vara ett första steg

mot ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden, med eller utan subvention.

34 RÅ 1996 ref. 45.

3 9

Under hearingen med deltagare i daglig verksamhet kom det fram att

många ville arbeta på en s.k. vanlig arbetsplats och att det fanns önskemål

om att en sådan placering enkelt skulle kunna övergå till annan anställningsform.

I kommuner med låga kostnader för daglig verksamhet är individuella

placeringar vanligare än i kommuner med höga kostnader. Detta tyder på att

denna verksamhetsform även har ekonomiska fördelar.

Så länge satsningar på individuella placeringar sker i samförstånd med

och på ett sätt som är stimulerade och utvecklande för den enskilde kan det

bara ses som positivt. Det är dock viktigt att kvaliteten i insatsen följs upp

löpande och att en fastställd personlig kontakt finns till stöd för den enskilde

och för arbetsplatsen.

Cirka en tredjedel av kommunerna anger att det är svårt att ordna individuella

placeringar. Att en så stor andel har uppgivit det som problematiskt

tyder på att det är stor efterfrågan på denna form av verksamhet. Troligen

beror det på att den yngre generationen, men även personer med autismliknande

tillstånd, har önskemål om annat än vad den traditionella dagliga

verksamheten kan erbjuda.

Vid hearingen framförde deltagarna i daglig verksamhet särskilt en önskan

om att få ett arbete som andra. De efterfrågade också utökade möjligheter

till att enklare kunna övergå från s.k. praktikplatser till någon form av

anställning. Även vid hearingen med ansvariga chefer efterfrågades större

möjligheter till individuella placeringar. Det ligger i linje med målet för ett

större samhällsdeltagande.

I en del av landets kommuner finns exempel på daglig verksamhet som

har en hög andel personer som har en individuell placering i såväl privata

företag som offentlig verksamhet. Exempel på individuella placeringar finns

i storkök, daghem och simhallar men också inom handel och andra privata

företag. Vid hearingen med verksamhetscheferna kom det fram att det ofta

är små företag som är mest positiva till att ta emot personer med funktionsnedsättning.

Företagen efterfrågar sällan eller aldrig ersättning vid placering,

men önskar däremot att det finns en kontaktperson inom daglig verksamhet

till hands om det uppstår problem.

Kostnaden per person minskar

Kommunens kostnad per person i daglig verksamhet har under perioden

2000–2005 sjunkit med tio procent. Beräkningen är gjord i 2005 års priser35.

Under samma period har antalet personer med beslut om daglig verksamhet

ökat. Ur ett ekonomiskt perspektiv är det positivt att kostnaderna minskar.

Hur det har påverkat verksamhetens innehåll och kvalitet är dock svårare att

ge svar på. Det viktiga i detta sammanhang är att kommunerna har ett tydligt

ledningssystem för sitt kvalitetsarbete så att en god kvalitet säkras.

Klart är att verksamheterna ser fördelar med ett större antal deltagare men

de ser också nackdelar i form av att t.ex. lokalerna inte anpassas efter det

ökade antalet deltagare. Möjligen har de minskade ekonomiska ramarna

påskyndat utvecklingen av nya arbetsformer för den dagliga verksamheten.

Risken finns dock för att en snävare ekonomiska ramar innebär mindre möj-

35 Handikappomsorg, Lägesrapport 2006, Socialstyrelsen, s. 36.

4 0

ligheter till individuell anpassning, särskilt för personer med ett stort stödbehov.

Inflytande och medbestämmande

6 § LSS

Verksamheten ska vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt

och integritet. Den enskilde skall i största möjliga utsträckning

ges inflytande och medbestämmande över insatser som ges …

Den enskilde skall ha ett direkt inflytande, både i planering och utformningen

av insatsen och i genomförandet av den.

Prop. 1992/93:159, s.50

Lagen och dess förarbeten betonar vikten av att personer som får insatser

enligt LSS får möjlighet till inflytande och medbestämmande. Av de kommunala

dagliga verksamheterna hade 82 procent ett eller flera möten med

varje enskild deltagare, där hans eller hennes dagliga verksamhet planerades

och följdes upp. Motsvarande andel inom enskild verksamhet var 94 procent.

När det gäller gemensamma träffar med möjlighet till inflytande och

påverkan på verksamheten visar inte kartläggningen någon märkbar skillnad

mellan kommunal och enskild verksamhet. Under 2006 hade närmare 70

procent av verksamheterna sådana möten.

För att deltagarna ska kunna ta del av och vara med och påverka verksamhetens

innehåll och form måste formerna för medbestämmandet bygga

på strukturer som tar hänsyn till de enskilda individernas förutsättningar.

Detta kräver ofta ett stort mått av lyhördhet.

Då deltagarna i daglig verksamhet har så olika förutsättningar och behov

av stöd ställer det särskilda krav på de verktyg som används i det interna

kvalitetsarbetet, t.ex. när man gör en brukarundersökning. Det finns olika

modeller för att göra brukarundersökningar i LSS-verksamhet. Som ett stöd

för detta kvalitetsarbete gav Socialstyrelsen 1997 ut ett instrument36 för att

mäta kvaliteten i daglig verksamhet.

Vägen till ett lönearbete

Av förarbetena till LSS framgår det att insatsen daglig verksamhet ska vara

ett led för den enskilde i hans eller hennes strävan att komma ut på arbetsmarknaden

och därmed få större möjlighet till delaktighet i samhället.

Dagverksamheten bör ha som syfte att bidra till den personliga utvecklingen

och att främja delaktigheten i samhället. Ett övergripande mål bör

vara att på kortare eller längre sikt utveckla den enskildes möjlighet till

arbete.

36 Instrument för att mäta kvalitet inom daglig verksamhet (LSS), Socialstyrelsen 1997

4 1

Sysselsättningsverksamheterna bör generellt sett ha som mål att utveckla

den enskildes möjligheter till förvärvsarbete även om detta mål för vissa

bara kan uppnås på längre sikt eller i vissa fall kan vara orealistiskt.

Kommunernas uppgift är bl a att medverka till arbete på den reguljära

arbetsmarkanden eller Samhall. Det är därför viktigt att arbetet sker i nära

samverkan med arbetsförmedling, försäkringskassa och handikapporganisationer.

Det är även angeläget att möjligheten till ett arbete på den reguljära

arbetsmarknaden eller inom Samhall prövas regelbundet.

Prop. 1992/93:159, s. 90

De olika formerna av daglig verksamhet som har växt fram i samarbete med

näringslivet och offentliga verksamheter visar att många kommuner medvetet

strävar efter att koppla den dagliga verksamheten till det ordinarie arbetslivet.

Övergångar från daglig verksamhet till ett lönearbete, subventionerat

eller inte, är dock ovanligt för att inte säga sällsynt. Mer än hälften av kommunerna

svarar att ingen person har gått vidare under den senaste femårsperioden.

I de övriga kommunerna handlar det om enstaka personer. Kartläggningen

visar också att ett strukturerat samarbete mellan kommunen och Arbetsförmedlingen

i stor utsträckning saknas.

Arbetsmarknadsstatistiken visar att personer med funktionsnedsättning

har särskilda svårigheter att hävda sig på arbetsmarknaden. Flera av kommunerna

ser detta som den främsta orsaken till att antalet personer med daglig

verksamhet enligt LSS har ökat.

Exempel på faktorer som skulle kunna underlätta övergångar är möjligheten

att ha en handledare på den tilltänkta arbetsplatsen, ett mer intensivt arbete

med att hitta lämpliga arbetsplatser samt bra information till den tilltänkta

arbetsplatsen. I detta sammanhang kan nämnas en kunskapssammanställning37

om psykosociala insatser för personer med psykiska funktionsnedsättningar.

Den visar bl.a. att det fanns ett vetenskapligt stöd för att

metoden som kallas supported employment fungerar väl. Denna metod innebär

i korthet att den enskilde har ett personligt stöd av en arbetskamrat på

arbetsplatsen.

Övergången skola – arbetsliv

Övergången mellan skola och arbetsliv är särskilt viktig. Under senare år

har antalet elever vid särskolan ökat kraftigt. Samtidigt kan vi konstatera att

sedan LSS trädde i kraft 1994 har antalet personer med beslut om daglig

verksamhet också ökat markant. Bristfälliga insatser vid övergången från

skola till arbetsliv kan få negativa effekter, inte bara för den enskilda personen

utan även i ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Ett väl fungerande samarbete mellan skolan och arbetsförmedlingen och

tillgång till olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder är avgörande för att fler

ungdomar med funktionsnedsättning ska komma in på arbetsmarknaden.

37 Effekter av psykosociala insatser för personer med schizofreni eller bipolär sjukdom –

En sammanställning av systematiska översikter. IMS 2007.

4 2

Det är i dag inte ovanligt att daglig verksamhet ses som den naturliga sysselsättningen

efter avslutad gymnasiesärskola utan att möjligheten till lönearbete

först har prövats.

Skolornas studie- och yrkesvägledare spelar en viktig roll när det gäller

elevers möjligheter att finna lämpligt arbete och att göra övergången mellan

skola och arbetsliv smidig. Skolverket har utvärderat grundskolans verksamhet

när det gäller studie- och yrkesvägledning och funnit brister i kvaliteten.

En sådan brist är att kontakten mellan skola och arbetsliv ofta endast

finns i samband med prao, i stället för i en löpande process. Med anledning

av resultaten ska Skolverket utarbeta allmänna råd för studie- och yrkesvägledningen

för sär-, grund- och gymnasieskolan. Under hela år 2008 ska

dessutom Myndigheten för skolutveckling ge stöd till ett urval kommuner

för att förbättra studie- och yrkesvägledningen. En särskild satsning riktas

till särskolan och särvux.

En D-uppsats från Umeå universitet presenterar en undersökning av övergången

från särskolan till arbetslivet eller annan sysselsättning38. Studien

omfattar den årskull som gick ut från gymnasiesärskolan år 2003 i någon av

de fyra kommunerna i Västerbotten som har gymnasiesärskola. Resultatet

visar tydligt på vikten av en strukturerad samverkan mellan skolan, Arbetsförmedlingen

och Försäkringskassan m.fl. för att ungdomarna ska få ett lönearbete

efter avslutad skolgång. En annan viktig faktor som har lyfts fram i

studien, är vilken policy och därmed vilken strategi som skolan har valt. De

ungdomar som fick ett lönearbete gick i skolor vars policy var att ungdomarna

i första hand skulle få ett lönearbete. Det fanns på dessa skolor ett

etablerat samarbete mellan skolan och andra berörda myndigheter. I den

kommun där samordnaren var anställd av Arbetsförmedlingen fick flest elever

ett arbete på den öppna arbetsmarknaden. I de kommuner där skolornas

policy i stället var inriktad på att eleverna efter avslutad skolgång skulle få

en alternativ sysselsättning var strategin att samarbeta med den dagliga

verksamheten. I dessa kommuner fick samtliga ungdomar daglig verksamhet

eller erbjudande om detta efter avslutad skolgång. Ingen av eleverna fick

ett lönearbete.

Samverkan med andra arbetsmarknadspolitiska

aktörer förekommer men är ovanlig

Vikten av samverkan med andra samhällsorgan och myndigheter betonas i

propositionen till LSS och regleras även i lagtexten.

38 Lundberg, C, Persson, S, Vad hände sen? – en uppföljningsstudie av ungdomar som gått

ut gymnasiesärskolan (2008).

4 3

6 § LSS

Verksamheten enligt denna lag skall bedrivas i samarbete med andra berörda

samhällsorgan och myndigheter.

Syftet att främja den enskildes fulla delaktighet i samhällslivet kräver att

inga insatser ses isolerade från varandra och inte heller från annan samhällsverksamhet.

Insatser enligt lagen ska harmonisera med och komplettera

insatser som görs av andra samhällsorgan. Ett kontinuerligt samarbete

måste därför ske mellan insatsgivaren och andra samhällsorgan, t.ex. sådana

som handlägger frågor om socialtjänst, socialförsäkring, hälso- och

sjukvård, arbetsmarknadsfrågor och bostadsfrågor.

Prop. 1992/93:159, s. 171

Det framgår av enkätstudien att samverkan på övergripande organisatorisk

nivå är vanligast med kommunens eller stadsdelsnämndens boendeverksamhet

för personer med funktionsnedsättning. Därefter kommer samarbete med

gymnasiesärskolan. Först därefter kommer samverkan med myndigheter

utanför den kommunala organisationen, som Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan

och med näringslivet. På individnivå är samverkan vanligast

med boendeverksamhet, LSS-handläggare och landstingets habiliteringsverksamhet.

Generellt sett verkar samverkan vara vanligare inom enskild

verksamhet än inom kommunal verksamhet. Vad som är anmärkningsvärt är

att endast sex av tio verksamhetschefer uppger att deras kommun inom detta

område har en strukturerad samverkan med Arbetsförmedlingen, på en övergripande

organisatorisk nivå.

Ett väl fungerande samarbete internt i kommunen, t.ex. mellan daglig

verksamhet och gruppbostäderna, är många gånger viktigt för en väl fungerande

vardag för den enskilde.

Den dagliga verksamheten bör generellt sett ha som mål att utveckla den

enskildes möjligheter till förvärvsarbete. En allmän utgångspunkt är att staten

har ansvar för arbetsmarknadsåtgärder och kommunerna för annan sysselsättning.

Det hör dock till kommunens uppgifter att medverka till att

människor som tillhör personkretsen får tillgång till arbete på reguljära arbetsmarknaden

med eller utan subventioner.39 Det är därför viktigt att verksamheten

bedrivs i nära samarbete med t.ex. Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan

och handikapporganisationerna.40 Socialstyrelsen kan konstatera

att intentionerna i förarbetena till LSS om att daglig verksamhet ska vara

ett led i strävan att den enskilde får ett lönearbete, i dagsläget inte uppfylls.

39 15 § 4 punkten LSS

40 Prop. 1992/93:159, s. 181

4 4

Reflektion inför framtiden

Det grundläggande syftet med daglig verksamhet är att insatsen ska bidra till

att personer med omfattande funktionsnedsättning ska kunna leva ett gott

liv. Kartläggningen visar ett stort utbud av olika aktiviteter och former för

verksamheten och att initiativ tas för att utveckla den dagliga verksamheten.

Det är en stor uppgift att tillgodose olika behov. Vad som är en meningsfull

daglig verksamhet är en sak för en vuxen person med flerfunktionshinder

och en svår utvecklingsstörning och en helt annan för en person med lindrig

utvecklingsstörning eller för en person med diagnosen Asperger syndrom.

Utmaningen ligger i att tillhandahålla en daglig verksamhet med god kvalitet

som motsvarar dessa skilda förutsättningar och behov av stöd.

För att tillgodose dessa behov och önskemål krävs ett brett utbud av aktiviteter

och olika former av verksamhet. Invanda strukturer och arbetssätt

måste granskas för att se hur väl de tillgodoser de kvalitativa krav som ställs

på verksamheten, som är en så viktig del av vardagen för många personer

med funktionsnedsättning. Det innebär också att kompetensen hos personalen

behöver utvecklas och anpassas till en förändrad verksamhet.

Det finns uppgifter om att personer med ett stort omvårdnadsbehov hänvisas

till aktiviteter i hemmet som alternativ till en organiserad daglig verksamhet.

Denna kartläggning har inte kunnat ge svar på hur utbrett det är. Det

är dock viktigt att i detta sammanhang påtala lagens intentioner att ge alla

som omfattas av lagen och har rätt till insatsen en verksamhet med god kvalitet.

För den enskilde betyder det också mycket att ha möjlighet att vistas i

olika miljöer och inte enbart vara hänvisad till bostaden. Kraft måste läggas

både på att utveckla den mer habiliterande delen av daglig verksamhet och

att underlätta för dem som har lönearbete som mål.

Kompetensfrågorna är också angelägna att lyfta fram. Det vore önskvärt

med en liknande satsning för att bredda och höja kompetensen hos personalen

som den som nyligen gjorts inom äldreomsorgen.41 I en tid när målgruppen

och kraven i den dagliga verksamheten förändras är kompetensutveckling

nödvändig. Detta gäller inte bara för personal inom daglig verksamhet

utan är ett generellt behov i all verksamhet för personer med insatser enligt

LSS.

Kvalitetsfrågorna är högst aktuella både ur ett samhällsperspektiv och för

den enskilde. Det finns i dag krav på att kvaliteten i verksamheten ska kunna

jämföras, och det är angeläget att konkret ta ställning till vilka indikatorer

som bör ligga till grund för att en sådan kvalitetsjämförelse ska vara möjlig.

41 Arbetet med den s.k. Kompetensstegen – en flerårig nationell satsning för att stödja kommunernas

långsiktiga kvalitets- och kompetensutvecklingsarbete inom vård och omsorg om

äldre vilken inleddes i januari 2005. Läs mer på www.kompetensstegen.se

4 5

Daglig verksamhet – vad och för vem?

Kartläggningen ger inte något svar på vad ökningen av antalet deltagare i

daglig verksamhet beror på, eller vilka funktionsnedsättningar de enskilda

deltagarna har. I enkätsvaren och vid hearingarna har dock framför allt tre

faktorer lyfts fram: att arbetsmarknaden har blivit tuffare, att fler får en diagnos

som kan berättiga till LSS-insatser, samt att Arbetsförmedlingen inte

prioriterar personer som tillhör LSS personkrets. Man bör dock observera

den kraftiga ökningen, särskilt av ungdomar som blir aktuella för daglig

verksamhet. En fråga är också vad som kan ingå i insatsen daglig verksamhet

och hur långt kommunens ansvar sträcker sig för att finna individuella

lösningar för den enskilde men också när andra aktörer bör ta vid. I ett läge

där en ytterligare utvidgning av målgruppen diskuteras finns behov av att

tydligare beskriva den dagliga verksamhetens mål och medel samt dess relation

till annan verksamhet och andra aktörer. Vissa delar av den dagliga

verksamheten kanske skulle vara starkare knuten till eller organiseras under

en annan huvudman, t.ex. Arbetsförmedlingen. Då kanske man skulle nå ett

bättre resultat när det gäller det övergripande målet om att fler personer med

funktionsnedsättning ska ha en plats i arbetslivet.

Ett helhetsperspektiv på arbete och daglig sysselsättning

Arbetslöshet och det faktum att allt fler personer med funktionsnedsättning,

särskilt de unga, hänvisas till en alternativ sysselsättning i stället för ett lönearbete

får inte reduceras till enbart en handikappolitisk fråga. Frågan är

och måste ses som det samhällsproblem den är. Daglig verksamhet och lönarbete

måste ses som delar i en helhet. Utvecklingen hittills innebär att de

olika formerna är som steg i en trappa men där stegen har blivit så stora att

de snarare fungerar som barriärer. Övergångar från daglig verksamhet till

den reguljära arbetsmarknaden är få, vilket medför att personer som har beviljats

daglig verksamhet riskerar att bli kvar i den dagliga verksamheten

även om de skulle klara ett lönearbete. Kommunen eller den dagliga verksamheten

kan inte ensam bidra till att den enskilde får möjlighet till en anställning

och ett lönearbete. Vikten av ett ökat och förbättrat samarbete mellan

de olika aktörerna inom arbetsmarknadspolitiken kan inte nog understrykas.

Det finns också strukturella problem som måste överbryggas. Ett exempel

är de olika aktörernas begränsade uppdrag som bör ses över. Arbetsförmedlingen

har en nyckelroll när det gäller att ge personer stöd i att få ett arbete.

Det borde även omfatta personer som i nuläget har en daglig verksamhet.

Specialistkompetens hos vägledarna och mer individuellt stöd i hela sökandeprocessen

för personer med funktionsnedsättning är nödvändiga inslag.

Om detta finns kan man nå framgång och motverka att fler personer med

funktionsnedsättning ställs utanför arbetsmarknaden.

Den undersökning som har gjorts vid Umeå universitet bygger på ett begränsat

material. Ändå visar den att ett strukturerat samarbete mellan kommunen,

Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan ger resultat och möjlighet

för fler personer med funktionsnedsättning att få ett lönearbete.

I kartläggningen framhåller flera verksamhetsföreträdare en hårdnande arbetsmarknad

som en orsak till att personer med funktionsnedsättning inte får

arbete på den reguljära arbetsmarknaden. På ett generellt plan är det viktigt

4 6

att den dagliga verksamheten är känd i lokalsamhället. Det kan underlätta

kontakten med näringslivet på orten. I 1989 års Handikapputredning föreslogs

att företag skulle vara skyldiga att tillhandahålla ett visst antal praktikplatser

för personer med funktionsnedsättningar. Det förslaget äger stor giltighet

även i dag. Enligt en undersökning genomförd av IFAU, Institutet för

arbetsmarknadspolitisk utvärdering, har cirka 14 procent av arbetsgivarna

övervägt att anställa någon person med funktionsnedsättning de senaste fem

åren. Av dem som sedan valde att anställa personer med funktionsnedsättning,

uppgav en stor andel att de var mer nöjda med anställningarna än de

hade förväntat sig. Arbetsgivarna hade underskattat personernas arbetsförmåga

och överskattat risken för sjukfrånvaro. Ett större utbud av praktikplatser

kan därför troligen bidra till att minska fördomar och förändra negativa

attityder till personer med funktionsnedsättning.42

Företrädare för daglig verksamhet påpekar att när en person som haft daglig

verksamhet får ett arbete måste det finnas stöd till den personen och till

den nya arbetsplatsen. Många kommuner ger i dag stöd åt personer som har

en individuell placering, men stödet behövs även efter det att den enskilde

fått ett lönearbete. Det stöd som t.ex. en person med utvecklingsstörning

behöver på en arbetsplats är sällan begränsat till enbart arbetsprocessen,

utan omfattar ofta ett mer generellt stöd i situationer som personer utan

funktionsnedsättning kan hantera. Det påpekas också att stödet behövs över

lång tid eftersom det ständigt sker förändringar på en arbetsplats vilket kan

ge upphov till otrygghet och nya svårigheter. Frågan som hänger i luften är

vem som ska tillhandahålla detta stöd. I dag finns det ingen huvudman som

har ansvar för en sådan stödinsats.

Utökad målgrupp för daglig verksamhet

I förarbetena till LSS påtalas att även personkrets 3, dvs. personer med en

omfattande fysisk eller psykisk funktionsnedsättning, kan ha behov av daglig

verksamhet. Med hänvisning till det rådande stadsfinansiella läget fick

dock inte denna målgrupp samma rättigheter. Så snart som det statsfinansiella

läget medgav skulle dock även denna personkrets ges rätt till daglig

verksamhet.

Personer med psykisk funktionsnedsättning, liksom övriga personer i personkrets

3 som t.ex. unga med rörelsehinder, har alltså inte rätt till insatsen

daglig verksamhet enligt LSS. I dag kan kommunerna erbjuda dagverksamhet

enligt SoL vilket de också gör, sannolikt till ett stort antal personer.

Framför allt gäller det personer med psykisk funktionsnedsättning. Enligt en

kartläggning som gjordes 1997 i samband med Socialstyrelsens utvärdering

av psykiatrireformen uppgav kommunerna att 16 000 personer med psykisk

funktionsnedsättning deltog i sådan verksamhet. I dessa verksamheter var då

ca 2 000 personal anställda.

Rätten för personer med psykisk funktionsnedsättning att få daglig verksamhet

enligt LSS ska utredas, detta enligt ett tilläggsdirektiv till LSSkommittén.

42 Sköld, B. Delaktighet i arbetslivet. (Ur Brusén, P. och Printz, A. Handikappolitiken i praktiken,

(2006)

4 7

Om rätten till daglig verksamhet skulle komma att omfatta endast en del

av personkrets 3, dvs. personer med psykisk funktionsnedsättning, blir konsekvensen

att gruppen personer med omfattande fysisk funktionsnedsättning

fortfarande ställs utanför. Det är en grupp som i dag har stora svårigheter att

få ett lönearbete och även någon annan meningsfull sysselsättning.

När en utvidgning av målgruppen för daglig verksamhet enligt LSS diskuteras,

måste även de negativa inlåsningseffekter som beskrivits ovan tas i

beaktande.

4 8

4 9

Referenser

Propositioner

Prop. 1992/93:159 Om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare – en nationell handlingsplan

för handikappolitiken.

Socialstyrelsens författningssamling

Allmänna råd från Socialstyrelsen 1992:1 Daglig verksamhet och arbete.

SOSFS 2002:9 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om bostad

med särskild service för vuxna enligt 9 § 9 LSS.

SOSFS 2006:5 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om dokumentation

vid handläggning av ärenden och genomförande av insatser enligt

SoL, LVU, LVM och LSS.

SOSFS 2006:11 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem

för kvalitet i verksamhet enligt SoL, LVU, LVM och LSS.

Övriga publikationer från Socialstyrelsen

SoS-rapport 1990:32 En dörr har öppnats – om arbete och sysselsättning för

dem som aldrig fick tillträde.

SoS-rapport 1997:4 Steget före arbete.

Instrument för att mäta kvalitet inom daglig verksamhet (LSS).

Effekter av psykosociala insatser för personer med schizofreni eller bipolär

sjukdom – En sammanställning av systematiska översikter Institutet för

utvecklig av metoder i socialt arbete, IMS. (2007)

Ej verkställda beslut och domar enligt LSS och SoL 2006. (2007)

Statistik socialtjänst 2007:2 Funktionshindrade personer – insatser enligt

LSS år 2006.

Handikappomsorg – Lägesrapporter 2006. (2007)

Insatser och stöd till personer med funktionsnedsättning – Lägesrapport

2007. (2008)

God kvalitet i Socialtjänsten. (2008)

Övrig litteratur

Ericsson, K. (2003) Daglig verksamhet: En omsorgsform under utveckling.

Rapport presenterad vid en ”forskarstafett” i Uppsala våren 2003. Program

handikapp och omsorg. Pedagogiska institutionen, Uppsala universitet.

Grunewald, K. (2002) Habersättningen – en dyster historia Intra, nr 4.

5 0

Kronkvist, M. (2006) Sysselsättning för vuxna med utvecklingsstörning –

Om verksamheters utveckling och skiftningar i ambition att närma sig

öppna arbetsmarknaden. Uppsats på masternivå. Sektionen för hälsa

och samhälle, Högskolan Halmstad.

Sköld, B. (2006) Delaktighet i arbetslivet. Ur Brusén och Printz, Handkappolitiken

i praktiken, Gothia Förlag.

Länsstyrelserna i Blekinge, Kalmar, Kronoberg och Skåne län, (1999) Daglig

verksamhet, LSS.

RFV analyserar 2002:10, Vårdbidragen ökar – en kartläggning av orsakerna.

RFV anser 2003:2, Ökning av antalet vårdbidrag – perspektiv från flera

myndigheter.

Statistiska centralbyrån (2005) Funktionshindrades situation på arbetsmarknaden

– 4:e kvartalet 2004.

Statistiska centralbyrån (2007) Funktionshindrades situation på arbetsmarknaden

– 4:e kvartalet 2006.

Länsstyrelserna (2007) Riktlinjer – till hjälp eller stjälp?

Lundberg, C. Persson, S. (2008) Vad hände sen? – en uppföljningsstudie av

ungdomar som gått ut gymnasiesärskolan. D-uppsats planerad examination

våren 2008. Institutionen för socialt arbete, Umeå universitet

5 1

Bilagor

Bilaga 1. Metod

Två enkätstudier och tre hearingar

Inom ramen för projektet har två enkätstudier och tre hearingar genomförts.

Enkätstudien genomfördes i två steg. I första steget skickades en enkät

(enkät A) till landets kommuner med övergripande frågor om insatsen daglig

verksamhet enligt 9 § 10 LSS. Denna enkät skickades till chef med övergripande

ansvar för daglig verksamhet i kommunen. I samband med denna

enkät ombads kommunerna förteckna adresser till de dagliga verksamheter

som fanns i kommunen (enkät B). I ett andra steg skickades en enkät (enkät

C) direkt till dagliga verksamheter i ett urval av 80 kommuner med frågor

om verksamheternas inriktning m.m. Antal kommuner som ingår i urvalet

bygger på vad som bedömdes vara tillräckligt för att kunna få ett statistiskt

godtagbart material. I de utvalda kommunerna ingick 886 kommunala och

130 enskilda dagliga verksamheter.

Båda enkäterna har bearbetats statistiskt. När det finns signifikanta skillnader

redovisas detta.

Även om det i enkäterna förekom frågor med fria svar ger en enkät relativt

begränsad möjlighet för den person som fyller i att själv ta upp sådant

som den tycker är väsentligt. För att ge möjlighet till detta och för att kunna

gå djupare in på vissa frågeområden hölls tre hearingar. Resultatet av enkätstudie

och hearingar kompletteras av resultat från andra undersökningar.

Till projektet har en referensgrupp varit knuten. I den ingick representanter

från kommuner, länsstyrelser, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL)

och brukarorganisationer. Personer som har ingått i denna referensgrupp

redovisas i bilaga 4.

Magnus Tideman, docent i Socialt arbete vid Högskolan i Halmstad, har

bidragit med stöd i metodarbetet.

Fakta om enkät till chefer med övergripande ansvar (enkät A)

Enkät A innehåller 21 frågor. De handlar om:

• • kommunens organisation
• • eventuella ersättningar eller förmåner vid deltagande i daglig verksamhet
• • hur resor till och från daglig verksamhet utförs
• • hur många timmar kommunerna erbjuder insatsen
• • beslutsprocessen
• • samverkan
• • antalet personer med beslut om insatsen.

5 2

Enkäten avslutas med tre öppna frågor där kommunerna fick möjlighet att

redogöra för eventuella behov av förändring, sådant som varit särskilt framgångsrikt

eller välfungerande och sådant som varit särskilt problematiskt.

Enkät A skickades i mitten av januari elektroniskt till Sveriges samtliga

kommuner med uppmaningen att den skulle vidarebefordras till en chef med

övergripande ansvar för daglig verksamhet i kommunen/stadsdelsförvaltningen.

I mitten av februari skickades en påminnelse elektroniskt till de kommuner

eller stadsdelar som i hade besvarat enkäten. Under mars månad sökte

utredare per telefon ansvariga tjänstemän i kommuner eller stadsdelsförvaltningar

som ännu inte bevarat enkäten.

265 av landets 290 kommuner besvarade enkäten, tre kommuner hade

meddelat att de inte hade för avsikt att besvara enkäten och svar saknades

från ytterligare 22 kommuner.

I sammanställning av resultatet från enkät A redovisas svar från samtliga

kommuner samt från olika kommuntyper. Följande redovisningsgrupper

används:

Totalt samtliga kommuner

Stora Stockholm, Göteborg och Malmö

Mellan kommuner > 30 000 invånare

Små kommuner < 30 000 invånare

Hög kommuner som ligger över åttionde percentilen på variabeln

kostnad för daglig verksamhet 2005/antal personer med beslut.

Låg kommuner som ligger under tjugonde percentilen på variabeln

kostnad för daglig verksamhet 2005/antal personer med beslut.

Bortfallet varierar lite mellan olika frågor men är ungefär så här i de olika

kommuntyperna enlig ovan:

Totalt 9 procent

Stora 9–10 procent

Mellan 4–5 procent

Små 11–12 procent

Hög 9 procent

Låg 9 procent

Fakta om enkät till personal inom daglig verksamhet (enkät C)

Enkät C innehöll 21 frågor. De handlade om:

• • verksamhetens inriktning
• • inflytande
• • samarbete

5 3

• • habilitering och rehabilitering
• • kognitivt stöd/begåvningsstöd
• • ledning och personal
• • antalet personer i verksamheten.

De som bevarade enkäten fick även möjlighet att med fria svar beskriva vad

som krävs för att deltagare i daglig verksamhet ska ha möjlighet att gå vidare

till någon form av skyddat arbete eller arbete på öppna arbetsmarknaden,

sådant som har varit eller är särskilt framgångsrikt och välfungerande samt

sådant som är särskilt problematiskt.

Enkät C skickades som pappersenkät med bifogat svarskuvert under maj

månad. Under slutet av maj och juni månad genomfördes arbete med påminnelser

genom nya brev, telefonsamtal och e-post.

Stratifiering och urval

Urvalet av dagliga verksamheter är ett stratifierat klusterurval av samtliga

daglig verksamheter i Sverige. Till att börja med ett gjordes ett urval av

kommuner. Därefter identifierades vilka dagliga verksamheter som fanns i

de utvalda kommunerna. Samtliga dessa verksamheter i de utvalda kommunerna

ingick i urvalet.

Urval av kommuner

Landets samtliga kommuner delades in i tre grupper efter kommunernas

befolkningsstorlek. I en grupp, som omfattar storstäderna Stockholm, Göteborg

och Malmö, ingår alla tre kommunerna i urvalet. I övriga grupper sorterades

kommunerna efter kommunkod, varefter ett systematiskt urval med

slumpmässig start drogs. Det systematiska urvalet garanterar en spridning

av de utvalda kommunerna över riket. Samtidigt som det är ett slumpmässigt

urval där varje daglig verksamhet har möjlighet att ingå i urvalet och

sannolikheten att ingå urvalet är känd.

Grupp Antal kommuner

i populationen

Antal kommuner

i urvalet

Storstäder 3 3

Kommuner > 30 000 inv. 78 39

Kommuner < 30 000 inv. 209 38

Totalt 290 100

Urval av dagliga verksamheter

För de utvalda kommunerna togs en förteckning fram över samtliga daglig

verksamheter som fanns i dessa kommuner. Vilka kommunala verksamheter

som fanns hade kommunerna rapporterat in i en speciell enkät (enkät B). En

förteckning över vilka enskilda verksamheter som fanns i kommunerna

hämtades från länsstyrelsernas och Socialstyrelsens register Natilos. Av

5 4

dessa förteckningar framgick att inte alla kommuner i urvalet hade enskild

verksamhet och att ett fåtal kommuner inte hade kommunal verksamhet utan

enbart enskild verksamhet. I samband med att enkäterna samlades in framkom

det vidare att vissa verksamheter som fanns med på utskickslistan inte

var daglig verksamhet som skulle ingå i undersökningen och togs bort ifrån

urvalet. Det slutliga urvalet framgår av nedanstående tabell:

Stratum Grupp Regi Antal kommuner

i urvalet

Antal daglig verksamheter

i urvalet

1 Storstäder Kommunal 3 194

2 Kommuner > 30 000

inv.

Kommunal 38 531

3 Kommuner < 30 000

inv.

Kommunal 37 112

4 Storstäder Enskild 2 56

5 Kommuner > 30 000

inv.

Enskild 18 49

6 Kommuner < 30 000

inv.

Enskild 8 11

Estimation

De mått som huvudsakligen har skattats har varit andelar. Det har gällt andelen

verksamheter som har en viss egenskap eller andel personer i verksamheten

som får del av en viss aktivitet.

Svaren från de olika daglig verksamheterna har vägts samman till att gälla

skattningar av hur det ser ut för landets samtliga daglig verksamheter, för

kommunala verksamheter samt för enskilda verksamheter. Eftersom dessa

skattningar baseras på ett urval av dagliga verksamheter finns det en osäkerhet

i skattningarna (urvalsfel). Men då urvalet är ett slumpmässigt urval

där varje daglig verksamhet har en känd sannolikhet att ingå i urvalet kan

urvalsfelet beräknas. Urvalsfelet beskrivs med ett konfidensintervall. Konfidensintervallet

i detta fall innebär att ett intervall beräknat på ett slumpmässigt

valt urval har 95 procents sannolikhet att täcka det riktiga värdet.

Bortfall

Det var fem kommuner som inte rapporterade in vilka kommunala dagliga

verksamheter som fanns i kommunen. Till dessa kommunala verksamheter

skickades aldrig någon enkät och de utgör därför ett bortfall. Vidare är det

ett antal verksamheter som inte har besvarat enkäten. Sammantaget motsvarar

detta bortfall 22 procent av alla verksamheter. För de kommunala verksamheterna

är bortfallet 20 procent och för de enskilda verksamheterna 28

procent. Dessutom tillkommer ett mindre bortfall på enstaka frågor.

I beräkningarna har bortfallet bortfallskompletterats. Separata bortfallskompletteringar

har gjorts för kommunala respektive enskilda verksamheter.

De verksamheter som har besvarat enkäten i en kommun har räknats upp till

att gälla samtliga verksamheter i den kommunen. I de fall inte någon verk5

5

samhet i en kommun har besvarat enkäten har bortfallet ersatts genom medelvärdet

av data från övriga dagliga verksamheter i samma stratum som

den kommun som har totalt bortfall.

Om dagliga verksamheter med bortfall avviker från övriga verksamheter

ger denna metod ett fel. Generellt bör skattningar med stora bortfall, större

än tio procent, tolkas med försiktighet.

Mätfel

Ett mätfel uppstår då en angiven uppgift avviker från det sanna värdet. Detta

kan uppstå om t.ex. en fråga är formulerad så att den kan missförstås. Uppgiftslämnaren

kan också medvetet lämna ett felaktigt svar. Uppgiften kanske

inte finns tillgänglig utan har uppskattats.

För att minska mätfelen har det insamlade materialet granskats. I samband

med denna granskning har ett flertal kontakter tagits med uppgiftslämnarna

och fel har kunnat rättas till.

Svar på öppna frågor

I samtliga enkäter finns det några öppna frågor. Svaren på dessa frågor går

därför inte att tolka med exakthet.

Efter åtskilliga genomläsningar har svaren kunnat kategoriseras i grupper

och undergrupper. Exempel är där svarspersonen under fråga 21 i enkät A

ombads beskriva något inom verksamheten som upplevs särskilt problematiskt.

Att det finns problem kring verksamhet för deltagare med autismliknande

tillstånd har kommit fram i ungefär en tredjedel av enkätsvaren. Detta

har uttryckts på många olika sätt men med en liknande innebörd. Svarspersonerna

har till exempel skrivit att de har svårigheter att hitta lämplig verksamhet

för personer med Aspergers syndrom och att de nya diagnosgrupperna

ställer annorlunda krav på kunskap hos personalen. För att säkerställa

vad som menas med nya diagnosgrupper har det kontrollerats genom förtydligande

telefonsamtal. I rapporten sammanfattas svaren med att personer

med autismliknande tillstånd, ställer nya krav på verksamhet och kunskap

hos personal.

Bakgrundsfakta om hearingar

I kartläggningen genomfördes tre gruppdiskussioner, så kallade hearingar.

Syftet var att få en djupare och mer nyanserad bild av daglig verksamhet

utifrån tre perspektiv, brukarens, verksamhetens och personalens. Alla tre

hearingar har ägt rums på Socialstyrelsen i Stockholm och projektansvariga

samt representanter från Socialstyrelsen har varit med vid samtliga tillfällen.

Deltagarna har innan träffen ombetts förbereda sig med några grundläggande

frågeställningar. Bandupptagning har gjorts vid samtliga tillfällen och

efter utskrift har det som kommit fram kategoriserats på ett liknande sätt

som de öppna svaren i enkäterna. Deltagare från de tre träffarna redovisas i

bilaga 5.

Resultat från enkäter och hearingar redovisas tillsammans och analyseras

i rapporten. Det som har kommit fram vid hearingen med deltagarna i daglig

verksamhet gav ett något annorlunda resultat medan resultatet från de två

5 6

hearings med verksamhetschefer och personal i stort bekräftade vad som

kommit fram i enkäten. Naturligtvis finns det vissa svagheter i analysen av

öppna svar och diskussioner. Deltagarna kan i viss mån ha påverkats av enkätfrågorna.

Hearing I

Till den första hearingen bjöds deltagare i daglig verksamhet in, genom föreningarna

Grunden och FUB Klippan. Sammanlagt inbjöds elva personer

(tillsammans med två personal och coacher). Huvudtemat vid denna hearing

var innehåll i daglig verksamhet, inflytande och medbestämmande.

Hearing II

Vid den andra hearingen deltog verksamhetschefer för daglig verksamhet

från nio kommuner. De tre storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö,

tre mellanstora kommuner och tre små kommuner var representerade. Huvudtemat

för dagen var ökningen av antalet personer med beslut om daglig

verksamhet och orsaker till och konsekvenser av denna ökning. Vidare diskuterades

strategier för ökad delaktighet i samhället samt andra frågor som

rör daglig verksamhet.

Hearing III

Till hearing tre bjöds personal och arbetsledare in, som arbetar direkt i daglig

verksamhet. Representanter från nio kommuner deltog (de tre storstäderna

Stockholm, Göteborg och Malmö) tre mellanstora kommuner och tre små

kommuner deltog. Därutöver deltog personal från två enskilda dagliga verksamheter,

en stor och en mindre. För att få bredd på diskussionen bjöds personerna

med erfarenhet från olika former av verksamhet in: traditionell

verksamhet, verksamhet för personer med autismliknande tillstånd, individintegrerad

verksamhet och utflyttad verksamhet. En person representerade

en kommun som tidigare haft ett stort vårdhem.

5 7

Bilaga 2. Referensgrupp

Följande personer har deltagit i referensgrupp:

Anna Ingmanson, Sveriges Kommuner och Landsting

Ann-Helen Dahlqvist, Gävle kommun

Allan Lindkvist, Länsstyrelsen Stockholms län

Kerstin Lamberg, Riksföreningen autism (RFA)

Ingela Stade, Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna

(FUB)

Stefan Kragell, Hjärnskadeförbundet hjärnkraft

Bilaga 3. Deltagarlista hearingar om

daglig verksamhet

Hearing I

Marie Håkansson, FUB Klippan

Anders Peterson, FUB Klippan

Anette Strandberg, FUB Klippan

Bosse Nahlbom, FUB Klippan

Bengt Lövgren, FUB Klippan

Henrik Eriksson, FUB Klippan

Hanna Childs, FUB Klippan

Viktoria Sjöström, FUB Klippans sekreterare

Malin Asztely, Grunden

Jane Ghardi, Grunden

Peter Mattsson, coach Grunden

Peter Brusén, Socialstyrelsen

Martin Kronkvist, Socialstyrelsen

Tora Nissen, Socialstyrelsen

Ulla Clevnert, Socialstyrelsen

Elisabet Björquist, Socialstyrelsen

Hearing II

Annelie Bengtsson, Östersunds kommun

Annelie Snis, Göteborgs stad

Carina Eriksson, Uppsala kommun

Gertrud Svensson, Sigtuna kommun

Gunilla Källqvist, Stockholms stad

5 8

Hans Kers, Rättviks kommun

Lena Nyström, Malmö stad

Lena Westerdahl, Sölvesborgs kommun

Siv Deleryd Hedström, Hammarö kommun

Magnus Tideman, Högskolan i Halmstad

Martin Kronkvist, Socialstyrelsen

Elisabet Björquist, Socialstyrelsen

Tora Nissen, Socialstyrelsen

Hearing III

Margareta Vigren, Vännäs kommun

Anders Sjöholm, Malmö stad

Maria Edelswärd-Karlsson, Helsingborgs stad

Eva Gustavsson, Göteborgs stad

Kerstin Hallberg, Motala kommun

Ronny Österberg, Varbergs kommun

Susanne Forsell, Betaniahemmet i Göteborg

Lennart Stenqvist, Victoriagården i Nyköping

Jonas Eriksson, Norrtälje

Inger Mesterton, Stockholms stad

Peter Brusén, Socialstyrelsen

Tora Nissen, Socialstyrelsen

Martin Kronkvist, Socialstyrelsen

Elisabet Björquist, Socialstyrelsen

1

Enkät A

Instruktion för att fylla i enkäten

1. Du måste ha svarat ”Ja” eller ”Aktivera” om du fått en fråga om makron när du öppnade enkäten.

2. Spara enkäten i din dator (ge filen ett unikt namn där Din kommuns/kommundels namn ingår

(Helsingborg Lss Enkät A).

3. Fyll i enkäten (klicka dig fram med musen/tabtangenten). Undvik semikolon och retur (nytt stycke) när

du skriver in text. Antalsvärden/krontal ska fyllas i med siffror.

4. Spara

5. E-posta den ifyllda enkäten som bifogad fil till: lss-a@socialstyrelsen.se senast den 5 feb 07

Inledande uppgifter

Kommun/stadsdel

Uppgiftslämnare

Befattning

Telefon

E-post

Definitioner av begrepp i enkäten

LSS Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

SoL Socialtjänstlagen (2001:453).

Daglig verksamhet Här avses insatsen daglig verksamhet enligt 9 § 10 LSS.

Dagverksamhet bistånd i form av sysselsättning, gemenskap, behandling eller

rehabilitering under dagtid utanför den egna bostaden enligt

SoL

Habiliteringsersättning Den ersättning som flertalet kommuner betalar till enskilda som

deltar i daglig verksamhet, ofta kallad habiliteringsersättning.

Kommunal regi I kommunal regi ingår verksamheter som är utflyttade (enskilt

eller i grupp) på t ex ett företag eller till en förening men där

kommunen har ansvaret för den dagliga verksamheten.

Tillståndspliktig daglig

verksamhet i enskild

regi.

Verksamhet som bedrivs av bolag, förening, samfällighet,

stiftelse eller enskild individ efter tillstånd av länsstyrelse. Här

ingår också verksamhet som bedrivs på entreprenad.

Kommuner benämner personer som har insatsen daglig verksamhet olika. I denna enkät

används de begrepp som förekommer i propositionen till LSS nämligen den enskilde och

personer som har daglig verksamhet.

2

Kommunens organisation

1. Vem ansvarar för beslut om daglig verksamhet enligt LSS i er kommun/stadsdel?

Socialnämnd

Socialförvaltning

Äldre- och handikappnämnd

Äldre- och handikappförvaltning

Egen handikappnämnd

Egen handikappförvaltning

Stadsdelsnämnd

Stadsdelsförvaltning

Annan, ange vilken:

2. Vem ansvarar för utförandet av daglig verksamhet enligt LSS i er

kommun/stadsdel?

Socialnämnd

Socialförvaltning

Äldre- och handikappnämnd

Äldre- och handikappförvaltning

Egen handikappnämnd

Egen handikappförvaltning

Stadsdelsnämnd

Annan, ange vilken:

3. Är er kommun/stadsdel organiserad med s.k. beställare och utförande?

Ja, kommunen har uppdelat mellan s.k. beställare- och utförandenämnd/ beställare- och

utförandeförvaltning (eller motsvarande).

Nej kommunen har ingen sådan uppdelning.

4. Finns det verksamheter där personer som har beslut om daglig verksamhet enligt

LSS arbetar i samma grupp som personer med beslut om dagverksamhet enligt

SoL?

Ja

Nej

3

5. Vilka ersättningar/förmåner utgår vid deltagande i daglig verksamhet?

Ett eller flera alternativ kan anges.

Habiliteringsersättning, ange kronor per hel arbetsdag: 36 kronor

Fri lunch

Inget av ovanstående

Annat ange vad:

6. Hur utförs resor till och från den dagliga verksamheten?

Ett eller flera alternativ kan anges.

Den enskilde reser med allmänna kommunikationer

Resor utförs av taxi, färdtjänst eller liknande

Personal från daglig verksamhet eller boendet skjutsar den enskilde

Resor utförs på annat sätt

7. Betalar den enskilde något för resor till och från daglig verksamhet?

Ett eller flera alternativ kan anges

a) För resor med allmänna kommunikationer

Ja

Nej

b) För resor med taxi, färdtjänst eller liknande

Ja

Nej

c) För skjuts som utförs av personal från daglig verksamhet eller boende

Ja

Nej

8. Hur många timmar per arbetsdag erbjuder Er kommun den enskilde att delta i daglig

verksamhet?

Vi avser här hur många timmar den enskilde maximalt har möjlighet till. Vi är medvetna om

att detta sällan gäller samtliga personer med insatsen eftersom insatser ofta utformas

individuellt.

8 timmar eller mer

7-8 timmar

6-7 timmar

Mindre än sex timmar

4

Antal personer med verkställda beslut om daglig verksamhet

9. Hur många personer hade mätdagen 1:a oktober 2006 verkställda beslut om daglig

verksamhet fattade av er kommun/stadsdel?

a) personer

Varav

b) personer i daglig verksamhet i egen kommunal regi

c) personer i daglig verksamhet i annan kommuns regi

d) personer i tillståndspliktig daglig verksamhet i enskild regi

10. Hur många av personerna i fråga 9a hade en individuell (s.k. individintegrerad)

placering på ett företag/ förening/ kommunal arbetsplats eller liknande?

personer

11. Finns det personer som har beviljats insatsen daglig verksamhet 2006-10-01 eller

tidigare där beslutet vid dagens datum inte är verkställt?

Ja, ange antal: personer

Nej

12. Om ja på ovanstående fråga, vad är orsaken/orsakerna till detta?

Beslutsprocessen

13. Tidsbegränsas beslut om daglig verksamhet i er kommun/stadsdel?

Ja, till ett år eller mindre.

Ja, till mer än ett år.

Nej

14. Hur länge följer LSS-handläggaren vanligtvis ärendet efter det att beslut om

insatsen daglig verksamhet har fattats?

LSS-handläggaren avslutar kontakten när beslutet är fattat.

LSS-handläggaren avslutar kontakten när personen fått plats i daglig verksamhet.

LSS-handläggaren fortsätter kontakten och gör uppföljningar minst en gång per år.

LSS-handläggaren fortsätter och gör uppföljningar mer sällan än en gång per år.

5

Samverkan

15. Sker samverkan på övergripande organisatorisk nivå mellan daglig verksamhet

och någon eller några av nedanstående?

Med övergripande organisatorisk nivå avses t ex möten på chefsnivå

Ja Nej

Kommunens/stadsdelens

boendeverksamhet för personer med

funktionshinder

Kommunens/stadsdelens äldreomsorg

Kommunens/stadsdelens individ och

familjeomsorg

Gymnasiesärskolan

Arbetsförmedlingen

Försäkringskassan

Näringslivet

Andra myndigheter om ja, ange vilka:

6

Tillbakablickande bedömning

16. Hur har antalet personer inom daglig verksamhet i er kommun/stadsdel förändrats

jämfört med 1996?

Antalet personer har minskat

Antalet personer har varit oförändrat

Antalet personer har ökat

17. Vad är enligt din bedömning orsaken till detta

18. Hur många personer med insatsen daglig verksamhet i er kommun/stadsdel har

under den senaste femårsperioden gått vidare till någon form av skyddat arbete

eller till arbete på öppna arbetsmarknaden?

personer

Avslutande frågor

19. Inom vilket eller vilka områden ser ni behov av förändring av daglig verksamhet

under kommande år?

20. Beskriv något inom daglig verksamhet i er kommun/stadsdel som har varit särskilt

framgångsrikt eller välfungerande.

21. Beskriv något inom daglig verksamhet i er kommun/stadsdel som ni ser som

särskilt problematiskt.

1

Till lokalt ansvarig arbetsledare/personal

inom daglig verksamhet

Inledande uppgifter

Kommun

Namn på den dagliga verksamheten:

Uppgiftslämnarens namn:

Befattning:

Telefon:

E-post:

Enkäten avser endast den verksamhet som anges ovan! Denna verksamhet

benämns i enkäten er verksamhet.

Frågorna avser förhållanden i er verksamhet den 1 oktober 2006. Om inget

datum anges avses förhållanden under 2006.

Definitioner

LSS Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

LASS Lag (1993:389) om assistansersättning.

Daglig verksamhet Här avses insatsen daglig verksamhet enligt 9 § 10 LSS.

Kommuner benämner personer som har insatsen daglig verksamhet olika. I detta sammanhang

används de begrepp som förekommer i propositionen till LSS nämligen den enskilde eller

personer som har daglig verksamhet.

2

Frågor om er verksamhet

1. Hur många personer med beslut om daglig verksamhet ingick i er verksamhet den 1

oktober 2006?

Här avses samtliga personer som ingick i verksamheten oavsett om de var närvarande den

aktuella dagen eller inte.

_______ (antal personer)

2. Fanns det personer från andra kommuner som den 1 oktober 2006 hade beslut om

daglig verksamhet som verkställdes i er verksamhet?

Här avses samtliga personer från andra kommuner oavsett om de var närvarande den

aktuella dagen eller ej.

_ Ja

_ Nej, gå till fråga 4

3. Om ja på fråga 2, från vilka kommuner och hur många personer?

Kommun 1 Antal personer:

Kommun 2 Antal personer:

Kommun 3 Antal personer:

Kommun 4 Antal personer:

Kommun 5 Antal personer:

Kommun 6 Antal personer:

Kommun 7 Antal personer:

Kommun 8 Antal personer:

Kommun 9 Antal personer:

Kommun 10 Antal personer:

4. Var er verksamhet den 1 oktober 2006 indelad i mindre grupper?

_ Ja, ange antal grupper:________

_ Nej

3

5. Riktade sig er verksamhet den 1 oktober 2006 till någon eller några särskilda

målgrupper?

_ Ja

_ Nej, alla som hade rätt till daglig verksamhet enligt LSS var välkomna

6. Om ja i fråga 5, till vilken eller vilka målgrupper riktade sig er verksamhet

den 1 oktober 2006?

_ Personer med utvecklingsstörning

_ Personer med autism

_ Personer med både utvecklingsstörning och autism

_ Personer med Aspergers syndrom

_ Personer med förvärvad hjärnskada

_ Annan målgrupp, ange vilken:___________________________________________

7. Vilken var den huvudsakliga inriktningen i er verksamhet den 1 oktober 2006?

Ange ett eller flera alternativ.

_ Bageriverksamhet _ Hunddagis _ Sinnesstimulering

_ Bild/måleri _ Industriarbeten _ Snickeri

_ Bilvård _ Konferensservice _ Textil

_ Butik _ Kontorsarbete _ Trädgård

_ Café _ Kök- och restaurang _ Tvätteri

_ Dans _ Legoarbete _ Vaktmästeri

_ Djurskötsel _ Lokalvård _ Återvinning

_ Drama _ Media _ Annat, ange vad:________

_ Fastighetsskötsel _ Musik

8. Vilken eller vilka aktiviteter kompletterade den huvudsakliga inriktningen

i er verksamhet den 1 oktober 2006?

Vi avser här aktiviteter under arbetstid av mer tillfällig karaktär där den enskilde eller

arbetsgruppen gör en paus i ordinarie aktivitet för att göra något annat.

Ange ett eller flera alternativ.

_ Bad _ Film _ Ridning

_ Bild/måleri _ Gymnastik _ Sinnesstimulering

_ Butik _ Högläsning _ Snickeri

_ Café _ Industriarbeten _ Studiecirklar

_ Dans _ Lokalvård _ Textil

_ Data _ Massage _ Tidningsläsning

_ Djurskötsel _ Media _ Trädgård

_ Drama _ Musik _ Vuxenutbildning (särvux)

_ Fastighetsskötsel _ Promenad _ Återvinning

_ Annat, ange vad:_______

4

Frågor om inflytande

9. Har er verksamhet under år 2006 haft gemensamma träffar för personerna som har

daglig verksamhet där de haft möjlighet till påverkan och ha inflytande över

verksamhetens innehåll och utformning?

_ Ja

_ Nej

Om nej, ange orsaken till detta:_______________________________________________

________________________________________________________________________

10. Förekom det under år 2006 möte/möten med varje enskild där hans eller hennes

dagliga verksamhet följdes upp och planerades?

_ Ja

_ Nej, ange varför: ________________________________________________________

Frågor om samarbete

11. Ange med vilka er verksamhet har samarbetat på individnivå under 2006 och

uppskatta antalet personer som samarbete har gällt:

Med samarbete på individnivå menar vi kontakter där personal inom daglig verksamhet har

kontakt med annan personal kring den enskilde.

LSS-handläggare

Uppskatta antalet personer i er dagliga verksamhet:_____

Boende för personer med funktionshinder

Uppskatta antalet personer i er dagliga verksamhet:_____

Hemtjänst

Uppskatta antalet personer i er dagliga verksamhet:_____

Landstingets habiliteringsverksamhet

Uppskatta antalet personer i er dagliga verksamhet:____

Arbetsförmedlingen

Uppskatta antalet personer i er dagliga verksamhet:_____

Samhall

Uppskatta antalet personer i er dagliga verksamhet:_____

Försäkringskassan

Uppskatta antalet personer i er dagliga verksamhet:_____

Med näringslivet

Uppskatta antalet personer i er dagliga verksamhet:____

Annan: __________________________________

Uppskatta antalet personer i er dagliga verksamhet:_____

5

Frågor om habilitering och rehabilitering

12. Fick någon person habilitering/rehabilitering av sjukgymnast

i er dagliga verksamhet under 2006?

Ja

Nej

Om ja, av vem var sjukgymnasten anställd?

Kommun

Landsting

Vet ej

13. Fick någon person habilitering/rehabilitering av arbetsterapeut

i er dagliga verksamhet under år 2006?

Ja

Nej

Om ja, av vem var arbetsterapeuten anställd?

Kommun

Landsting

Vet ej

14. Fick någon person habilitering/rehabilitering av logoped

i er dagliga verksamhet under 2006?

Ja

Nej

Vet ej

Om ja, av vem var logopeden anställd?

Kommun

Landsting

Vet ej

6

15. Används kognitivt stöd/begåvningsstöd i er verksamhet?

Med kognitivt stöd avses t ex stöd och hjälpmedel för minnet, tänkandet och kommunikation.

_ Ja

_ Nej

Om ja, vilket sorts stöd används?

Markera även om stödet är personligt föreskrivet eller om det finns som utrustning i er

dagliga verksamhet

Som personligt föreskrivet Som utrustning i

hjälpmedel verksamheten

Planerings-/strukturstöd

Tidsstöd

Påminnelsestöd

Minnesstöd

Samtals-/

kommunikationsstöd

Övrigt stöd,

ange vilket/vilka: _______________________________________________

______________________________________________________________

16. Fanns det personer som den 1 oktober 2006 hade personlig assistans enligt LSS eller

LASS och där den personliga assistenten var med den enskilde i er dagliga verksamhet?

Här avses samtliga personer som hade en personlig assistent som var med i den

dagliga verksamheten oavsett om de var närvarande den aktuella dagen eller ej.

_ Ja, ange antal personer:____________

_ Nej

Frågor om ledning och personal

17. Vilken högsta utbildningsnivå hade den lokalt ansvarige arbetsledaren

för er verksamhet den 1 oktober 2006?

_ Grundskoleutbildning

_ Gymnasieutbildning

_ Högskoleutbildning (minst 80p)

18 . Vilken inriktning på utbildningen hade den lokalt ansvarige arbetsledaren

för er verksamhet den 1 oktober 2006?

_ Vård-, social- eller omsorgsutbildning

_ Hantverksutbildning

_ Pedagogisk utbildning

_ Annan utbildning, ange vilken:____________

_ Inriktning inte är känd

7

19. Hur många heltidstjänster och anställda fanns i er verksamhet den 1 oktober 2006?

Här avses antal tjänster omräknade till heltidstjänster.

Exempel: fem personer var anställda varav en arbetade 75 % och resten 100%. Detta skrivs

4,75.

a) Totalt antal heltidstjänster:_________

b) Totalt antal anställda personer:________

c) Varav kvinnor:_________

d) Varav män:________

20. Hur många av de anställda den 1 oktober 2006 arbetade direkt med personer som

hade daglig verksamhet?

Antal:_________

21. Vilken titel har de som arbetar direkt med personer som hade daglig verksamhet?

__________________________

22. Vilken högsta utbildningsnivå hade de anställda som arbetade direkt med personer

som hade daglig verksamhet under år 2006?

Antal anställda med grundskoleutbildning: ____________

Antal anställda med gymnasieutbildning: ______________

Antal anställda med högskoleutbildning (minst 80p): _________

23. Vilken inriktning hade de med gymnasium eller högskola som högsta utbildning?

Antal anställda med vård-, social- eller omsorgsutbildning:______________

Antal anställda med hantverksutbildning:_________

Antal anställda med pedagogisk utbildning: _________

Antal anställda med annan utbildning: _____ samt ange vilken/vilka:

___________________________________________________________________

Antal anställda vars inriktning inte är känd: __________

8

24. Hur många av de anställda som arbetade direkt med personer som hade daglig

verksamhet deltog under år 2006 i utbildning genom arbetsgivarens försorg?

Här avses utbildning relaterad till arbetsuppgifterna och som varat sammanlagt minst två

arbetsdagar.

Ange antal personer:____________

25. Fick personalen som arbetade direkt med personer som hade daglig verksamhet

under år 2006 handledning?

_ Ja, av arbetsledaren.

_ Ja, av extern handledare.

_ Nej

Till sist…

26. Finns det inom er verksamhet personer som ni anser skulle ha möjlighet att gå

vidare till någon form av skyddat arbete eller till arbete på öppna arbetsmarknaden?

_ Ja, ange antal personer:____________

_ Nej

Om ja, vad krävs för att en sådan övergång ska bli möjlig?

…………………………………………………………………………………………………

…………………………………………………………………………………………………

…………………………………………………………………………………………………

…………………………………………………………………………………………………

27. Hur har antalet personer i er dagliga verksamhet förändrats under de senaste fem

åren?

Antalet personer har varit oförändrat

Antalet personer har minskat

Antalet personer har ökat

Verksamheten fanns ej för fem år sedan

Om minskning eller ökning, beskriv hur det har påverkat er dagliga verksamhet:

_____________________________________________________________________

_____________________________________________________________________

_____________________________________________________________________

_____________________________________________________________________

9

28. Beskriv något inom er dagliga verksamhet som har varit/är särskilt

framgångsrikt eller välfungerande: __________________________________________

_________________________________________________________________________

_________________________________________________________________________

_________________________________________________________________________

_________________________________________________________________________

29. Beskriv något inom er dagliga verksamhet som är särskilt problematiskt:

__________________________________________________________________

__________________________________________________________________

__________________________________________________________________

__________________________________________________________________

Tack för din medverkan!

Posta det ifyllda formuläret i bifogat svarskuvert senast den 2007-05-21

Kommunens upphandlingsregler är sådana att man som funktionshindrad inte får sakliga hjälpmedel, t ex en rullstol som var 16 år gammal och reservdelar hade plockats från fyra olika rullstolar av olika märken försöktes tuta på oss.

Även tjänstetillsättningarna i kommunerna tillhör kategorin BLUFFMAKERI. Övertaliga LAS-turister skockar runt hela handikappomsorgen även om det står så här i lagen LSS 6 §:

”För verksamheten enligt denna lag skall det finnas den personal som behövs för att ett gott stöd och god service och omvårdnad skall kunna ges.”

Nu är inte bara frågan om upplåsta fakturor utan uppblåsta tjänstetanter över lag. Men på papper är alla experter, specialister, högutbildade, terapeuter, pedagoger och annat.

Fusk och fiffel bara fortsätter när man läser kommunens hemsida. Där har radats alla möjliga specialpedagogiska metoder men när man försöker få kontakt med personer bakom orden så hittar man inga.

Felanmälan till kommunen har gjorts även i dag. Vilken specialpedagogisk riktning i dagens Sverige accepterar t ex följande:

• Gammalmodig struktur och förlegade attityder
• Tvärgrupper
• Arbetsrotation
   
• Skolmat
   
• Sommarstängning
• Personalstyrd verksamhet styrning har inte börjat enligt LSS.
   
• För många brukare i samma verksamheter
• Vissa ställen hemsk arkitektur och inredning
•  Samarbete med andra myndigheter fungerar dåligt
• Cheferna kan inte lagarna utan manglar över
   
• Information och personalens medbestämmande rätt fungerar dåligt om
  alls.
• Det finns inga anhörigträffar
   
• Basgrupper som inte heller fungerar som sådana

http://www.dagensmedicin.se/asikter/debatt/2007/04/11/utsatt-grupp-riskerar-att-/index.xml
 

”2007-03-28

Den medicinska vården och tillsynen av personer med utvecklingsstörning har försämrats. Vi har sett ett otal fall av felaktiga läkemedelsbehandlingar. Det är hög tid att inrätta fler läkartjänster inom vuxenhabiliteringen, skriver 26 läkare med skiftande specialiteter.”
Min kommentar till:
Johan Alinder, Susanne Bejerot, Ragnhild Björklund, Monica Björkman, Sten Björkman, Tomas Börsbo, Annukka Huttunen, Torgny Jarl, Bodil Johansson, Lars Jonasson, Eeva Lappalainen, Mari Leppäniemi-Berglund, Tove Lugnegård, Vilma Martinez, Hans Nilsson, Eva Nordin-Olson, Lena Nylander, Inger Näslund, Hans Olsson, Jonas Persson, Agneta Rosengren, Stefan Thorslund, Kent Thuresson, Patrik Ugge, Kristiina Westberg, Marie Wikner

Postad av: Maija-Leena Terryer, 14:04, 7 november 2007
Låg ribba verksamheter Det är inte bara den medicinska delen för vuxna förståndshandikappade som fattas helt och är på tog i den kommunala ledningen utan allt annat också. Kompetens har försvunnit under tidens gång. Personalen och cheferna har inga faktiska kunskaper utan tjänstetillsättningar är korrupta. Man får tjänster i tveksamma grunder utan faktiska meriter. När VD i Daglig verksamhet i Malmö fick sin post och under sig över 500 handikappade så stoltserande hon i personaltidningen att hon inte hade några tidigare erfarenheter om funktionshindrade. Men denna tjänsteman får denna avgörande tjänst. Enhetschefen som jobbar under henne ljög till mig att hon är socionom men när jag kontrollerade uppgifterna så hittade jag inte ens studentexamen. Sektionschefen som ansvarar de allra svagaste grupperna kallar sig expert men hon kommer från äldrevården och hennes utbildning är från denna sfär. Kommunerna har slumpat ihop äldre- och handikappomsorgen och unga förståndshandikappade behandlas som om de var äldre. Dokumentationen inom Daglig verksamhet är så undermåligt att man inte hittar något förnuft i sammanhanget. Men när jag anmälde verksamheter i Länsstyrelsen så skickade kommunen till Länsstyrelsen sina flotta beskrivningar hur deras dokumenterar enligt LSS ser ut på papper. Dessa vilseledande handlingar godtogs av Länsstyrelsen men man kontrollerade inte om beskrivningarna motsvarar verkligheten. Jag har bett dokumentation enligt LSS flera årstider men utan resultat. Ärendet är igen i Länsstyrelsen. Nivån hos tjänstemännen i Daglig verksamhet är så låg att ingen kan göra dokument enligt dagens krav. Bland personalen finns människor som inte klarar av jobbet, många av dem behövde andra stödinsatser. Kommunen har satt dem på handikappade för att slå två flugor på en skräll. Man slipper socialbidragskostnader och andra insatser när man får lön. Men arbetet uteblir och cheferna beter sig mer som beskyddare till sin personal än att driva verksamheten för förståndshandikappade. Verksamhetsberättelser i Daglig verksamhet är så undermåligt skrivna att man knappt får reda på vilken verksamhet det är. Nästan allt är så botten att jag bara önskar att det ska bli politiskt beslut för att de som vill får valmöjligheter. Tidigare skadades och gasades kroppen nu stryper man själen genom okunskap genom missinriktat utbildade och lågutbildade anställda. Nyare kunskap sipprar inte till kommunen, som är som sluten bunker för kommunen själv. Tilltagande byråkrati med tröga byråkrater blev denna socialdemokratiska intervention. Alla LSS insatser för min dotter får man göra själv och om man överklagar något blir det bara svar att tack för synpunkter eller att kommunen har andra åsikter eller att kommunen har fullt förtroende för dem själva. Kommunens samarbete med berörda myndigheter lyckas inte heller då kunskapsnivån är så låg att kommunen inte kan tillgodogöra konsultation. Kommunaliseringsreformen hade höga ideal men samhället hade kunnat följa upp utvecklingen lite noggrannare och ställa krav på utbildningsfrågor och att behöriga specialpedagoger, logopeder, sjukgymnaster och annat yrkesfolk ska finnas i verksamheterna inte bara f.d. äldrevårdare och mentalskötare som tar på sig olika titlar utan innehåll. Därför har handikappomsorgen på vuxensida stagnerat och den håller sig inte ens på samma nivå som t ex fem år sen utan det är fritt fall och den innehållsmässiga blir bara sämre och sämre. Nu är verkligen dags att ändra lagar och regler och lagstifta valmöjligheter. Vill kommunen ha sin personal så måste vi medborgare ha tillgänglighet till dagen kunskaper och forskning. Musik, data, drama, dans och annat kan inte bara skötas av okunnig personal som bara spånar hit och dit. Det finns kunniga pedagoger som har mycket att ge när man ansluter den i kedjan. Förtroendenämnden och Länsstyrelsen är helt värdelösa instanser och deras s.k. granskning gör saken bara värre. Ribban för bra innehållsmässig verksamhet för vuxna handikappade är så låg att det räcker när man har styrdokument och någorlunda anständiga lokaler. I Malmö finns bara en möjlighet acceptera kommunen och dess olägenheter som de är eller sköta allt själv. Daglig verksamhet är bara lokaler som min dotter med sina assistenter lånar. Dotterns ridning och simning tillhör Vuxenhabiliteringen och dessa aktiviteter fungerar väldigt bra. Merparten ca 57.000 kr av hjälpmedel har jag köpt själv, korttidshemmet kan vi inte använda, fritids verksamhet som kommunen har, är inget för oss heller. Assistans har vi ornat genom privat bolag som fungerar bra. LSS-handläggaren beter sig som försvarsadvokat till kommunen och hon motarbetar LSS syfte och andemening.