Daglig verksamhet
enligt LSS
– en kartläggning –
2
Socialstyrelsen klassificerar sin utgivning i olika dokumenttyper. Detta är
en Lägesbeskrivning. Det innebär att den innehåller redovisning och analys
av kartläggningar och andra former av uppföljning av lagstiftning,
verksamheter, resurser m.m. som kommuner, landsting och enskilda huvudmän
bedriver inom hälso- och sjukvård, socialtjänst, hälsoskydd och
smittskydd. Den kan utgöra underlag för myndighetens ställningstaganden
och ingå som en del i större uppföljningar och utvärderingar av t.ex.
reformer och fördelning av stimulansmedel. Socialstyrelsen svarar för
innehåll och slutsatser.
Artikelnr 2008-131-22
Publicerad www.socialstyrelsen.se, maj 2008
3
Förord
Betydelsen av att människor har ett arbete eller en annan meningsfull sysselsättning
har påpekats i olika sammanhang. Det är viktigt inte minst för att
överbrygga klyftor i levnadsvillkor och bidra till en ökad delaktighet för
personer med funktionsnedsättning. Lagen (1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade (LSS) trädde i kraft år 1994. Daglig verksamhet
enligt 9 § 10 LSS är den insatsen som har beviljats flest personer och är
även den insats enligt LSS som ökat mest sedan lagen trädde i kraft. Det
saknades en samlad kunskap om innehåll och form för daglig verksamhet.
Mot denna bakgrund har Socialstyrelsen gjort denna kartläggning som omfattar
både kommunalt och enskilt driven daglig verksamhet enligt LSS.
Resultatet har relaterats till de mål som finns formulerade i lagen och dess
förarbeten.
Kartläggningen är ett kunskapsunderlag för Socialstyrelsens fortsatta arbete
med frågor inom detta område. Rapporten kommer även att delges den
statliga LSS-kommittén som i ett tilläggsdirektiv har fått i uppdrag att utreda
en utvidgning av målgruppen för den dagliga verksamheten enligt LSS.
Projektansvariga har varit Helene Wirandi samt Tora Nissen (tiden
20060801–20070701), Enheten för funktionshinderfrågor, Socialstyrelsen.
Kartläggningen har gjorts av projektledare Martin Kronkvist, Kristianstads
kommun, och Elisabeth Björquist, Uddevalla kommun, i samarbete med
Kerstin Westergren och Anna Flöjte, båda från Statistikenheten vid Socialstyrelsen.
Dessutom har docent Magnus Tideman, Högskolan i Halmstad,
medverkat som handledare.
Maj 2008
Peter Brusén
Enhetschef
Enheten för funktionshindersfrågor
4
5
Innehåll
Förord………………………………………………………………………………………………3
Sammanfattning………………………………………………………………………………..7
Inledning ………………………………………………………………………………………….8
Bakgrund ……………………………………………………………………………………………………….8
En historisk tillbakablick ……………………………………………………………………………..8
Daglig verksamhet enligt LSS ………………………………………………………………………9
Antalet personer i daglig verksamhet ökar…………………………………………………….10
Tidigare undersökningar och rapporter…………………………………………………………11
Syfte……………………………………………………………………………………………………………11
Metod…………………………………………………………………………………………………………..12
Två enkätstudier………………………………………………………………………………………..12
Hearingar …………………………………………………………………………………………………12
Bortfall…………………………………………………………………………………………………….12
Beräkningar och skattningar ……………………………………………………………………….12
Redovisningsgrupper …………………………………………………………………………………13
Termer …………………………………………………………………………………………………………13
Resultat …………………………………………………………………………………………..14
Organisering av daglig verksamhet ………………………………………………………………….14
Nämnder och förvaltningar …………………………………………………………………………14
Kommunal och enskild regi ………………………………………………………………………..14
Beslut om daglig verksamhet…………………………………………………………………………..15
Tidsbegränsning och uppföljning av beslut …………………………………………………..15
Ej verkställda beslut…………………………………………………………………………………..15
Personal inom daglig verksamhet …………………………………………………………………….15
Arbetsledarnas utbildning …………………………………………………………………………..16
Personalens utbildning……………………………………………………………………………….16
Personaltäthet och könsfördelning ……………………………………………………………….17
Personlig assistans i daglig verksamhet ………………………………………………………..17
Antalet deltagare i daglig verksamhet ökar ……………………………………………………….18
Konsekvenser för verksamheterna av ökningen……………………………………………..18
Innehållet i daglig verksamhet…………………………………………………………………………19
Huvudsakliga aktiviteter …………………………………………………………………………….19
Kompletterande aktiviteter………………………………………………………………………….20
Habilitering, rehabilitering och kognitivt stöd ……………………………………………….21
Inflytande och medbestämmande…………………………………………………………………22
Ersättningar och avgifter…………………………………………………………………………….22
Daglig verksamhet i olika former …………………………………………………………………….22
Traditionell gruppverksamhet ……………………………………………………………………..22
Utflyttad gruppverksamhet …………………………………………………………………………23
Individuell placering ………………………………………………………………………………….23
Verksamhet med stöd av LSS eller SoL ……………………………………………………….24
Tid i daglig verksamhet ……………………………………………………………………………..24
Övergång till anställning…………………………………………………………………………………25
Vad krävs för att göra övergång till anställning möjlig?………………………………….25
Samverkan ……………………………………………………………………………………………………26
Framgångsfaktorer och svårigheter ………………………………………………………………….26
Framgångsrikt och välfungerande………………………………………………………………..26
Svårigheter i verksamheten…………………………………………………………………………27
Diskussion och slutsatser………………………………………………………………….29
Organisering av daglig verksamhet ………………………………………………………………….29
6
Beslut om daglig verksamhet…………………………………………………………………………..30
Ej verkställda beslut…………………………………………………………………………………..30
Personalens kompetens…………………………………………………………………………………..31
Målgruppen för daglig verksamhet – stor variation i behov och förutsättningar…….32
Förändrad målgrupp…………………………………………………………………………………..32
Personer med utvecklingsstörning och flerfunktionshinder……………………………..33
Personer med autism eller autismliknade tillstånd………………………………………….34
Daglig verksamhet – innehåll och former………………………………………………………….34
Både habiliterande och produktionsinriktade aktiviteter………………………………….35
Tid i daglig verksamhet ……………………………………………………………………………..36
Habiliteringsersättningen viktig…………………………………………………………………..37
Daglig verksamhet i förändring ……………………………………………………………………….38
Utflyttad verksamhet………………………………………………………………………………….38
Individuella placeringar ……………………………………………………………………………..38
Kostnaden per person minskar…………………………………………………………………….39
Inflytande och medbestämmande…………………………………………………………………40
Vägen till ett lönearbete………………………………………………………………………………….40
Övergången skola – arbetsliv………………………………………………………………………41
Samverkan med andra arbetsmarknadspolitiska aktörer förekommer men är
ovanlig …………………………………………………………………………………………………….42
Reflektion inför framtiden ………………………………………………………………..44
Daglig verksamhet – vad och för vem?…………………………………………………………45
Ett helhetsperspektiv på arbete och daglig sysselsättning………………………………..45
Utökad målgrupp för daglig verksamhet……………………………………………………….46
Referenser……………………………………………………………………………………….49
Bilagor ……………………………………………………………………………………………51
Bilaga 1. Metod …………………………………………………………………………………………….51
Bilaga 2. Referensgrupp ………………………………………………………………………………..57
Bilaga 3. Deltagarlista hearingar om daglig verksamhet …………………………………….57
Bilaga 4. Enkät A ……………………………………………………………………59
Bilaga 5. Enkät C ……………………………………………………………………65
7
Sammanfattning
Daglig verksamhet är en av de tio insatserna i lagen (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade (LSS). Det är också den insats som flest
personer har. Antalet personer med daglig verksamhet har ökat från 20 500
år 2000 till 25 800 år 2006. Kostnader per person i daglig verksamhet sjönk
under samma tid med tio procent. Mot denna bakgrund, och på grund av att
Socialstyrelsen från enskilda personer, från brukarorganisationer och från
yrkesverksamma inom området har fått signaler om brister i kvaliteten, tog
Socialstyrelsen initiativ till denna kartläggning av daglig verksamhet enligt
LSS.
Bilden som framträder genom kartläggningen är att utbudet av aktiviteter
inom den dagliga verksamheten är stort. Trots detta finns det svårigheter för
kommunerna att i vissa fall finna verksamheter som passar varje enskild
person.
Traditionellt har daglig verksamhet varit organiserad som gruppverksamhet
i särskilda lokaler. Utvecklingen har gått mot mer flexibla former, t.ex. utflyttade
grupper som finns på olika företag. Av dem som har beslut om daglig
verksamhet har i dag cirka 15 procent detta i form av en individuell placering
på en ordinarie arbetsplats. Variationen är dock stor mellan olika
kommuner.
Kommuner organiserar sin verksamhet på olika sätt. Vilka nämnder som
har ansvaret för daglig verksamhet enligt LSS varierar. Totalt sett har cirka
åtta procent av dem som har daglig verksamhet detta i enskild regi. I storstadsregionerna
däremot är motsvarande siffra 21 procent. Kartläggningen
har inte kunnat visa på några större skillnader mellan kommunal och enskild
verksamhet, när det gäller verksamhetens innehåll.
Utmaningen för den dagliga verksamheten ligger i att vidareutveckla både
innehållet och formerna för verksamheten samt att öppna vägen till arbetslivet.
Socialstyrelsen kan konstatera att det övergripande målet med daglig verksamhet,
att den enskilde på sikt ska kunna få möjlighet till lönearbete, inte
uppfylls. Övergångar till ett sådant arbete är näst intill obefintliga. Den dagliga
verksamheten riskerar att bidra till en inlåsningseffekt då andra aktörer
inom arbetsmarknadspolitikens fält inte ser denna grupp som sin målgrupp.
Samverkan mellan daglig verksamhet och andra arbetsmarknadspolitiska
aktörer brister. Den måste utvecklas för att målet ska nås.
Traditionellt finns det god kunskap för och erfarenhet av att ge personer
med utvecklingsstörning eller med ett stort omvårdnadsbehov en daglig
verksamhet med god kvalitet. Det är angeläget att även denna del av verksamheten
utvecklas så att inte dessa personers behov kommer i skymundan
för de nya behov som ställs på verksamheten.
8
Inledning
Bakgrund
Det övergripande syftet med handikappreformen1 var att åstadkomma jämlika
levnadsvillkor mellan personer med och utan funktionsnedsättning. I
den nationella handlingsplanen2 för handikappolitiken nämndes arbetsmarknadspolitiken
som ett viktigt område när det gäller att överbrygga klyftor i
livsvillkor mellan olika grupper och skapa ett samhälle där alla människor
kan vara delaktiga.
Daglig verksamhet är en av de tio insatserna i lagen (1993:387) om stöd
och service till vissa funktionshindrade (LSS). Enligt LSS kan personer som
tillhör lagens personkrets 1 och 2 ha rätt till daglig verksamhet. Insatsen
riktar sig till personer i yrkesverksam ålder som inte arbetar eller utbildar
sig. Daglig verksamhet fanns även som insats enligt omsorgslagen. Det är
den insats i LSS som har beviljats flest personer. Det är också den insats
som ökat mest sedan lagen trädde i kraft. Av den officiella statistiken framgår
att antalet personer med beslut om daglig verksamhet har ökat från
20 500 år 2000 till 25 800 år 2006. Kostnaderna per person i daglig verksamhet
sjönk under samma tid med tio procent. Beräkningen är gjord i 2005
års priser.3
Socialstyrelsen har från enskilda personer, brukarorganisationer och från
yrkesverksamma inom området fått signaler om att kvaliteten i daglig verksamhet
har brister på vissa håll. Även vissa länsstyrelser har påpekat att det
finns brister i den dagliga verksamheten. Det gäller t.ex. den enskildes möjlighet
att välja en viss daglig verksamhet samt hur insatsen anpassas efter
den enskildes behov. Även brister i personalens kompetens och en återgång
till större enheter är faktorer som nämns.
Socialstyrelsen såg behov av att söka kunskap om hur den dagliga verksamheten
enligt LSS bedrivs, i fråga om både innehåll och form.
En historisk tillbakablick
Organiserad sysselsättning för vuxna personer med utvecklingstörning har
förändrats, från att i mitten av 1900-talet bara vara några enstaka förunnat,
till att bli en lagstadgad rättighet. När sysselsättning i sysselsättningshem
1968 blev en rättighet enligt omsorgslagen hade ca 100 personer denna aktivitet4.
Verksamheten utvecklades från de sysselsättningshem som startats,
1 Prop. 1992/93:159 s. 50
2 Prop. 1999/2000:79 s. 24
3 Handikappomsorg, Lägesrapport 2006, Socialstyrelsen, s. 36
4Grunewald, Intra, nr 4 (2002)
9
ofta på initiativ av föräldrarörelsen. Sysselsättningshemmen kom att kallas
dagcenter när Socialstyrelsen senare gav direktiv om hur de skulle utformas.
Ambitionen att deltagandet ska leda till arbete på den öppna arbetsmarknaden
har skiftat mellan olika perioder. Olika omständigheter som läget på
arbetsmarknaden, ändrad lagstiftning, byte av huvudmän för verksamheten,
ett ökat antal deltagare och nya gruppers tillkomst har bidragit till skiftningarna.
5 I och med kommunalisering och lagstiftning som markerar ett nytt
synsätt har utflyttade verksamheter vuxit fram och den enskildes möjligheter
att påverka valet av sysselsättning har ökat6.
Daglig verksamhet enligt LSS
Av 1 § LSS framgår vilka som ingår i lagens personkrets:
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om insatser för särskilt stöd och särskild
service åt personer
1. med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd
2. med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder
efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig
sjukdom eller
3. med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som
uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar
betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed
ett omfattande behov av stöd eller service.
Insatsen daglig verksamhet är en av lagens tio insatser och regleras i 9 § 10
LSS. Insatsen är förbehållen personer som omfattas av personkrets 1 och 2
enligt 1§ LSS, företrädesvis för personer i yrkesverksam ålder som saknar
förvärvsarbete och inte utbildar sig.
Syftet med LSS är att personer med omfattande funktionsnedsättningar
ska kunna leva som andra och tillsammans med andra. Detta gäller inte
minst inom området arbete och sysselsättning. Att insatsen företrädesvis
vänder sig till personer i yrkesverksam ålder hindrar inte att personer som
har uppnått pensionsålder får möjlighet att fortsätta i daglig verksamhet.
Syftet med daglig verksamhet är den ska bidra till personlig utveckling och
att främja delaktighet i samhället. Verksamheten bör innehålla både habiliterande
och mer produktionsinriktade uppgifter. Det övergripande målet är att
utveckla den enskildes möjlighet till arbete. I propositionen påtalas också att
daglig verksamhet inte är en anställningsform och att syftet inte är att producera
varor eller tjänster. Verksamheten kan dock med fördel utformas så
att den underlättar möjligheten till en anställning. Möjlighet till arbete på
den öppna arbetsmarknaden ska prövas regelbundet.
5 Kronkvist, M, (2006) s. 89
6 Ericsson, K, (2003) s. 6
1 0
Antalet personer i daglig verksamhet ökar
Samtidigt som allt fler personer med funktionsnedsättningar ställs utanför
den öppna arbetsmarknaden ökar antalet personer som har daglig verksamhet
enligt LSS. Av den officiella statistiken7 framgår att antalet personer
med beslut om daglig verksamhet har ökat med 26 procent mellan åren 2000
och 2006.
Antal personer med beslut om daglig verksamhet
0
5000
10000
15000
20000
25000
30000
1985
1986
1987
1988
1989
1990
1991
1992
1993
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
2002
2003
2004
2005
2006
År
Antal personer
LSS
Figur 1: Uppgifterna för åren 1985–1992 bygger på statistik hämtad från Socialstyrelsens
meddelandeblad. Uppgifterna för åren 1996–2006 kommer från Socialstyrelsens
officiella statistik över LSS-insatser.
Statistiken visar att antalet personer med beslut om daglig verksamhet varierar
något i olika åldersgrupper. Insatsen är vanligast för personer i åldersgruppen
20–25 år varefter den avtar något med stigande ålder. Antalet personer
minskar kraftigt från 65–67 års ålder, dvs. från den ålder då man i
regel inte är yrkesverksam.
Av det totala antalet personer med beslut om daglig verksamhet den första
oktober 2006 är andelen män 56 procent och andelen kvinnor 44 procent.
Detta motsvarar fördelningen mellan kvinnor och män med LSS-insatser
totalt sett.
7 Statistik socialtjänst 2007:2, Funktionshindrade personer – insatser enl. LSS år 2006
(2007)
1 1
Antal personer med beslut om daglig verksamhet i olika åldrar
0
100
200
300
400
500
600
700
800
900
1 4 7 10 13 16 19 22 25 28 31 34 37 40 43 46 49 52 55 58 61 64 67 70 73 76 79
Ålder
Antal personer
Figur 2: Antal personer i olika åldrar med beslut om daglig verksamhet.
Tidigare undersökningar och rapporter
Socialstyrelsen fick 1987 i uppdrag av regeringen att fördela medel till försöksverksamhet
med inriktning på arbete och meningsfull sysselsättning för
yngre personer med omfattande funktionsnedsättningar. De olika delprojekten
och försöksverksamheten i sin helhet finns dokumenterade i rapporten
En dörr har öppnats8. I samband med försöksverksamheten kom det bland
annat fram ett behov av att förbättra samordningen mellan kommunernas,
landstingens, arbetsförmedlingens och försäkringskassans insatser.
I allmänna råd från Socialstyrelsen9 till 1986 års omsorgslag klargjordes
att daglig verksamhet bör innebära byte av såväl fysisk som social miljö,
vilket t.ex. innebär att den dagliga verksamheten inte bör utföras i bostaden.
Vidare påtalades att verksamheten bör kunna innehålla såväl aktiviteter med
habiliterande inriktning som mer produktionsinriktade uppgifter. Detta återkommer
senare även i förarbetena till LSS.
Under perioden november 1995 till och med december 1996 drev Socialstyrelsen
projektet Den öppna dörren som särskilt fokuserade på arbete och
sysselsättning för personer med omfattande funktionsnedsättningar. Syftet
var att undersöka vilka sysselsättningsfrämjande åtgärder som gjordes i
kommunerna. Projektet slutredovisades i rapporten Steget före arbete10.
Syfte
Syftet med detta projekt är att genom en kartläggning av insatsen daglig
verksamhet enligt 9 § 10 LSS få kunskap om både kvantitativa och kvalitativa
aspekter av verksamheten. Resultatet av kartläggningen ska relateras de
mål som finns formulerade i LSS och dess förarbeten.
8 SoS-rapport 1990:32. En dörr har öppnats. Om arbete och sysselsättning för dem som
aldrig fick tillträde.
9 Allmänna råd från Socialstyrelsen 1992:1. Daglig verksamhet och arbete.
10 SoS-rapport 1997:4. Steget före arbete.
1 2
Metod11
Två enkätstudier
Inom ramen för projektet har två enkätstudier genomförts. För en detaljerad
redovisning se bilaga 4 och 5.
En enkät, kommunenkäten, ställdes till landets samtliga kommuner. Den
innehöll övergripande frågor om insatsen daglig verksamhet enligt 9 § 10
LSS. Enkätens målgrupp var chefer med ett övergripande ansvar för daglig
verksamhet i kommunen. Den andra enkäten, verksamhetsenkäten, skickades
till samtliga dagligverksamheter, både kommunala och enskilda, i 80
slumpmässigt utvalda kommuner. Detta urval omfattar totalt 1 016 dagliga
verksamheter, varav 886 kommunala och 130 enskilda verksamheter.
Hearingar
Som ett komplement till enkäterna har tre hearingar genomförts. Syftet var
att få en djupare och mer nyanserad bild av daglig verksamhet utifrån tre
perspektiv: brukarens, verksamhetens och personalens.
Via föreningarna Grunden och FUB Klippan bjöds brukarrepresentanter
in till den första hearingen. Huvudtemat var den dagliga verksamhetens innehåll
samt frågan om inflytande och medbestämmande.
Vid den andra hearingen deltog verksamhetschefer med ett övergripande
ansvar för daglig verksamhet från nio kommuner. Huvudtemat var ökningen
av antalet personer med beslut om daglig verksamhet samt orsaker till och
konsekvenser av denna ökning. Vidare diskuterades bl.a. strategier för ökad
delaktighet i samhället.
I den tredje hearingen deltog arbetsledare och personal som arbetar direkt
i daglig verksamhet, både i kommunal och i enskild verksamhet. Huvudtema
var liksom vid hearing två ökningen av antal personer och erfarenheter
av samarbete och vägen ut på öppna arbetsmarknaden.
Bortfall
Av landets samtliga kommuner var det 25 kommuner eller nio procent som
inte besvarade kommunenkäten. När det gäller verksamhetsenkäterna var
bortfallet 22 procent för de kommunala verksamheterna och 28 procent för
de enskilda verksamheterna. Dessutom tillkommer ett mindre bortfall på
enstaka frågor. Generellt bör skattningar med ett bortfall som är större än tio
procent tolkas med försiktighet.
Beräkningar och skattningar
De mått som huvudsakligen har tagits fram är andelar. Det gäller t.ex. andelen
kommuner eller verksamheter som har en viss egenskap.
När det gäller urvalsundersökningen av de dagliga verksamheterna har
svaren från verksamheterna i urvalet vägts samman till skattningar av hur
det ser ut för landets samtliga dagliga verksamheter samt för landets samtli-
11 I bilaga 1 finns en utförligare beskrivning av metoden
1 3
ga kommunala respektive enskilda verksamheter. Eftersom dessa skattningar
baseras på ett urval av dagliga verksamheter finns det en osäkerhet i
skattningarna. När det finns signifikanta skillnader redovisas detta.
Redovisningsgrupper
I sammanställning av svaren från kommunenkäten redovisas resultaten i
följande redovisningsgrupper:
Totalt samtliga kommuner
Storstad Stockholm, Göteborg och Malmö
Mellan kommuner > 30 000 invånare
Små kommuner < 30 000 invånare
Hög kommuner som ligger över åttionde percentilen på variabeln
kostnad för daglig verksamhet 2005/antal personer med beslut.
Låg kommuner som ligger under tjugonde percentilen på variabeln
kostnad för daglig verksamhet 2005/antal personer med beslut.
12
Termer13
Funktionsnedsättning: Nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell
funktionsförmåga
Kommentar: En funktionsnedsättning kan uppstå till följd av
sjukdom eller annat tillstånd eller till följd av en medfödd eller
förvärvad skada. Sådana sjukdomar, tillstånd eller skador kan
vara av bestående eller av övergående natur.
Funktionshinder: Begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en
person i relation till omgivningen.
Kommentar: Exempel på begränsningar är svårigheter att klara
sig själv i det dagliga livet och bristande delaktighet i arbetslivet,
i sociala relationer, i fritids- och kulturaktiviteter, i utbildning
och i demokratiska processer. Det handlar framför allt om
bristande tillgänglighet i omgivningen.
12 Percentiler är variabelvärden som delar in datamaterialet i hundra lika stora delar. Den
tjugonde percentilens variabelvärde betyder att tjugo procent av observationerna ligger
under detta variabelvärde och den åttionde percentilens variabelvärde betyder att 80 procent
av observationerna ligger under variabelvärdet av den åttionde percentilen. Det vill säga att
tjugo procent av observationerna ligger över variabelvärdet för den åttionde percentilen.
13 Socialstyrelsens termbank, www.socialstyrelsen.se
1 4
Resultat
Resultatet bygger på enkäter ställda till landets samtliga kommuner samt till
alla dagliga verksamheter, kommunala och enskilda, i ett urval av landets
kommuner. Enkätundersökningen gjordes under våren 2007. Som ett komplement
till enkäterna har tre hearingar genomförts, en med verksamhetschefer
med ett övergripande ansvar för den dagliga verksamheten i nio
kommuner, en med arbetsledare och personal samt en hearing med deltagare
i daglig verksamhet.
Organisering av daglig verksamhet
Kommuner organiserar sin verksamhet på olika sätt. Vilken nämnd som har
ansvaret för den dagliga verksamheten enligt LSS varierar mellan kommunerna.
Beslut om daglig verksamhet kan utföras i den egna kommunen, i en
annan kommun eller i en enskild verksamhet. Det är dock alltid den beslutande
nämnden som har ansvar för att insatsen utförs och att den är av
god kvalitet. Det förekommer dagliga verksamheter som tar emot personer
med olika former av funktionsnedsättningar och andra som riktar sig enbart
till en särskild målgrupp. Det finns även en variation av mer eller mindre
utflyttad verksamhet.
Nämnder och förvaltningar
Den vanligaste organisationsformen när det gäller ansvar för beslut och utförande
av daglig verksamhet är en socialnämnd. Tre av fyra kommuner har
denna organisation. Det är vanligare med egen handikappnämnd i de mellanstora
kommunerna än i de små kommunerna. I de tre storstäderna är det
genomgående stadsdelsnämnder som ansvarar för beslut och utförande av
daglig verksamhet.
En tredjedel av landets kommuner har sin verksamhet organiserad i en så
kallad beställar- och utförarorganisation.
Kommunal och enskild regi
Vanligast är att kommunerna verkställer den dagliga verksamheten i egen
regi. Åtta procent av dem som beviljats daglig verksamhet får insatsen verkställd
i enskild regi och tre procent i en annan kommuns regi. Ju större
kommunen är desto vanligare är det att den dagliga verksamheten utförs i
enskild regi. I storstäderna är andelen 21 procent, i mellanstora kommuner
sju procent och i små kommuner fyra procent.
1 5
Beslut om daglig verksamhet
Hur organisationen ser ut kring handläggningen av en ansökan och beslut
om daglig verksamhet respektive verkställighet skiljer sig mellan kommunerna.
I regel ansvarar en LSS-handläggare för utredning och beslut om insats.
Därefter lämnas ofta beslutet till annan personal som ansvarar för att
beslutet verkställs.
Tidsbegränsning och uppföljning av beslut
Beslut om daglig verksamhet tidsbegränsas som regel inte. En av fyra kommuner
uppger att besluten tidsbegränsas. Av dem har de allra flesta svarat
att de tidsbegränsas till mer än ett år.
Det varierar mellan kommunerna hur länge LSS-handläggaren följer
ärendet efter det att beslut om insatsen har fattats. Drygt en tredjedel svarar
att handläggaren gör uppföljningar minst en gång per år och en tredjedel
svarar att det är mer sällan. I knappt en femtedel av kommunerna (17 procent)
förekommer det att LSS-handläggaren avslutar kontakten när beslutet
är fattat. Ungefär lika vanligt (15 procent) är det att LSS-handläggaren avlutar
kontakten när personen har fått plats i daglig verksamhet.
Ej verkställda beslut
En fjärdedel av kommunerna uppgav att det vid svarstillfället (januari 2007)
fanns personer som hade beviljats insatsen daglig verksamhet den första
oktober 2006 eller tidigare, men att beslutet inte var verkställt. Som orsak
uppgav en tredjedel att det var svårt att tillgodose personens önskemål. I
flera fall hade kommunen erbjudit sysselsättning men den enskilde hade
tackat nej eftersom han eller hon önskade annan sysselsättning. En annan
förklaring var att god man hade ansökt om insatsen för den enskilde som
beviljats insatsen men att det, när beslutet skulle verkställas, visade sig att
personen själv inte var intresserad. Två kommuner uppgav bristande resurser
som orsak till att insatserna inte var verkställda.
Verksamhetscheferna vid hearingen ansåg att det inte är så vanligt att en
person inte vill ha den dagliga verksamhet som erbjuds. De påpekade dock
att sådana ärenden är svåra och att de ofta medför stora kostnader. De medverkande
framförde också hur viktigt det är att fundera över de sysselsättningar
som erbjuds och om man bör förändra verksamheten och hitta alternativa
aktiviteter.
Personal inom daglig verksamhet
Den personal som arbetar med daglig verksamhet har olika yrkes- och utbildningsbakgrunder.
Även yrkestitlarna varierar, de vanligaste inom såväl
kommunal som enskild verksamhet är arbetsledare, arbetshandledare, habiliteringspersonal,
habiliteringsassistent och vårdare. Inom enskild verksamhet
är även titeln coach eller jobbcoach relativt vanlig. Det är en titel som ingen
av de kommunala verksamheterna nämner.
Vid hearingen med brukare diskuterades benämningen på personalen och
på dem som deltar i daglig verksamhet. Brukarnas erfarenhet var att personalen
kallades för arbetsledare, personal eller coach. Själva kallade de sig
1 6
för arbetskamrater eller deltagare. Den allmänna uppfattningen i gruppen
var att det inte är viktigt vad man kallas; i daglig verksamhet arbetar man
tillsammans.
Arbetsledarnas utbildning
Det är en knapp majoritet av de lokalt ansvariga arbetsledarna för daglig
verksamhet i kommunal regi som har högskoleutbildning (minst 80 poäng).
I enskild verksamhet har tre fjärdedelar av cheferna den utbildningsnivån.
Utbildningens inriktning är framför allt vård, socialt arbete eller omsorg.
Arbetsledare inom enskild verksamhet har i högre grad utbildning inom
andra områden som t.ex. pedagogik eller hantverk.
Personalens utbildning
Den övervägande delen av personalen har gymnasieutbildning som högsta
utbildning. De enskilda verksamheterna har en något högre andel med högskoleutbildning
om minst 80 poäng. Det är 38 procent av personalen i enskild
verksamhet som har högskoleutbildning jämfört med 25 procent inom
de kommunala verksamheterna. Vanligast är utbildningar inom vård, socialt
arbete eller omsorg.
Vid hearingen med verksamhetscheferna diskuterades behovet av kunskap
och kompetens hos personalen. Samtliga menade att den dagliga verksamheten
ska tillgodose ett brett spektrum av behov och önskemål. Personalen
behöver annan kunskap när det gäller att ge stöd till t.ex. personer med
grav utvecklingsstörning än när det gäller personer med lindrig intellektuell
funktionsnedsättning eller autism. Verksamhetscheferna framförde att kompetensen
framför allt behöver höjas hos personalen som arbetar med personer
med autism eller autismliknande tillstånd. Detta betonades även vid hearingen
med arbetsledare och personal. Det är vanligt att personalen har gått
på gymnasiets omvårdnadsprogram. Många ansåg att det var bra, men att
programmet har brister när det gäller bl.a. kunskap i pedagogik och dokumentation.
En stor del av den erfarna personalen har gått GPU (grundkurs för psykiskt
utvecklingsstörda) och PPU (påbyggnadskurs för psykiskt utvecklingsstörda).
Detta var utbildningar som landstingen svarade för då de var huvudmän
för insatserna enligt omsorgslagen dvs. innan verksamheten blev
kommunal år 1994. Inom daglig verksamhet är det även vanligt med hantverksutbildad
personal, t.ex. snickare.
Vid hearingen med arbetsledare och personal nämndes omvårdnadsprogrammet
och t.ex. barn- och fritidsprogrammet som lämpliga utbildningar
på gymnasienivå. Även pedagogiska utbildningar och t.ex. arbetsterapeututbildningen
gavs som exempel på bra utbildning som grund för arbete inom
daglig verksamhet. En kommun14 beskrev en särskild vuxenutbildning som
de har tagit fram och som de kallar för habiliteringsutbildning. Utbildningen
omfattar delar av både omvårdnadsprogrammet och barn- och fritidsprogrammet
samt en kompletterande del med särskild inriktning på kunskap om
personer med funktionsnedsättning. Utbildningen omfattar 300 poäng mer
14 Göteborgs stad
1 7
än en ordinarie gymnasieutbildning. Denna utbildning nämndes som ett exempel
på en bra utbildning för personal inom daglig verksamhet.
Lämpliga vidareutbildningar som verksamhetscheferna nämnde var utbildning
inom områdena utvecklingstörning, autism och autismliknande
tillstånd samt t.ex. teckenkommunikation. Beroende på målgrupp kan det
även vara lämpligt med fördjupning i viss metodik, t.ex. TEACCH15 och
MarteMeo16, för att nämna några metoder. Verksamhetsföreträdarna pekade
också på behovet av att få in mer högskoleutbildad personal i den dagliga
verksamheten.
Nästan 80 procent av personalen hade under 2006 deltagit i någon form
av utbildning, genom arbetsgivarens försorg, som omfattade minst två arbetsdagar.
Personaltäthet och könsfördelning
Personaltätheten i daglig verksamhet är i snitt två till tre deltagare per anställd.
Här syns ingen skillnad mellan kommunal och enskild verksamhet.
När det gäller könsfördelningen är andelen kvinnlig personal i daglig verksamhet
markant större än andelen manlig. I de enskilda verksamheterna är
skillnaderna något mindre.
Figur 3: Fördelning av andelen kvinnor och män i personalen.
Personlig assistans i daglig verksamhet
Knappt en tredjedel av de dagliga verksamheterna uppger att det i deras
verksamhet finns någon eller några personer som har personlig assistans
enligt LSS eller lag (1993:389) om assistansersättning (LASS) och där den
personliga assistenten är med den enskilde i den dagliga verksamheten. Andelen
personer med personlig assistans i daglig verksamhet uppgår till fem
procent av det totala antalet deltagare i daglig verksamhet.
15 Treatment and Education of Autistic and related Communication handicapped CHildren
16 Marte Meo -handledning är en form av handledning för vuxna, föräldrar och professionella
där man använder videofilmning som verktyg.
Fördelning av kvinnor och män i
personalen, kommunal
verksamheter
80%
20%
kvinnor
män
Fördelning av kvinnor och män i
personalen, enskilda
verksamheter
67%
33%
kvinnor
män
1 8
Antalet deltagare i daglig verksamhet ökar
Allt fler personer får beslut om daglig verksamhet. Den officiella statistiken
visar att antalet personer har ökat från 20 500 till 25 800 under de senaste
sex åren vilket är en ökning med 26 procent. I storstäderna är ökningen 27
procent, i mellanstora kommuner är den 33 procent medan ökningen för de
mindre kommunerna i snitt är 16 procent. När det gäller unga personer, 22
år eller yngre, var ökningen 163 procent mellan åren 1999 och 2006. Störst
var ökningen bland män, 256 procent, medan motsvarande siffra för kvinnorna
var 90 procent.17
I enkäten fick verksamhetscheferna fylla i troliga orsaker till att brukarna
i den dagliga verksamheten blir fler. Enligt en tredjedel av de öppna svaren
beror ökningen främst på en hårdnande arbetsmarknad och på att Arbetsförmedlingen
inte prioriterar de personer som omfattas av LSS. Flera påtalar
även att Samhall i dag ställer högre krav än tidigare på arbetsförmågan hos
dem de anställer, samt att de helt har avvecklat verksamheten på vissa orter.
En femtedel av de svarande lyfter fram att fler personer diagnostiseras,
detta gäller främst diagnosen autism och autismliknande tillstånd. Även vid
hearingen med verksamhetscheferna framkom en liknande förklaring till
ökningen. Antalet personer med autism eller autismliknande tillstånd har
ökat, vilket samtliga representanter var överens om. Verksamhetscheferna
nämnde också att personer med förvärvad hjärnskada efter 16 års ålder har
ökat inom daglig verksamhet.
När det gäller personer med autismliknande tillstånd uppges att många av
dem önskar annan sysselsättning än den som traditionellt har präglat verksamheten.
Bland de personer som har diagnosen autism eller autismliknande
tillstånd och därmed omfattas av 1§ 1 LSS finns personer som inte har en
utvecklingsstörning och inte har gått i särskolan. De har tidigare inte haft
någon insats från handikappomsorgen och identifierar sig inte som funktionshindrade.
Dessa ungdomar önskar ofta en sysselsättning ute på en ordinarie
arbetsplats. Även vid hearingen med personal och arbetsledare påtalas
att personer med diagnoser som räknas till autismliknade tillstånd utgör en
stor del av de nytillkomna inom daglig verksamhet.
Sammanfattningsvis förs tre huvudorsaker till ökningen fram: arbetsmarknaden
är tuffare, fler får en diagnos som kan berättiga till insatser enligt
LSS och det är svårt att få tillgång till Arbetsförmedlingens och Samhalls
resurser.
Konsekvenser för verksamheterna av ökningen
I enkäten fick personalen inom daglig verksamhet möjlighet att beskriva hur
de anser att förändringen av antalet deltagare har påverkat verksamheten.
Av dem som svarat har 219 kommunala och 29 enskilda verksamheter bekräftat
att antalet deltagare ökat samt beskrivit konsekvenserna. Dessa har
beskrivits i öppna svar som har sorterats i tre kategorier: positiva respektive
negativa effekter av ökningen, samt att verksamheten inte har påverkats. I
varje kategori finns det undergrupper där konsekvenserna sorteras in.
17 Insatser och stöd till personer med funktionsnedsättning – Lägesrapport 2007, Socialstyrelsen
2008
1 9
Sammanfattningsvis tar de kommunala verksamheterna upp exempel på
effekter som tolkas negativt, medan de enskilda verksamheterna oftare ger
exempel på effekter som tolkas positivt.
Exempel på negativa konsekvenser är att det har blivit trångt och stökigt i
lokalen och att ljudnivån är hög. Det har bidragit till en oroligare och rörigare
miljö, för såväl deltagare som personal och ibland sämre möjlighet att
tillgodose individuella behov.
Bland de svar som har kategoriserats som positiva finns att en större verksamhet
med fler deltagare och fler personal har större möjligheter att utvecklas
och erbjuda ett mer varierat utbud av aktiviteter och former för
verksamheten. Det blir lättare att sätta samman grupper och gruppen i sig
kan bli mer dynamisk och ge fler möjligheter till ett ökat socialt samspel
mellan deltagarna. Fler deltagare kan också ge större möjligheter att skaffa
arbetsuppgifter eftersom det finns större utbud av arbetskraft med olika
förmågor.
Innehållet i daglig verksamhet
Variationen av aktiviteter inom daglig verksamhet är stor. Det finns allt från
det traditionella, t.ex. hantverk och legoarbeten till hunddagis och aktiviteter
inom återvinningsindustrin samt medie- och datarelaterade aktiviteter. Därutöver
erbjuds aktiviteter i form av t.ex. upplevelserum med sinnestimulering
men också kursverksamhet och fysisk träning.
Huvudsakliga aktiviteter
De dagliga verksamheterna har fått uppge sin huvudsakliga inriktning. I
svaret fanns möjlighet att välja bland ett antal aktiviteter och att uppge ett
eller flera alternativ. Resultatet fördelar sig procentuellt enligt följande:
2 0
Huvudsaklig inriktning
0 5 10 15 20 25 30 35 40 45
bageriverksamhet
bild/måleri
återvinning
vaktmästeri
tvätteri
trädgård
textil
snickeri
sinnestimulering
musik
media
lokalvård
legoarbete
kök- och restaurang
kontorsarbete
konferensservice
industriarbeten
hunddagis
fastighetsskötsel
drama
djurskötsel
dans
café
butik
bilvård
Aktivitet
Procent
enskild
kommunal
Figur 4: Huvudsakliga aktiviteter i daglig verksamhet
Kartläggningen visar att kommunal och enskild verksamhet erbjuder likartade
aktiviteter. Resultatet tyder dock på att vissa verksamheter är vanligare
i kommunal respektive i enskild verksamhet.
Kompletterande aktiviteter
De dagliga verksamheterna har även angett vilka aktiviteter som kompletterar
verksamhetens huvudsakliga inriktning.
2 1
Kompletterande aktiviteter
0 10 20 30 40 50 60 70 80
återvinning
vuxenutbildning
trädgård
tidningsläsning
textil
studiecirklar
snickeri
sinnesstimulering
ridning
promenad
musik
media
massage
lokalvård
industriarbeten
högläsning
gymnastik
film
fastighetsskötsel
drama
djurskötsel
data
dans
cafe
butik
bild/måleri
bad
Aktivitet
Procent
enskild
kommunal
Figur 5: Kompletterande aktiviteter i daglig verksamhet
Inte heller i utbudet av de kompletterande aktiviteterna finns det någon
skillnad mellan offentlig och enskild verksamhet. Vissa kompletterande
aktiviteter är dock även här vanligare i offentlig respektive i enskild verksamhet.
Sammanfattningsvis framgår det att flera av de aktiviteter som utgör en
basverksamhet i en daglig verksamhet kan förekomma som en sidoaktivitet
på ett annat ställe. På frågan om det finns något inom kommunens dagliga
verksamhet som har varit särskilt framgångsrikt, nämner flera kommuner
textilverksamhet, snickeri och trädgårdsarbete samt att driva butik. Denna
fråga ställdes endast till ledningen i kommunen och har alltså inte besvarats
av de enskilda verksamheterna.
Habilitering, rehabilitering och kognitivt stöd
Daglig verksamhet innehåller även habilitering och rehabilitering i form av
insatser av sjukgymnast eller arbetsterapeut. I ungefär hälften av såväl
2 2
kommunal som enskild verksamhet fick någon person insatser av sjukgymnast
eller arbetsterapeut under 2006.
Kognitivt stöd som hjälpmedel för minnet, kommunikation, planering och
problemlösning kan förekomma i daglig verksamhet, både som personligt
utskrivet hjälpmedel och som utrustning i verksamheten.
Av svaren från verksamheterna framgår att fyra av fem verksamheter använder
sådant stöd.
Inflytande och medbestämmande
I cirka två tredjedelar av de dagliga verksamheterna har man under 2006
haft gemensamma träffar där deltagarna haft möjlighet till inflytande över
verksamhetens innehåll och utformning. Svaren visade inte någon skillnad
mellan kommunal och enskild verksamhet. Däremot finns en skillnad när
det gäller träffar med varje enskild deltagare, där hans eller hennes dagliga
verksamhet har planerats eller följts upp. Här svarar drygt 80 procent av de
kommunala verksamheterna att de har haft individuella planeringsmöten
med samtliga deltagare medan andelen uppgår till nästan 95 procent för de
enskilda verksamheterna. Svaren gäller år 2006.
Vid hearingen med brukare diskuterades frågan om medbestämmande.
Alla representanter ansåg att de var delaktiga i besluten i den dagliga verksamheten,
med undantag för ekonomiska frågor där det uteslutande var personalen
som bestämde. Alla hade erfarenhet av gemensamma träffar i olika
former. På flera ställen hade man regelbundna morgonmöten där bl.a. dagens
aktiviteter planerades. Några hade även erfarenhet av månadsmöten där
frågor av mer övergripande karaktär togs upp.
Ersättningar och avgifter
De flesta kommuner, 84 procent, betalar ut en så kallad habiliteringsersättning
till den som deltar i daglig verksamhet. Beloppet är i medeltal 34 kronor
per arbetsdag och summan skiljer sig inte mycket mellan kommunerna.
Vissa kommuner betalar habiliteringsersättning per timme. I Stockholms
stad är ersättningen t.ex. 6,50 kronor per timme vilket blir 40–50 kronor per
arbetsdag om personen arbetar 6–8 timmar.
Ett fåtal kommuner uppger att brukarna får fri lunch. Det är vanligare att
kommunerna subventionerar kostnaden för arbetsresor. Fyra femtedelar av
kommunerna subventionerar resor till och från daglig verksamhet.
Vid hearingen med brukare tyckte flera personer att det är fel att man inte
får någon riktig lön. Arbetet på daglig verksamhet borde enligt dem värderas
som ett arbete.
Daglig verksamhet i olika former
Traditionell gruppverksamhet
De personer som beviljas daglig verksamhet är en heterogen grupp med vitt
skilda intressen, förmågor och behov av stöd. Traditionellt har daglig verksamhet
varit organiserad som gruppverksamhet i särskilda lokaler. Denna
form är fortfarande basen i den dagliga verksamheten enligt LSS. I denna
2 3
form av verksamhet har i regel deltagaren sin bas i en grupp och med en viss
sysselsättning. Denna huvudaktivitet kompletteras ofta med andra tillkommande
aktiviteter. För många passar denna form för verksamheten bra, medan
andra deltagare önskar en verksamhet i mer externa former.
En femtedel av de verksamheter som vänder sig till någon särskild målgrupp
svarar att de är anpassade för personer med Aspergers syndrom eller
andra autismliknande tillstånd. Framför allt gäller det yngre personer som
har dessa diagnoser. En stor del av kommunerna anger att de behöver utveckla
verksamheten för att tillmötesgå nya önskemål och behov. De kommuner
som har svarat anser att personer med diagnos inom autismspektrat
har såväl andra förutsättningar som svårigheter än de målgrupper, främst
personer med utvecklingsstörning, som hittills har varit vanligast inom daglig
verksamhet.
Utflyttad gruppverksamhet
I många kommuner kallar man en del av sin dagliga verksamhet för utflyttad
verksamhet. Exempel på sådan verksamhet är så kallade företagsgrupper
eller små grupper som har sin verksamhet förlagd till annan kommunal
verksamhet eller till privata företag.
När verksamhetscheferna beskriver något som de upplever som särskilt
framgångsrikt eller välfungerande nämner de utflyttad verksamhet i cirka en
femtedel av svaren. Bland annat påtalade verksamhetscheferna vid hearingen
att deltagarna i daglig verksamhet ofta upplever det som positivt att vara
på en vanlig arbetsplats och att mötet mellan olika människor ute på arbetsplatser
bidrar till att förebygga fördomar. Denna verksamhetsform är också
något som flera kommuner har tagit upp som exempel på ett område som är
viktigt att utveckla.
Individuell placering
Med individuell placering menas i detta sammanhang att en person med
beslut om daglig verksamhet har sin sysselsättning på ett företag, en förening,
en kommunal arbetsplats eller liknande. Till skillnad från utflyttad
verksamhet arbetar personen inte i grupp med andra personer som har beslut
om daglig verksamhet. Det dagliga stödet och handledningen får den enskilde
av någon eller några av arbetskamraterna på arbetsplatsen.
Cirka 15 procent av de personer som har beslut om daglig verksamhet har
en individuell placering. Andelen är mindre i storstadskommuner där den
uppgår till fem procent. Det kan jämföras med mellanstora kommuner och
små kommuner där denna form utgör 16 procent av verksamheten. Om man
jämför kommuner med höga respektive låga kostnader för den dagliga verksamheten
är skillnaden större. I kommuner med höga kostnader för daglig
verksamhet har sju procent individuell placering, mot 25 procent i kommuner
med låga kostnader.
Några verksamhetschefer anger att man har satsat mycket på denna form
av verksamhet, och med stor framgång. Det nämns också att denna verksamhet
har varit särskilt lyckosam för personer med autism eller autismliknande
tillstånd men även för personer med andra funktionsnedsättningar.
2 4
Exempel på företag och organisationer som tar emot individuella placeringar
är olika privata företag, som butiker och verkstäder men även kommunala
verksamheter som skolor, sportanläggningar och förskolor.
De kommunala verksamhetscheferna uppmanades också att beskriva något
som upplevs svårt eller problematiskt. Flera av dem svarade att det kan
vara svårt att ordna individintegrerade platser i den omfattning som efterfrågas
och att detta behöver utvecklas.
Vid hearingen med verksamhetscheferna påtalades särskilt att det var viktigt
att den dagliga verksamheten tillhandahåller ett personellt stöd, dvs. en
specifik person som både brukaren och företaget kan nå och få stöd av vid
behov.
Vid hearingen med brukare berättade en person med erfarenhet av en individuell
placering att han fick göra de enklaste och tråkigaste arbetsuppgifterna
och han tyckte att det var svårt med arbetskamrater. Om han hade haft
en egen arbetsledare tror han att det skulle ha varit lättare.
Verksamhet med stöd av LSS eller SoL
Många kommuner erbjuder i dag någon form av sysselsättning enligt socialtjänstlagen
till personer som behöver det men som inte har rätt till det enligt
LSS. Drygt 40 procent av kommunerna har verksamheter där deltagarna
antingen har beslut om daglig verksamhet enligt LSS eller om dagverksamhet
enligt socialtjänstlagen (SoL). Vid hearingen framhöll några verksamhetschefer
att de hade goda erfarenheter av samverkan med verksamheter
som vänder sig till personer med psykiska funktionsnedsättningar. Detta
gäller särskilt när verksamheten har en särskild inriktning.
Tid i daglig verksamhet
Av kartläggningen framgick att knappt hälften av landets kommuner, 47
procent, kan erbjuda deltagarna i daglig verksamhet maximalt sju till åtta
timmar per arbetsdag. Tolv procent svarade att de kan erbjuda daglig verksamhet
åtta timmar eller mer. Närmare 40 procent svarade att de kan erbjuda
sex till sju timmar per arbetsdag. Ett fåtal kommuner (två procent) erbjuder
daglig verksamhet mindre än sex timmar per dag. Större kommuner svarade
i högre utsträckning att de kunde erbjuda daglig verksamhet fler timmar per
dag. Samtliga storstadskommuner uppgav att de kan erbjuda daglig verksamhet
åtta timmar eller mer per arbetsdag.
Endast tre kommuner har uppgett att det finns problem kring att ha ökat
eller annorlunda öppethållande. På frågan om behovet av förändringar de
närmsta åren är det endast två verksamhetschefer som nämner att det finns
behov av längre eller annorlunda öppethållande.
Vid hearingen med brukare diskuterades arbetstiden i daglig verksamhet.
Samtliga hade möjlighet till heltid. Arbetstiderna är flexibla och den enskilde
kan vara hemma någon dag eller komma senare om han eller hon behöver
det. Det finns så kallade ”hemmadagar”, lediga dagar för att med stöd
sköta hemmet. En person säger att det är en frihet att vara i daglig verksamhet
jämfört med ett vanligt arbete. Det finns inga prestationskrav, var och en
gör det man klarar av. Vid frånvaro, som exempelvis vid lång sjukdom, blir
2 5
man inte av med jobbet. Samtidigt är uppfattningen att man behövs i arbetsgruppen
och att det är viktigt att man sköter tider och uppgifter.
Övergång till anställning
Mer än hälften av landets kommuner svarar att under den senaste femårsperioden
har inte någon person gått från daglig verksamhet till ett lönearbete,
varken osubventionerat eller subventionerat. I de kommuner som har haft
någon övergång handlar det om någon enstaka eller ett fåtal personer. Totalt
i landet är det endast någon procent av det totala antalet personer med beslut
om daglig verksamhet som har slutat för att de har fått ett lönearbete.
Drygt 40 procent av de dagliga verksamheterna anser att det i deras verksamhet
finns deltagare som skulle kunna och som vill gå till annan sysselsättning.
Andelen som anses ha möjlighet att gå vidare till annan sysselsättning
uppskattas av företrädarna för dessa verksamheter till cirka tio procent
av det totala antalet deltagare.
Vad krävs för att göra övergång till anställning möjlig?
I kartläggningen ombads personal i verksamheterna att uppge vad de anser
behövs för att deltagare i daglig verksamhet ska kunna gå vidare till ett arbete.
De öppna svaren kan inte tolkas med exakthet men har kategoriserats i
grupper med liknande teman. Diagrammet här nedan visar att enligt majoriteten
av svaren är det viktigt med någon form av handledning på den nya
arbetsplatsen. Framför allt behövs ett stöd i början, men möjlighet till visst
stöd bör finnas kvar även över en längre tid. Individuell träning och att den
enskilde är motiverad är grundläggande för att arbetet ska fungera. Ett bra
samarbete med Arbetsförmedlingen och Samhall är också viktigt.
Vad som krävs för att gå vidare
0%
10%
20%
30%
40%
50%
60%
70%
Personal/handledning
Information
Skyddat arbete
Samarbete AF mfl
Individuell träning
Fler platser
Samhällets/företagens
synsätt
Individen
självmotiverad
Övrigt
Stöd till företagen
Mer resurser/mer
personal
kommunala
enskilda
Figur 6: Viktiga inslag för att stödja den enskilde i övergången från daglig verksamhet
till ett lönearbete
Vid hearingen med verksamhetscheferna beskrivs övergången från en plats i
individuell daglig verksamhet till annan arbetsmarknadsåtgärd eller arbete
2 6
på öppna arbetsmarknaden som trög. Erfarenhet finns av att ungdomar har
fått en anställning efter yrkessärskolan men att daglig verksamhet har blivit
aktuellt efter några år. Verksamhetscheferna bedömer att detta hade kunnat
undvikas med rätt stöd på arbetsplatsen. Vid samma hearing ställs frågan
om hur de önskar att daglig verksamhet ska se ut om tio år och hur de tror
att det blir. Flera av svaren handlar om att de hoppas att vi har kommit längre
i normalisering och integrering och att fler personer med funktionsnedsättning
då får ett lönearbete.
Personal och arbetsledare beskriver vid hearingen att det behövs marknadsföring
för att informera företagen om att personer med funktionsnedsättning
är en resurs. De påpekar vikten av att en individuell placering är
noga förberedd, såväl hos brukaren som hos arbetsgivaren och på den specifika
arbetsplatsen. Därefter är det viktigt, menar de, med uppföljning och en
stadig kontakt med personal från daglig verksamhet, exempelvis en coach.
Det är individuellt hur omfattande den kontakten ska vara.
Även vid hearingen med brukare framförde några att det är svårt att
komma vidare från en individuell placering till en anställning. Vidare påpekade
de att det kan vara svårt att släppa taget om den trygga inkomst som
sjuk- eller aktivitetsersättningen är.
Samverkan
När det gäller samverkan på övergripande organisatorisk nivå visar det sig
det att den vanligaste samverkansparten är kommunens eller stadsdelens
boendeverksamhet för personer med funktionsnedsättning. Därefter kommer
gymnasiesärskolan, Arbetsförmedlingen, kommunens eller stadsdelens individ-
och familjeomsorg, Försäkringskassan, näringslivet och kommunens
eller stadsdelens äldreomsorg.
Flera av verksamhetscheferna ser främst ett behov av ett utökat samarbete
med Arbetsförmedlingen och med Samhall.
Även när det gäller samverkan på individnivå är den vanligaste samverkansparten
boendeverksamheterna. Därefter kommer LSS-handläggare och
landstingets habiliteringsverksamhet. Generellt sett verkar samarbete i olika
former vara mer vanligt i de enskilda verksamheterna jämfört med de kommunala.
Särskilt gäller det för samarbete med Arbetsförmedlingen, näringslivet
och Försäkringskassan.
Representanter för vissa enskilda verksamheter har nämnt att det kan vara
svårt att samverka med kommunens LSS-handläggare samt även med kommunens
övriga organisation.
Framgångsfaktorer och svårigheter
Framgångsrikt och välfungerande
De dagliga verksamheterna blev i enkäten uppmanade att beskriva något
som de ansåg särskilt framgångsrikt eller välfungerande. Det var 558 kommunala
och 69 enskilda verksamheter som svarade. Svaren har sorterats in i
tre huvudgrupper: Verksamheter och aktiviteter, Mänskliga faktorer samt
Metod och pedagogik.
2 7
Sammanfattningsvis framgår att både de kommunala och de enskilda
verksamheterna i stor utsträckning nämner sådant som kan anses som traditionell
verksamhet, t.ex. legoarbete, textilarbete och trädgårdsskötsel. En
tiondel av svaren från de kommunala verksamheterna lyfte fram utflyttade
grupper och kaféverksamhet, butiksverksamhet samt hunddagis m.m. Individuella
placeringar nämndes i cirka fem procent av svaren. Annat som
nämndes var olika kulturella och konstnärliga aktiviteter men även medieoch
datarelaterade aktiviteter.
Vikten av en god gruppsammansättning lyfts fram i en majoritet av svaren.
Det är en viktig faktor för en bra och framgångsrik verksamhet. En god
gruppsammansättning som tar tillvara varje deltagares förutsättningar bidrar
också till en positiv interaktion mellan gruppdeltagarna.
En stabil personalgrupp, låg omsättning på personal och kompetent och
välutbildad personal som dessutom är entusiastisk och intresserad av verksamheten
lyfts fram i en stor andel av svaren som viktiga framgångsfaktorer.
Samarbete med externa organisationer och arbetsgivare samt ett gott
samarbete mellan verksamhet, anhöriga och boendeenheter tas också upp.
En liten del har svarat ett en god ledning ligger till grund för en bra verksamhet.
I cirka en femtedel av svaren har man pekat på att verksamheten har en
särskild pedagogisk metod vilket har haft en avgörande betydelse för den
positiva utvecklingen. Variationen av metoder är stor och de som nämns är
framför allt olika former av tydliggörande pedagogik och individuellt anpassade
arbetsplaner.
Representanterna för enskild verksamhet anser att organisationsformen är
positiv, framför allt när det gäller personalkooperativ och olika former av
produktionsbolag.
Svårigheter i verksamheten
De dagliga verksamheterna blev i enkäten även uppmanade att beskriva något
de har upplevt som problematiskt. Sammanlagt 459 kommunala och 55
enskilda verksamheter har svarat på denna uppmaning. Svaren har sorterats
under följande teman: deltagare, personal, transportproblem, arbetsuppgifter,
lokaler, organisationsproblem och individuella placeringar.
Sammanfattningsvis kan sägas att huvuddelen av svaren från såväl kommunal
som enskild verksamhet handlar om svårigheter som är relaterade till
deltagarna. Den stora variationen av funktionsnedsättningar, önskemål och
behov kan göra det svårt att forma välfungerande grupper där samtliga deltagares
individuella behov kan tillgodoses. En annan svårighet som nämns
är att hantera deltagare som har ett utagerande beteenden.
När det gäller problem relaterat till arbetsuppgifter i verksamheten gäller
det framför allt brist på arbetsuppgifter samt intressekonflikter mellan deltagarnas
behov och möjligheter och den utomstående kundens krav och önskemål.
Övriga problem som nämns i mindre omfattning är brister i lokalerna,
som t.ex. att de inte är anpassade för verksamheten eller att de inte är handikappanpassade.
Brister i organisationen som exempelvis samarbete med
ledning, anhöriga eller boendepersonalen nämns i begränsad omfattning.
2 8
Problem med att skaffa fram individuella platser nämns i sex procent av
svaren från de enskilda verksamheterna, mot en procent av svaren från de
kommunala.
Problem relaterat till personaltemat handlar främst om brist på kompetent
personal eller brist på personal över huvud taget. Önskemål om mer handledning
samt svårigheter i samarbete med personliga assistenter nämns i
begränsad omfattning.
Andra problem som nämns i mindre omfattning är transportproblem,
främst problem med färdtjänst samt ekonomiska problem i verksamheten.
2 9
Diskussion och slutsatser
Arbete i vid mening har stor betydelse för människors livskvalitet och delaktighet
i samhällslivet. Många personer med funktionsnedsättning står
dock utanför arbetsmarknaden. Daglig verksamhet kan för dessa fylla en
viktig funktion. Att daglig verksamhet är en betydelsefull insats visar sig
inte minst i att det är den insats enligt LSS som flest personer är beviljade.
Det är också den insats som har ökat mest sedan lagen trädde i kraft 1994.
De som deltar i daglig verksamhet är ingen homogen grupp, utan är individer
med olika förmågor och varierande behov av stöd. Detta ställer stora
krav på en mångfasetterad och flexibel verksamhet.
Utmaningen som har utkristalliserats i denna kartläggning är dels att vidareutveckla
den dagliga verksamhetens innehåll och former, dels att öppna
vägar till arbetslivet och till lönearbete med eller utan subventioner.
En daglig verksamhet med god kvalitet måste garanteras dem som har
stora och omfattande funktionsnedsättningar och som i många fall står långt
från arbetsmarknaden. Samtidigt ska de som står närmare arbetsmarknaden
få stöd i sin strävan att få ett lönearbete.
Denna verksamhetsutveckling kräver ett organiserat och utvecklat samarbete
med t.ex. habiliteringen och hjälpmedelsverksamheten, men också med
aktörerna inom arbetsmarknadspolitiken.
Det är angeläget att följa forskning och kunskapsutveckling för att på bästa
sätt kunna möta den enskildes behov. När det t.ex. gäller personer med
svår utvecklingsstörning är kunskap om alternativ kommunikation och kognitiva
hjälpmedel angelägna områden.
Organisering av daglig verksamhet
Lagstiftningen reglerar inte hur kommunerna ska organisera sin verksamhet
utan endast att det ska finnas en nämnd som har ansvar för verksamheten.
Hur kommunerna har valt att organisera sin verksamhet ser olika ut runt om
i landet. Vanligast är det att samma nämnd svarar för såväl beslut som utförande.
Den klart övervägande delen av besluten verkställs också i den
egna kommunens regi även om det i vissa kommuner är en annan nämnd
som är ansvarig för utförandet. Totalt sett i landet utförs endast cirka åtta
procent av besluten om daglig verksamhet i enskild verksamhet. Om man
tittar på andelen i de större städerna så är den drygt 20 procent. De enskilda
verksamheterna har främst etablerat sig i regioner där det finns ett stort befolkningsunderlag.
På senare år har den enskildes valmöjlighet kommit allt
högre upp på den politiska dagordningen. Detta gör att vi i framtiden kanske
22 § LSS
Ledningen av landstingets eller kommunens verksamhet enligt denna lag
skall utövas av en eller flera nämnder som fullmäktige utser
3 0
kommer att se en förändring även inom daglig verksamhet, där den enskilde
i större utsträckning kommer att kunna välja mellan olika verksamheter och
utförare.
Beslut om daglig verksamhet
I en tillsynsrapport18 från länsstyrelserna redogörs för hur vanligt det är att
beslut om insatser enligt LSS tidsbegränsas. Det visar sig att daglig verksamhet,
tillsammans med bostad med särskild service, är de två insatser som
mer sällan tidsbegränsas. I Socialstyrelsens enkät svarade cirka en fjärdedel
av kommunerna att de som regel tidsbegränsar beslut om daglig verksamhet
enligt LSS. Justitieombudsmannen, JO, har tagit upp frågan om tidsbegränsning19
och ifrågasätter en ordning där beslut om insatser enligt LSS
tidsbegränsas. Enligt JO bör det i varje enskilt fall övervägas om det är nödvändigt
med en tidsbegränsning.
Viktigt i detta sammanhang är att skilja på tidsbegränsning av beslut och
uppföljning av beslut. Besluten ska alltid följas upp, så att den beviljade
insatsen verkställs och att insatsen motsvarar behovet. Det är den nämnd
som fattat beslutet som har uppföljningsansvar. Av enkätsvaren framgår att i
drygt två tredjedelar av kommunerna ligger uppföljningsansvaret kvar på
handläggaren.
Av kartläggningen framgår att i en tredjedel av kommunerna avslutar
handläggaren ärendet i och med att beslutet är fattat eller när beslutet har
verkställts. Den beslutande nämnden har dock fortfarande ansvaret20 för att
den enskilde får den insats som beviljats och att insatsen uppfyller lagstiftningens
krav på god kvalitet. Därför är det angeläget att nämnden har rutiner
för uppföljning och utvärdering av besluten, och för vem som ska göra detta.
Detta gäller oavsett vem som svarar för utförandet av den beslutade insatsen.
Ej verkställda beslut
Beslut om insatser enligt 9 § LSS gäller omedelbart, enligt 27 § 3 stycket
LSS. Detta innebär att beslutet i princip ska verkställas direkt. Av praktiska
skäl kan det i vissa fall vara nödvändigt med en viss fördröjning. Rättssäkerheten
för personer med funktionsnedsättning inom socialtjänstens område
har under de senaste åren fått ökad uppmärksamhet. Det beror bland annat
på att beviljade insatser enligt kommunala beslut eller till följd av en
dom inte alltid har verkställts inom rimlig tid.
Den tidigare möjligheten till vitesföreläggande ersattes den första juli
2002 med en särskild avgift som ska åläggas den kommun eller det landsting
som underlåter att utan skäligt dröjsmål tillhandahålla en insats enligt 9
§ LSS, som är beslutad av domstol.
18 Riktlinjer – till hjälp eller stjälp, Länsstyrelserna 2007.
19 JO 2003/04 s. 324.
20 SOSFS 2006:11 samt God kvalitet i Socialtjänsten (2008).
3 1
Av en rapport21 framgår att antalet ej verkställda beslut om daglig verksamhet
har ökat under perioden 2001–2006. För daglig verksamhet uppgick
antalet ej verkställda beslut till 79 år 2001, 141 år 2004 och 231 år 2006 22.
Resultatet av enkätstudien visar att det i en fjärdedel av kommunerna
fanns personer som hade beviljats daglig verksamhet den första oktober
2006 eller tidigare och där besluten inte var verkställda. Den främsta orsak
som uppgavs till att beslutet inte hade verkställts var att den enskilde inte
var nöjd med den insats som erbjudits.
Det är givetvis inte acceptabelt om det tar orimligt lång tid att verkställa
beviljade insatser. Samtidigt kan det vara rimligt att det går en tid innan beslutet
verkställs om kommunen arbetar för att finna en verksamhet som motsvarar
den enskildes behov och önskemål.
I december 2007 överlämnade regeringen till riksdagen proposition
2007/08:43 Rapporteringsskyldighet av ej verkställda beslut enligt lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, m.m. I propositionen
föreslår regeringen att kommuner och landsting ska bli skyldiga att
rapportera ej verkställda gynnande beslut enligt LSS till länsstyrelsen, de
kommunala revisorerna och till fullmäktige. I propositionen föreslår regeringen
också att en ny sanktionsavgift ska införas som ett yttersta påtryckningsmedel
för att gynnande beslut enligt LSS ska verkställas inom skälig
tid. Förslagen har kommit till efter förebild av den rapporteringsskyldighet
och sanktionsmöjlighet som infördes i SoL år 2006. Lagförslagen föreslås
träda i kraft den 1 juli 2008.
Personalens kompetens
6§ 2st LSS
För verksamhet enligt denna lag skall det finnas den personal som
behövs för att en god service och omvårdnad skall kunna ges.
Det finns inga specificerade krav på utbildningen för personal inom daglig
verksamhet. För att de ska kunna ge den goda service och omvårdnad som
lagen kräver kan man dock förutsätta att de behöver kunskap om funktionsnedsättningens
konsekvenser och kunskap i omvårdnad. Den omvårdnad
som personalen ska ge enligt LSS23 innebär en skyldighet att stödja och
hjälpa den enskilde med dagliga personliga behov som de kan ha svårigheter
att själva klara. I ansvaret för omvårdnaden ligger också att se till att den
enskilde får t.ex. den hälso- och sjukvård och de hjälpmedel som han eller
hon behöver.24 Vidare krävs det kunskap för att fullfölja den dokumentationsskyldighet
som föreligger.25 Som framgår av denna rapport är deltagarna
i daglig verksamhet ingen homogen grupp utan individer med varierande
21 Ej verkställda beslut och domar enligt LSS och SoL 2006, Socialstyrelsen 2007.
22 Mätdatum 31 december.
23 9c § LSS.
24 Prop. 1992/93:159 s. 182
25 SOSFS 2006:5 21a §
3 2
behov av stöd och anpassning av verksamheten. Även aktiviteterna varierar
stort och mot denna bakgrund är det angeläget att personalens kompetens är
anpassad efter verksamhetens behov och omfattar olika kunskapsområden.
I daglig verksamhet ska det vidare finnas en person med lämplig utbildning
som förestår verksamheten.26 Även om det inte finns några specificerade
krav på lämplig utbildning och kompetens för den person som förestår en
daglig verksamhet, kan viss ledning hämtas i Socialstyrelsens föreskrifter
och allmänna råd om bostad med särskild service för vuxna27. Där föreskrivs
bl.a. att en lämplig utbildning är en relevant högskoleutbildning28.
Vid en granskning som länsstyrelserna i Blekinge, Kalmar, Kronoberg
och Skåne län har gjort var bedömningen att personalens behov av fortbildning
och regelbunden utomstående handledning inte tillgodosågs tillräckligt
bra. De fann vidare att arbetsledarna har fått allt fler verksamheter att ansvara
för.29 Båda dessa förhållanden kan påverka innehållet i verksamheterna på
ett negativt sätt. Kompetensutveckling och möjlighet till regelbunden handledning
är inslag som förbättrar personalens möjligheter att utföra sitt arbete
och utveckla verksamheten.
Nämnden har ett ansvar för att det finns rutiner i verksamheten för att
fortlöpande kontrollera att det finns tillräcklig och adekvat bemanning för
att utföra socialtjänstens uppdrag. Nämnden har vidare ett ansvar för att personalen
har den kompetens som krävs, får nödvändig kompetensutveckling
som svarar mot verksamhetens behov och även mot kunskapsutvecklingen
inom verksamhetsområdet.30
Målgruppen för daglig verksamhet
– stor variation i behov och förutsättningar
Förändrad målgrupp
Under de senaste sex åren har antalet personer med daglig verksamhet ökat
med 26 procent. Särskilt bland de unga är ökningen drastisk, 163 procent
mellan åren 1999 och 2006. Ökningen är inte jämnt fördelad. I storstäder
har antalet personer i daglig verksamhet ökat med 27 procent medan den
under samma period har ökat med 33 procent i mellanstora kommuner och
med 16 procent i små kommuner. Det finns några kommuner som uppger att
antalet personer i daglig verksamhet har minskat eller är oförändrat. Dessa
kommuner är främst glesbygdskommuner eller kommuner som tidigare har
haft stora vårdhem på orten. Orsaken till minskningen är att personer har
flyttat, gått i pension eller avlidit.
Vad ökningen bland ungdomar beror på eller vilka funktionsnedsättningar
som de aktuella ungdomarna har ger denna kartläggning inte svar på. I en-
26 3 § förordningen (1993:1090) om stöd och service till vissa funktionshindrade.
27 SOSFS 2002:9
28 SOSFS 2002:9 5§
29 Daglig verksamhet, LSS, Länsstyrelserna i Blekinge, Kalmar, Kronoberg och Skåne län
(nov 1999).
30 SOSFS 2006:11
3 3
kätsvaren och vid hearingarna har dock framför allt tre faktorer lyfts fram.
Dessa är att arbetsmarknaden är tuffare, att fler får en diagnos som kan berättiga
till LSS, samt att LSS personkretsar inte prioriteras inom Arbetsförmedlingen
och Samhall. Det är dock viktigt att observera den kraftiga ökningen,
särskilt av antalet ungdomar som blir aktuella för daglig verksamhet.
Ökningen behöver studeras och analyseras ytterligare. Det är få övergångar
från daglig verksamhet till den reguljära arbetsmarknaden, vilket
medför att dessa ungdomar riskerar att bli kvar i daglig verksamhet även om
de skulle klara ett lönearbete.
Personer med funktionsnedsättning i allmänhet och personer med intellektuell
funktionsnedsättning i synnerhet har svårare än tidigare att få arbete på
den öppna arbetsmarknaden och att få tillgång till arbetsmarknadsåtgärder.
År 2006 hade i genomsnitt 58 700 personer per månad en lönebidragsanställning
och drygt 5 100 personer hade ett offentligt skyddat arbete (OSA).
År 2005 hade Samhall 20 700 anställda, att jämföra med över 30 000 år
1990. Samtidigt som antalet anställda i Samhall har minskat menade kommunernas
företrädare vid hearingen att Samhall inte i samma utsträckning
som tidigare tar emot personer med intellektuella funktionsnedsättningar.
Det finns även hinder inbyggda i regelverket. Till exempel kan en person
som har aktivitetsersättning eller sjukbidrag inte registrera sig som arbetssökande
och stå till arbetsmarknadens förfogande, eller få del av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Det finns möjligheter att låta aktivitetsersättningen
eller sjukbidraget vila, men detta kan bli aktuellt först när det är klart att den
enskilde är aktuell för en anställning.
Personer med utvecklingsstörning och flerfunktionshinder
Den största gruppen som har insatsen daglig verksamhet har varit och är
personer med utvecklingsstörning. Det är en grupp som representerar vitt
skilda förutsättningar, intressen och behov av stöd. Ibland är utvecklingsstörningen
kombinerad med andra funktionsnedsättningar och ett stort omvårdnadsbehov.
Personer med utvecklingsstörning har traditionellt varit den dagliga verksamhetens
målgrupp och det finns som regel stor kunskap och erfarenhet när
det gäller att förstå och att ge ett anpassat stöd. De problem som har lyfts
fram under kartläggningen och hearingarna gäller de personer som ofta benämns
den nya gruppen. De som åsyftas är personer med autism eller autismliknande
tillstånd. Det är ofta verksamhetsutvecklingen för denna grupp
som lyfts fram som viktig. Mot denna bakgrund är det viktigt att påpeka att
kvaliteten i verksamheten som vänder sig till t.ex. personer med svår utvecklingsstörning
också behöver utvecklas på många håll. Det har kommit
signaler från olika företrädare att personer med svår utvecklingsstörning,
som ofta har ett stort omvårdnadsbehov, hänvisas till aktiviteter i hemmet
som alternativ till organiserad daglig verksamhet. Den aktuella kartläggningen
ger inte svar på hur vanligt detta är och som, om det stämmer, står i
strid med strider mot lagstiftningens intentioner.
3 4
Personer med autism eller autismliknade tillstånd
Enligt kartläggningen har det blivit fler personer med autism eller autismliknande
tillstånd i den dagliga verksamheten. Vad denna ökning beror på
ger inte undersökningen svar på. De orsaker som de ansvariga i kommunerna
framför är att det i dag finns bättre diagnostikmetoder och att fler personer
får diagnosen autism eller autismliknade tillstånd. Enligt siffror från
Försäkringskassan har också andelen barn som tog emot vårdbidrag fördubblats
från början av 1990-talet till 2006.31
Vissa kommuner har startat verksamheter som är särskilt anpassade för
personer med Aspergers syndrom. Ett exempel är sysselsättning som inriktar
sig på arbetsträning för att komma vidare till öppna arbetsmarknaden.
Cirka en tredjedel av kommunerna anser att de behöver utveckla verksamheten
för personer med någon form av autism i kombination med normal
begåvning. Det är en grupp som inte hade tillgång till daglig verksamhet
innan LSS trädde i kraft.
Av studien framgår också att personer som tillhör personkrets 2, det vill
säga personer med förvärvad hjärnskada i vuxen ålder, har blivit något vanligare
inom daglig verksamhet.
Daglig verksamhet – innehåll och former
Den dagliga verksamheten bör till sitt innehåll kunna rymma såväl aktiviteter
med habiliterande inriktning som mer produktionsinriktade uppgifter.
Prop. 1992/93:159
Kartläggningen visar att det sammantaget över landet finns en stor variation
av aktiviteter inom daglig verksamhet. Aktiviteterna kan vara allt från sinnesstimulering
till produktion av varor och tjänster. Detta ligger i linje med
de intentioner som kommer till uttryck i förarbetena till LSS.
Utbudet av aktiviteter ser olika ut från kommun till kommun och kan variera
över tid, beroende på intressen hos deltagarna och förutsättningar i
kommunen. Några kommuner påtalar att verksamheten behöver utvecklas
för personer med svåra funktionsnedsättningar, men även för gruppen äldre.
När det gäller utbudet av aktiviteter i kommunal respektive enskild verksamhet
visar kartläggningen inte några stora skillnader. Det framgår dock att
t.ex. aktiviteten sinnesstimulering inte är så vanlig i enskild verksamhet,
medan mer arbetsinriktade aktiviteter som legoarbete, industriell verksamhet
och djurskötsel är vanligare. Skillnaden kan tyda på att det sannolikt är
fler med omfattande funktionsnedsättning i kommunal verksamhet än i enskild
verksamhet. Det kan också tyda på att enskild verksamhet specialiserar
sig på en viss verksamhet eller en viss målgrupp medan kommunen behöver
31 RFV analyserar 2002:10. Vårdbidragen ökar – en kartläggning av orsakerna och
RFV anser 2003:2. Ökning av antalet vårdbidrag – perspektiv från flera myndigheter.
3 5
ha en större bredd för att kunna ta emot personer med olika typer av funktionsnedsättningar.
Det finns ingen vägledande praxis från Regeringsrätten då det gäller den
enskildes möjligheter att själv välja en viss daglig verksamhet. Det finns
flera avgöranden från kammarrätten, dock med sinsemellan motstridiga resultat.
En av de avgörande faktorerna verkar vara om domstolen anser att
den insats som kommunen har anvisat, tillförsäkrar den enskilde goda levnadsvillkor.
Både habiliterande och produktionsinriktade aktiviteter
Enligt propositionen bör daglig verksamhet rymma såväl aktiviteter med
habiliterande inriktning som mer produktionsinriktade uppgifter. Även om
en övergripande målsättning är att utveckla den enskildes möjlighet till arbete
är det många personer som har daglig verksamhet under lång tid eller
under hela sitt yrkesverksamma liv. När man diskuterar utveckling av daglig
verksamhet är det lätt att fokus hamnar på utflyttad verksamhet, individuella
placeringar och övergång till annan sysselsättning. Det kan vara viktigt att
påminna sig om att daglig verksamhet till stor del rymmer aktiviteter för
personer som aldrig blir aktuella för en sådan övergång. Även inom den mer
traditionella dagliga verksamheten finns det behov av utveckling, och samma
krav på att verksamheten ska vara utvecklande för den enskilde måste
ställas. Det kan handla om att finna nya aktiviteter och former för att ge den
enskilde möjlighet till ett ökat deltagande i samhällslivet. Varje deltagare
måste utifrån sin individuella förmåga, sina behov och sina intressen erbjudas
en stimulerande och utvecklande arbetsdag.
I förarbetena till LSS framhålls behovet av både habiliterande och produktionsinriktad
verksamhet, något som är angeläget att beakta i utvecklingen
av daglig verksamhet. Verksamhet med habiliterande inriktning behöver
inte stå i motsats till produktionsinriktade aktiviteter. Det gäller att i
all daglig verksamhet finna former som verkar för full delaktighet och gemenskap.
Det handlar också om att finna en utvecklingspotential som bygger
på den enskildes individuella önskemål och resurser, och man gör löpande
uppföljningar i den individuella planeringen.
Nya behov leder till ny verksamhet
Cirka en femtedel av kommunerna har i sina öppna svar uppgett att de har
svårigheter att ordna verksamhet för vissa personer. Det gäller i synnerhet
för personer som är normalbegåvade men har någon form av autismliknande
diagnos. Dessa personer vill ofta ha en annan form eller ett annat innehåll i
den dagliga verksamheten. De önskar individuella placeringar eller tillgång
till mer avancerade arbetsuppgifter. Många kommuner saknar kompetens för
att möta denna grupps behov och önskemål.
Andra svårigheter som nämns är när deltagare förutom en funktionsnedsättning
även har sociala problem. Exempel på detta är personer som dömts
till rättspsykiatrisk vård och som fått en diagnos som omfattas av personkretsen
för LSS. Vid hearingen med chefer och personal påtalades att det
handlar om ett fåtal personer, men att det kan vara svårt att hitta lämpliga
aktivitets- och verksamhetsformer som tillgodoser deras behoven.
3 6
Dessa personer har i regel svårt att fungera i arbetslivet men anser sig inte
höra hemma i en verksamhet som domineras av personer med intellektuella
funktionsnedsättningar. Personer med exempelvis Aspergers syndrom har
ofta hög kapacitet när det gäller avancerade arbetsuppgifter men svårigheter
när det gäller att fungera i sociala sammanhang. De kan ibland uppleva sig
hänvisade till daglig verksamhet som en sista utväg. Många kommuner beskriver
att de saknar kompetens och verksamhet som svarar mot dessa personers
behov.
Elevantalet i särskolan har ökat kraftigt och att eleverna efter avslutad
skolgång kommer till daglig verksamhet sker många gånger nästan per automatik.
Den senaste tolvårsperioden har antalet elever i grundsärskolan
ökat med 106 procent och i gymnasiesärskolan med 79 procent. Även om
barn- och ungdomskullarna har varit större under denna period förklarar det
inte hela ökningen.
Personer med omfattande funktionsnedsättningar
I den länsstyrelserapport32 som vi har nämnt tidigare beskrivs bl.a. behovet
av att utveckla verksamheten för de personer som har en svår funktionsnedsättning
och ett omfattande behov av stöd och service. Användning av olika
kommunikationshjälpmedel och de generella möjligheterna att ge en individuellt
anpassad sysselsättning behöver utvecklas.
Andra områden där kartläggningen har visat ett behov av utveckling är
bl.a. verksamhet för de äldre deltagarna men även för ungdomarna som ofta
ställer nya krav på daglig verksamhet.
För personer med stora och omfattande funktionsnedsättningar blir omvårdnaden
i insatsen viktig. För att på bästa sätt tillgodose den enskildes
behov krävs ofta samarbete med t.ex. landstingets habiliterings- och hjälpmedelsverksamhet.
Tid i daglig verksamhet
När det gäller omfattningen av daglig verksamhet, bör samma generella
riktlinjer användas som i arbetslivet. Anpassning efter individuella önskemål
och behov måste givetvis göras.
Prop. 1992/93:159, s.90
Av förarbetena till LSS framgår att när det gäller omfattningen av insatsen
är det arbetslivet i stort som är förebilden. Kartläggningen visar att de flesta
kommunerna kan erbjuda sju timmar eller mer per dag. Endast ett fåtal (två
procent) erbjuder daglig verksamhet mindre än sex timmar per dag. Kartläggningen
ger dock inte svar på om den tid som kommunerna erbjuder
motsvarar behov och önskemål.
Större kommuner har i högre utsträckning svarat att de kan erbjuda daglig
verksamhet i fler timmar per dag. Samtliga storstadskommuner uppger t.ex.
32 Daglig verksamhet, LSS – Länsstyrelserna i Blekinge, Kalmar, Kronoberg och Skåne län
(nov 1999).
3 7
att de kan erbjuda daglig verksamhet mer än åtta timmar per arbetsdag. Endast
tre kommuner har uppgivit att de har problem med att tillgodose den
enskildes önskemål när det gäller ökat eller annorlunda öppethållande. Faktorer
som kan begränsa den enskildes möjligheter att vara heltid i daglig
verksamhet kan vara t.ex. regler kring resorna till och från verksamheten.
Deltagarna från daglig verksamhet påpekade på hearingen att i de fall flera
samåker så kan de inte alltid styra sina tider själva.
Många äldre har en önskan om att trappa ner på jobbet och t.ex. arbeta
färre eller kortare dagar. Några kommuner erbjuder äldre att stanna kvar så
länge de önskar, ibland inom den vanliga verksamheten och ibland i särskilda
grupper för äldre. Några verksamhetschefer har tagit upp frågan om det
finns en tidsgräns för hur länge den enskilde har rätt till daglig verksamhet.
Någon sådan gräns finns dock inte. Av förarbetet framgår att det även om
insatsen primärt avser personer i yrkesverksam ålder finns det inget hinder
för att även personer som uppnått pensionsålder bör ges möjlighet att fortsätta
i daglig verksamhet. Detta för att undvika isolering och passivisering.
Habiliteringsersättningen viktig
Den så kallade habiliteringsersättningen har sitt ursprung inom den dagverksamhet
som omsorgslagen tidigare gav rätt till. Av förarbetena till LSS
framgår det att det ansvariga statsrådet förordade att någon form av ersättning
även fortsättningsvis skulle betalas ut till den enskilde.
Inom omsorgsverksamheten utgår viss ersättning, s.k. habiliteringsersättning,
till en person som deltar i daglig verksamhet enligt en särskild rekommendation
från Landstingsförbundet. Syftet är att aktivt stimulera den
enskilde att delta i verksamheten. Jag förordar att huvudmännen utbetalar
någon form av ersättning till den enskilde för medverkan i daglig verksamhet
i likhet med vad som görs för närvarande.
Prop. 1992/93:159, s.90
När daglig verksamhet, genom LSS, blev en kommunal angelägenhet ansåg
Svenska Kommunförbundet att kommunerna själv kunde ta ställning till om
man ville betala habiliteringsersättning.
Vid hearingen med deltagare i daglig verksamhet tyckte flera att det var
fel att de inte får någon riktig lön. Arbetet i daglig verksamhet borde enligt
dem värderas som ett lönearbete. Det kom dock fram att habiliteringsersättningen
upplevs som betydelsefull och viktig för självkänslan33. Mot denna
bakgrund är det uppseendeväckande att en så pass hög andel som 16 procent
av kommunerna inte betalar någon habiliteringsersättning. Förutom den
symboliska likheten med lön finns det ytterligare skäl som talar för att betala
ut någon form av ersättning. Personer som är verksamma i daglig verksamhet
har som regel kostnader för sitt deltagande, för t.ex. arbetsresor och
lunch.
33 Kronkvist, M (2006)
3 8
Regeringsrätten34 har behandlat frågan om resor till och från daglig verksamhet.
Av denna dom framgår att insatsen daglig verksamhet enligt 9 § 10
LSS inte omfattar resorna till och från den dagliga verksamheten. Detta är
en skillnad mot vad som gällde enligt omsorgslagen. Många kommuner bekostar
dock den enskildes resor till och från verksamheten.
Daglig verksamhet i förändring
Sedan dagcentren introducerades på 70-talet har verksamheterna även ordnat
aktiviteter utanför de egna lokalerna, för individer eller grupper. Under
1980- och 1990-talen började man mer medvetet arbeta för en utåtriktad
verksamhet. Verksamheterna startade t.ex. kaféverksamhet, öppnade butiker
och satte igång servicegrupper i kommunala förvaltningar. Denna utflyttning
från dagcentren har fortsatt för att nu på vissa håll vara mer regel än
undantag.
Fortfarande finns det många dagliga verksamheter i särskilt anpassade lokaler,
även om vi i dag också kan se en större variation i den dagliga verksamheten.
På många håll kompletteras traditionell verksamhet med så kallade
utflyttade grupper och även med individuella placeringar ute på arbetsplatser.
Dessa alternativa former har ökat i omfattning på senare år.
Utflyttad verksamhet
I de öppna svaren har en femtedel av kommunerna nämnt olika former av
utflyttad verksamhet som särskilt framgångsrik. I stället för att ta in legoarbeten
till den dagliga verksamheten, flyttar en hel grupp ut i samhället, på
privata arbetsplatser eller hos offentliga arbetsgivare. Fördelar som nämns
är att denna arbetsform ökar den enskildes delaktighet i samhället samtidigt
som tryggheten finns i gruppen och i att ha en arbetsledare som känner till
den enskildes särskilda behov. Andra fördelar är att arbetsuppgifterna kommer
naturligt och att kostnaderna för t.ex. lokaler, kan hållas nere.
I kartläggningen framträder bilden av en daglig verksamhet som är på väg
mot flexiblare lösningar när det gäller både innehåll och form. Med sin
kompetens om funktionsnedsättningar och dess konsekvenser, har handledaren
en viktig funktion och kan fungera som brobyggare och vara en trygghet
för gruppdeltagarna och för arbetsplatsen som helhet.
Individuella placeringar
Av dem som har insatsen daglig verksamhet är det cirka 15 procent som har
en individuell placering på en arbetsplats. Det är vanligare i mindre kommuner
än i storstäder. Det finns ett stort behov av fler och bättre anpassade
individuella placeringar. Nästan hälften av kommunerna uppger att de behöver
utveckla denna form av daglig verksamhet. De utvecklingsområden
som verksamhetscheferna nämner är bl.a. möjligheten till praktikplatser och
övergång till öppna arbetsmarknaden genom ett ökat samarbete med Arbetsförmedlingen
och Samhall. En individuell placering kan vara ett första steg
mot ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden, med eller utan subvention.
34 RÅ 1996 ref. 45.
3 9
Under hearingen med deltagare i daglig verksamhet kom det fram att
många ville arbeta på en s.k. vanlig arbetsplats och att det fanns önskemål
om att en sådan placering enkelt skulle kunna övergå till annan anställningsform.
I kommuner med låga kostnader för daglig verksamhet är individuella
placeringar vanligare än i kommuner med höga kostnader. Detta tyder på att
denna verksamhetsform även har ekonomiska fördelar.
Så länge satsningar på individuella placeringar sker i samförstånd med
och på ett sätt som är stimulerade och utvecklande för den enskilde kan det
bara ses som positivt. Det är dock viktigt att kvaliteten i insatsen följs upp
löpande och att en fastställd personlig kontakt finns till stöd för den enskilde
och för arbetsplatsen.
Cirka en tredjedel av kommunerna anger att det är svårt att ordna individuella
placeringar. Att en så stor andel har uppgivit det som problematiskt
tyder på att det är stor efterfrågan på denna form av verksamhet. Troligen
beror det på att den yngre generationen, men även personer med autismliknande
tillstånd, har önskemål om annat än vad den traditionella dagliga
verksamheten kan erbjuda.
Vid hearingen framförde deltagarna i daglig verksamhet särskilt en önskan
om att få ett arbete som andra. De efterfrågade också utökade möjligheter
till att enklare kunna övergå från s.k. praktikplatser till någon form av
anställning. Även vid hearingen med ansvariga chefer efterfrågades större
möjligheter till individuella placeringar. Det ligger i linje med målet för ett
större samhällsdeltagande.
I en del av landets kommuner finns exempel på daglig verksamhet som
har en hög andel personer som har en individuell placering i såväl privata
företag som offentlig verksamhet. Exempel på individuella placeringar finns
i storkök, daghem och simhallar men också inom handel och andra privata
företag. Vid hearingen med verksamhetscheferna kom det fram att det ofta
är små företag som är mest positiva till att ta emot personer med funktionsnedsättning.
Företagen efterfrågar sällan eller aldrig ersättning vid placering,
men önskar däremot att det finns en kontaktperson inom daglig verksamhet
till hands om det uppstår problem.
Kostnaden per person minskar
Kommunens kostnad per person i daglig verksamhet har under perioden
2000–2005 sjunkit med tio procent. Beräkningen är gjord i 2005 års priser35.
Under samma period har antalet personer med beslut om daglig verksamhet
ökat. Ur ett ekonomiskt perspektiv är det positivt att kostnaderna minskar.
Hur det har påverkat verksamhetens innehåll och kvalitet är dock svårare att
ge svar på. Det viktiga i detta sammanhang är att kommunerna har ett tydligt
ledningssystem för sitt kvalitetsarbete så att en god kvalitet säkras.
Klart är att verksamheterna ser fördelar med ett större antal deltagare men
de ser också nackdelar i form av att t.ex. lokalerna inte anpassas efter det
ökade antalet deltagare. Möjligen har de minskade ekonomiska ramarna
påskyndat utvecklingen av nya arbetsformer för den dagliga verksamheten.
Risken finns dock för att en snävare ekonomiska ramar innebär mindre möj-
35 Handikappomsorg, Lägesrapport 2006, Socialstyrelsen, s. 36.
4 0
ligheter till individuell anpassning, särskilt för personer med ett stort stödbehov.
Inflytande och medbestämmande
6 § LSS
Verksamheten ska vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt
och integritet. Den enskilde skall i största möjliga utsträckning
ges inflytande och medbestämmande över insatser som ges …
Den enskilde skall ha ett direkt inflytande, både i planering och utformningen
av insatsen och i genomförandet av den.
Prop. 1992/93:159, s.50
Lagen och dess förarbeten betonar vikten av att personer som får insatser
enligt LSS får möjlighet till inflytande och medbestämmande. Av de kommunala
dagliga verksamheterna hade 82 procent ett eller flera möten med
varje enskild deltagare, där hans eller hennes dagliga verksamhet planerades
och följdes upp. Motsvarande andel inom enskild verksamhet var 94 procent.
När det gäller gemensamma träffar med möjlighet till inflytande och
påverkan på verksamheten visar inte kartläggningen någon märkbar skillnad
mellan kommunal och enskild verksamhet. Under 2006 hade närmare 70
procent av verksamheterna sådana möten.
För att deltagarna ska kunna ta del av och vara med och påverka verksamhetens
innehåll och form måste formerna för medbestämmandet bygga
på strukturer som tar hänsyn till de enskilda individernas förutsättningar.
Detta kräver ofta ett stort mått av lyhördhet.
Då deltagarna i daglig verksamhet har så olika förutsättningar och behov
av stöd ställer det särskilda krav på de verktyg som används i det interna
kvalitetsarbetet, t.ex. när man gör en brukarundersökning. Det finns olika
modeller för att göra brukarundersökningar i LSS-verksamhet. Som ett stöd
för detta kvalitetsarbete gav Socialstyrelsen 1997 ut ett instrument36 för att
mäta kvaliteten i daglig verksamhet.
Vägen till ett lönearbete
Av förarbetena till LSS framgår det att insatsen daglig verksamhet ska vara
ett led för den enskilde i hans eller hennes strävan att komma ut på arbetsmarknaden
och därmed få större möjlighet till delaktighet i samhället.
Dagverksamheten bör ha som syfte att bidra till den personliga utvecklingen
och att främja delaktigheten i samhället. Ett övergripande mål bör
vara att på kortare eller längre sikt utveckla den enskildes möjlighet till
arbete.
36 Instrument för att mäta kvalitet inom daglig verksamhet (LSS), Socialstyrelsen 1997
4 1
Sysselsättningsverksamheterna bör generellt sett ha som mål att utveckla
den enskildes möjligheter till förvärvsarbete även om detta mål för vissa
bara kan uppnås på längre sikt eller i vissa fall kan vara orealistiskt.
Kommunernas uppgift är bl a att medverka till arbete på den reguljära
arbetsmarkanden eller Samhall. Det är därför viktigt att arbetet sker i nära
samverkan med arbetsförmedling, försäkringskassa och handikapporganisationer.
Det är även angeläget att möjligheten till ett arbete på den reguljära
arbetsmarknaden eller inom Samhall prövas regelbundet.
Prop. 1992/93:159, s. 90
De olika formerna av daglig verksamhet som har växt fram i samarbete med
näringslivet och offentliga verksamheter visar att många kommuner medvetet
strävar efter att koppla den dagliga verksamheten till det ordinarie arbetslivet.
Övergångar från daglig verksamhet till ett lönearbete, subventionerat
eller inte, är dock ovanligt för att inte säga sällsynt. Mer än hälften av kommunerna
svarar att ingen person har gått vidare under den senaste femårsperioden.
I de övriga kommunerna handlar det om enstaka personer. Kartläggningen
visar också att ett strukturerat samarbete mellan kommunen och Arbetsförmedlingen
i stor utsträckning saknas.
Arbetsmarknadsstatistiken visar att personer med funktionsnedsättning
har särskilda svårigheter att hävda sig på arbetsmarknaden. Flera av kommunerna
ser detta som den främsta orsaken till att antalet personer med daglig
verksamhet enligt LSS har ökat.
Exempel på faktorer som skulle kunna underlätta övergångar är möjligheten
att ha en handledare på den tilltänkta arbetsplatsen, ett mer intensivt arbete
med att hitta lämpliga arbetsplatser samt bra information till den tilltänkta
arbetsplatsen. I detta sammanhang kan nämnas en kunskapssammanställning37
om psykosociala insatser för personer med psykiska funktionsnedsättningar.
Den visar bl.a. att det fanns ett vetenskapligt stöd för att
metoden som kallas supported employment fungerar väl. Denna metod innebär
i korthet att den enskilde har ett personligt stöd av en arbetskamrat på
arbetsplatsen.
Övergången skola – arbetsliv
Övergången mellan skola och arbetsliv är särskilt viktig. Under senare år
har antalet elever vid särskolan ökat kraftigt. Samtidigt kan vi konstatera att
sedan LSS trädde i kraft 1994 har antalet personer med beslut om daglig
verksamhet också ökat markant. Bristfälliga insatser vid övergången från
skola till arbetsliv kan få negativa effekter, inte bara för den enskilda personen
utan även i ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Ett väl fungerande samarbete mellan skolan och arbetsförmedlingen och
tillgång till olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder är avgörande för att fler
ungdomar med funktionsnedsättning ska komma in på arbetsmarknaden.
37 Effekter av psykosociala insatser för personer med schizofreni eller bipolär sjukdom –
En sammanställning av systematiska översikter. IMS 2007.
4 2
Det är i dag inte ovanligt att daglig verksamhet ses som den naturliga sysselsättningen
efter avslutad gymnasiesärskola utan att möjligheten till lönearbete
först har prövats.
Skolornas studie- och yrkesvägledare spelar en viktig roll när det gäller
elevers möjligheter att finna lämpligt arbete och att göra övergången mellan
skola och arbetsliv smidig. Skolverket har utvärderat grundskolans verksamhet
när det gäller studie- och yrkesvägledning och funnit brister i kvaliteten.
En sådan brist är att kontakten mellan skola och arbetsliv ofta endast
finns i samband med prao, i stället för i en löpande process. Med anledning
av resultaten ska Skolverket utarbeta allmänna råd för studie- och yrkesvägledningen
för sär-, grund- och gymnasieskolan. Under hela år 2008 ska
dessutom Myndigheten för skolutveckling ge stöd till ett urval kommuner
för att förbättra studie- och yrkesvägledningen. En särskild satsning riktas
till särskolan och särvux.
En D-uppsats från Umeå universitet presenterar en undersökning av övergången
från särskolan till arbetslivet eller annan sysselsättning38. Studien
omfattar den årskull som gick ut från gymnasiesärskolan år 2003 i någon av
de fyra kommunerna i Västerbotten som har gymnasiesärskola. Resultatet
visar tydligt på vikten av en strukturerad samverkan mellan skolan, Arbetsförmedlingen
och Försäkringskassan m.fl. för att ungdomarna ska få ett lönearbete
efter avslutad skolgång. En annan viktig faktor som har lyfts fram i
studien, är vilken policy och därmed vilken strategi som skolan har valt. De
ungdomar som fick ett lönearbete gick i skolor vars policy var att ungdomarna
i första hand skulle få ett lönearbete. Det fanns på dessa skolor ett
etablerat samarbete mellan skolan och andra berörda myndigheter. I den
kommun där samordnaren var anställd av Arbetsförmedlingen fick flest elever
ett arbete på den öppna arbetsmarknaden. I de kommuner där skolornas
policy i stället var inriktad på att eleverna efter avslutad skolgång skulle få
en alternativ sysselsättning var strategin att samarbeta med den dagliga
verksamheten. I dessa kommuner fick samtliga ungdomar daglig verksamhet
eller erbjudande om detta efter avslutad skolgång. Ingen av eleverna fick
ett lönearbete.
Samverkan med andra arbetsmarknadspolitiska
aktörer förekommer men är ovanlig
Vikten av samverkan med andra samhällsorgan och myndigheter betonas i
propositionen till LSS och regleras även i lagtexten.
38 Lundberg, C, Persson, S, Vad hände sen? – en uppföljningsstudie av ungdomar som gått
ut gymnasiesärskolan (2008).
4 3
6 § LSS
Verksamheten enligt denna lag skall bedrivas i samarbete med andra berörda
samhällsorgan och myndigheter.
Syftet att främja den enskildes fulla delaktighet i samhällslivet kräver att
inga insatser ses isolerade från varandra och inte heller från annan samhällsverksamhet.
Insatser enligt lagen ska harmonisera med och komplettera
insatser som görs av andra samhällsorgan. Ett kontinuerligt samarbete
måste därför ske mellan insatsgivaren och andra samhällsorgan, t.ex. sådana
som handlägger frågor om socialtjänst, socialförsäkring, hälso- och
sjukvård, arbetsmarknadsfrågor och bostadsfrågor.
Prop. 1992/93:159, s. 171
Det framgår av enkätstudien att samverkan på övergripande organisatorisk
nivå är vanligast med kommunens eller stadsdelsnämndens boendeverksamhet
för personer med funktionsnedsättning. Därefter kommer samarbete med
gymnasiesärskolan. Först därefter kommer samverkan med myndigheter
utanför den kommunala organisationen, som Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan
och med näringslivet. På individnivå är samverkan vanligast
med boendeverksamhet, LSS-handläggare och landstingets habiliteringsverksamhet.
Generellt sett verkar samverkan vara vanligare inom enskild
verksamhet än inom kommunal verksamhet. Vad som är anmärkningsvärt är
att endast sex av tio verksamhetschefer uppger att deras kommun inom detta
område har en strukturerad samverkan med Arbetsförmedlingen, på en övergripande
organisatorisk nivå.
Ett väl fungerande samarbete internt i kommunen, t.ex. mellan daglig
verksamhet och gruppbostäderna, är många gånger viktigt för en väl fungerande
vardag för den enskilde.
Den dagliga verksamheten bör generellt sett ha som mål att utveckla den
enskildes möjligheter till förvärvsarbete. En allmän utgångspunkt är att staten
har ansvar för arbetsmarknadsåtgärder och kommunerna för annan sysselsättning.
Det hör dock till kommunens uppgifter att medverka till att
människor som tillhör personkretsen får tillgång till arbete på reguljära arbetsmarknaden
med eller utan subventioner.39 Det är därför viktigt att verksamheten
bedrivs i nära samarbete med t.ex. Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan
och handikapporganisationerna.40 Socialstyrelsen kan konstatera
att intentionerna i förarbetena till LSS om att daglig verksamhet ska vara
ett led i strävan att den enskilde får ett lönearbete, i dagsläget inte uppfylls.
39 15 § 4 punkten LSS
40 Prop. 1992/93:159, s. 181
4 4
Reflektion inför framtiden
Det grundläggande syftet med daglig verksamhet är att insatsen ska bidra till
att personer med omfattande funktionsnedsättning ska kunna leva ett gott
liv. Kartläggningen visar ett stort utbud av olika aktiviteter och former för
verksamheten och att initiativ tas för att utveckla den dagliga verksamheten.
Det är en stor uppgift att tillgodose olika behov. Vad som är en meningsfull
daglig verksamhet är en sak för en vuxen person med flerfunktionshinder
och en svår utvecklingsstörning och en helt annan för en person med lindrig
utvecklingsstörning eller för en person med diagnosen Asperger syndrom.
Utmaningen ligger i att tillhandahålla en daglig verksamhet med god kvalitet
som motsvarar dessa skilda förutsättningar och behov av stöd.
För att tillgodose dessa behov och önskemål krävs ett brett utbud av aktiviteter
och olika former av verksamhet. Invanda strukturer och arbetssätt
måste granskas för att se hur väl de tillgodoser de kvalitativa krav som ställs
på verksamheten, som är en så viktig del av vardagen för många personer
med funktionsnedsättning. Det innebär också att kompetensen hos personalen
behöver utvecklas och anpassas till en förändrad verksamhet.
Det finns uppgifter om att personer med ett stort omvårdnadsbehov hänvisas
till aktiviteter i hemmet som alternativ till en organiserad daglig verksamhet.
Denna kartläggning har inte kunnat ge svar på hur utbrett det är. Det
är dock viktigt att i detta sammanhang påtala lagens intentioner att ge alla
som omfattas av lagen och har rätt till insatsen en verksamhet med god kvalitet.
För den enskilde betyder det också mycket att ha möjlighet att vistas i
olika miljöer och inte enbart vara hänvisad till bostaden. Kraft måste läggas
både på att utveckla den mer habiliterande delen av daglig verksamhet och
att underlätta för dem som har lönearbete som mål.
Kompetensfrågorna är också angelägna att lyfta fram. Det vore önskvärt
med en liknande satsning för att bredda och höja kompetensen hos personalen
som den som nyligen gjorts inom äldreomsorgen.41 I en tid när målgruppen
och kraven i den dagliga verksamheten förändras är kompetensutveckling
nödvändig. Detta gäller inte bara för personal inom daglig verksamhet
utan är ett generellt behov i all verksamhet för personer med insatser enligt
LSS.
Kvalitetsfrågorna är högst aktuella både ur ett samhällsperspektiv och för
den enskilde. Det finns i dag krav på att kvaliteten i verksamheten ska kunna
jämföras, och det är angeläget att konkret ta ställning till vilka indikatorer
som bör ligga till grund för att en sådan kvalitetsjämförelse ska vara möjlig.
41 Arbetet med den s.k. Kompetensstegen – en flerårig nationell satsning för att stödja kommunernas
långsiktiga kvalitets- och kompetensutvecklingsarbete inom vård och omsorg om
äldre vilken inleddes i januari 2005. Läs mer på www.kompetensstegen.se
4 5
Daglig verksamhet – vad och för vem?
Kartläggningen ger inte något svar på vad ökningen av antalet deltagare i
daglig verksamhet beror på, eller vilka funktionsnedsättningar de enskilda
deltagarna har. I enkätsvaren och vid hearingarna har dock framför allt tre
faktorer lyfts fram: att arbetsmarknaden har blivit tuffare, att fler får en diagnos
som kan berättiga till LSS-insatser, samt att Arbetsförmedlingen inte
prioriterar personer som tillhör LSS personkrets. Man bör dock observera
den kraftiga ökningen, särskilt av ungdomar som blir aktuella för daglig
verksamhet. En fråga är också vad som kan ingå i insatsen daglig verksamhet
och hur långt kommunens ansvar sträcker sig för att finna individuella
lösningar för den enskilde men också när andra aktörer bör ta vid. I ett läge
där en ytterligare utvidgning av målgruppen diskuteras finns behov av att
tydligare beskriva den dagliga verksamhetens mål och medel samt dess relation
till annan verksamhet och andra aktörer. Vissa delar av den dagliga
verksamheten kanske skulle vara starkare knuten till eller organiseras under
en annan huvudman, t.ex. Arbetsförmedlingen. Då kanske man skulle nå ett
bättre resultat när det gäller det övergripande målet om att fler personer med
funktionsnedsättning ska ha en plats i arbetslivet.
Ett helhetsperspektiv på arbete och daglig sysselsättning
Arbetslöshet och det faktum att allt fler personer med funktionsnedsättning,
särskilt de unga, hänvisas till en alternativ sysselsättning i stället för ett lönearbete
får inte reduceras till enbart en handikappolitisk fråga. Frågan är
och måste ses som det samhällsproblem den är. Daglig verksamhet och lönarbete
måste ses som delar i en helhet. Utvecklingen hittills innebär att de
olika formerna är som steg i en trappa men där stegen har blivit så stora att
de snarare fungerar som barriärer. Övergångar från daglig verksamhet till
den reguljära arbetsmarknaden är få, vilket medför att personer som har beviljats
daglig verksamhet riskerar att bli kvar i den dagliga verksamheten
även om de skulle klara ett lönearbete. Kommunen eller den dagliga verksamheten
kan inte ensam bidra till att den enskilde får möjlighet till en anställning
och ett lönearbete. Vikten av ett ökat och förbättrat samarbete mellan
de olika aktörerna inom arbetsmarknadspolitiken kan inte nog understrykas.
Det finns också strukturella problem som måste överbryggas. Ett exempel
är de olika aktörernas begränsade uppdrag som bör ses över. Arbetsförmedlingen
har en nyckelroll när det gäller att ge personer stöd i att få ett arbete.
Det borde även omfatta personer som i nuläget har en daglig verksamhet.
Specialistkompetens hos vägledarna och mer individuellt stöd i hela sökandeprocessen
för personer med funktionsnedsättning är nödvändiga inslag.
Om detta finns kan man nå framgång och motverka att fler personer med
funktionsnedsättning ställs utanför arbetsmarknaden.
Den undersökning som har gjorts vid Umeå universitet bygger på ett begränsat
material. Ändå visar den att ett strukturerat samarbete mellan kommunen,
Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan ger resultat och möjlighet
för fler personer med funktionsnedsättning att få ett lönearbete.
I kartläggningen framhåller flera verksamhetsföreträdare en hårdnande arbetsmarknad
som en orsak till att personer med funktionsnedsättning inte får
arbete på den reguljära arbetsmarknaden. På ett generellt plan är det viktigt
4 6
att den dagliga verksamheten är känd i lokalsamhället. Det kan underlätta
kontakten med näringslivet på orten. I 1989 års Handikapputredning föreslogs
att företag skulle vara skyldiga att tillhandahålla ett visst antal praktikplatser
för personer med funktionsnedsättningar. Det förslaget äger stor giltighet
även i dag. Enligt en undersökning genomförd av IFAU, Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering, har cirka 14 procent av arbetsgivarna
övervägt att anställa någon person med funktionsnedsättning de senaste fem
åren. Av dem som sedan valde att anställa personer med funktionsnedsättning,
uppgav en stor andel att de var mer nöjda med anställningarna än de
hade förväntat sig. Arbetsgivarna hade underskattat personernas arbetsförmåga
och överskattat risken för sjukfrånvaro. Ett större utbud av praktikplatser
kan därför troligen bidra till att minska fördomar och förändra negativa
attityder till personer med funktionsnedsättning.42
Företrädare för daglig verksamhet påpekar att när en person som haft daglig
verksamhet får ett arbete måste det finnas stöd till den personen och till
den nya arbetsplatsen. Många kommuner ger i dag stöd åt personer som har
en individuell placering, men stödet behövs även efter det att den enskilde
fått ett lönearbete. Det stöd som t.ex. en person med utvecklingsstörning
behöver på en arbetsplats är sällan begränsat till enbart arbetsprocessen,
utan omfattar ofta ett mer generellt stöd i situationer som personer utan
funktionsnedsättning kan hantera. Det påpekas också att stödet behövs över
lång tid eftersom det ständigt sker förändringar på en arbetsplats vilket kan
ge upphov till otrygghet och nya svårigheter. Frågan som hänger i luften är
vem som ska tillhandahålla detta stöd. I dag finns det ingen huvudman som
har ansvar för en sådan stödinsats.
Utökad målgrupp för daglig verksamhet
I förarbetena till LSS påtalas att även personkrets 3, dvs. personer med en
omfattande fysisk eller psykisk funktionsnedsättning, kan ha behov av daglig
verksamhet. Med hänvisning till det rådande stadsfinansiella läget fick
dock inte denna målgrupp samma rättigheter. Så snart som det statsfinansiella
läget medgav skulle dock även denna personkrets ges rätt till daglig
verksamhet.
Personer med psykisk funktionsnedsättning, liksom övriga personer i personkrets
3 som t.ex. unga med rörelsehinder, har alltså inte rätt till insatsen
daglig verksamhet enligt LSS. I dag kan kommunerna erbjuda dagverksamhet
enligt SoL vilket de också gör, sannolikt till ett stort antal personer.
Framför allt gäller det personer med psykisk funktionsnedsättning. Enligt en
kartläggning som gjordes 1997 i samband med Socialstyrelsens utvärdering
av psykiatrireformen uppgav kommunerna att 16 000 personer med psykisk
funktionsnedsättning deltog i sådan verksamhet. I dessa verksamheter var då
ca 2 000 personal anställda.
Rätten för personer med psykisk funktionsnedsättning att få daglig verksamhet
enligt LSS ska utredas, detta enligt ett tilläggsdirektiv till LSSkommittén.
42 Sköld, B. Delaktighet i arbetslivet. (Ur Brusén, P. och Printz, A. Handikappolitiken i praktiken,
(2006)
4 7
Om rätten till daglig verksamhet skulle komma att omfatta endast en del
av personkrets 3, dvs. personer med psykisk funktionsnedsättning, blir konsekvensen
att gruppen personer med omfattande fysisk funktionsnedsättning
fortfarande ställs utanför. Det är en grupp som i dag har stora svårigheter att
få ett lönearbete och även någon annan meningsfull sysselsättning.
När en utvidgning av målgruppen för daglig verksamhet enligt LSS diskuteras,
måste även de negativa inlåsningseffekter som beskrivits ovan tas i
beaktande.
4 8
4 9
Referenser
Propositioner
Prop. 1992/93:159 Om stöd och service till vissa funktionshindrade.
Prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare – en nationell handlingsplan
för handikappolitiken.
Socialstyrelsens författningssamling
Allmänna råd från Socialstyrelsen 1992:1 Daglig verksamhet och arbete.
SOSFS 2002:9 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om bostad
med särskild service för vuxna enligt 9 § 9 LSS.
SOSFS 2006:5 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om dokumentation
vid handläggning av ärenden och genomförande av insatser enligt
SoL, LVU, LVM och LSS.
SOSFS 2006:11 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem
för kvalitet i verksamhet enligt SoL, LVU, LVM och LSS.
Övriga publikationer från Socialstyrelsen
SoS-rapport 1990:32 En dörr har öppnats – om arbete och sysselsättning för
dem som aldrig fick tillträde.
SoS-rapport 1997:4 Steget före arbete.
Instrument för att mäta kvalitet inom daglig verksamhet (LSS).
Effekter av psykosociala insatser för personer med schizofreni eller bipolär
sjukdom – En sammanställning av systematiska översikter Institutet för
utvecklig av metoder i socialt arbete, IMS. (2007)
Ej verkställda beslut och domar enligt LSS och SoL 2006. (2007)
Statistik socialtjänst 2007:2 Funktionshindrade personer – insatser enligt
LSS år 2006.
Handikappomsorg – Lägesrapporter 2006. (2007)
Insatser och stöd till personer med funktionsnedsättning – Lägesrapport
2007. (2008)
God kvalitet i Socialtjänsten. (2008)
Övrig litteratur
Ericsson, K. (2003) Daglig verksamhet: En omsorgsform under utveckling.
Rapport presenterad vid en ”forskarstafett” i Uppsala våren 2003. Program
handikapp och omsorg. Pedagogiska institutionen, Uppsala universitet.
Grunewald, K. (2002) Habersättningen – en dyster historia Intra, nr 4.
5 0
Kronkvist, M. (2006) Sysselsättning för vuxna med utvecklingsstörning –
Om verksamheters utveckling och skiftningar i ambition att närma sig
öppna arbetsmarknaden. Uppsats på masternivå. Sektionen för hälsa
och samhälle, Högskolan Halmstad.
Sköld, B. (2006) Delaktighet i arbetslivet. Ur Brusén och Printz, Handkappolitiken
i praktiken, Gothia Förlag.
Länsstyrelserna i Blekinge, Kalmar, Kronoberg och Skåne län, (1999) Daglig
verksamhet, LSS.
RFV analyserar 2002:10, Vårdbidragen ökar – en kartläggning av orsakerna.
RFV anser 2003:2, Ökning av antalet vårdbidrag – perspektiv från flera
myndigheter.
Statistiska centralbyrån (2005) Funktionshindrades situation på arbetsmarknaden
– 4:e kvartalet 2004.
Statistiska centralbyrån (2007) Funktionshindrades situation på arbetsmarknaden
– 4:e kvartalet 2006.
Länsstyrelserna (2007) Riktlinjer – till hjälp eller stjälp?
Lundberg, C. Persson, S. (2008) Vad hände sen? – en uppföljningsstudie av
ungdomar som gått ut gymnasiesärskolan. D-uppsats planerad examination
våren 2008. Institutionen för socialt arbete, Umeå universitet
5 1
Bilagor
Bilaga 1. Metod
Två enkätstudier och tre hearingar
Inom ramen för projektet har två enkätstudier och tre hearingar genomförts.
Enkätstudien genomfördes i två steg. I första steget skickades en enkät
(enkät A) till landets kommuner med övergripande frågor om insatsen daglig
verksamhet enligt 9 § 10 LSS. Denna enkät skickades till chef med övergripande
ansvar för daglig verksamhet i kommunen. I samband med denna
enkät ombads kommunerna förteckna adresser till de dagliga verksamheter
som fanns i kommunen (enkät B). I ett andra steg skickades en enkät (enkät
C) direkt till dagliga verksamheter i ett urval av 80 kommuner med frågor
om verksamheternas inriktning m.m. Antal kommuner som ingår i urvalet
bygger på vad som bedömdes vara tillräckligt för att kunna få ett statistiskt
godtagbart material. I de utvalda kommunerna ingick 886 kommunala och
130 enskilda dagliga verksamheter.
Båda enkäterna har bearbetats statistiskt. När det finns signifikanta skillnader
redovisas detta.
Även om det i enkäterna förekom frågor med fria svar ger en enkät relativt
begränsad möjlighet för den person som fyller i att själv ta upp sådant
som den tycker är väsentligt. För att ge möjlighet till detta och för att kunna
gå djupare in på vissa frågeområden hölls tre hearingar. Resultatet av enkätstudie
och hearingar kompletteras av resultat från andra undersökningar.
Till projektet har en referensgrupp varit knuten. I den ingick representanter
från kommuner, länsstyrelser, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL)
och brukarorganisationer. Personer som har ingått i denna referensgrupp
redovisas i bilaga 4.
Magnus Tideman, docent i Socialt arbete vid Högskolan i Halmstad, har
bidragit med stöd i metodarbetet.
Fakta om enkät till chefer med övergripande ansvar (enkät A)
Enkät A innehåller 21 frågor. De handlar om:
- • kommunens organisation
- • eventuella ersättningar eller förmåner vid deltagande i daglig verksamhet
- • hur resor till och från daglig verksamhet utförs
- • hur många timmar kommunerna erbjuder insatsen
- • beslutsprocessen
- • samverkan
- • antalet personer med beslut om insatsen.
5 2
Enkäten avslutas med tre öppna frågor där kommunerna fick möjlighet att
redogöra för eventuella behov av förändring, sådant som varit särskilt framgångsrikt
eller välfungerande och sådant som varit särskilt problematiskt.
Enkät A skickades i mitten av januari elektroniskt till Sveriges samtliga
kommuner med uppmaningen att den skulle vidarebefordras till en chef med
övergripande ansvar för daglig verksamhet i kommunen/stadsdelsförvaltningen.
I mitten av februari skickades en påminnelse elektroniskt till de kommuner
eller stadsdelar som i hade besvarat enkäten. Under mars månad sökte
utredare per telefon ansvariga tjänstemän i kommuner eller stadsdelsförvaltningar
som ännu inte bevarat enkäten.
265 av landets 290 kommuner besvarade enkäten, tre kommuner hade
meddelat att de inte hade för avsikt att besvara enkäten och svar saknades
från ytterligare 22 kommuner.
I sammanställning av resultatet från enkät A redovisas svar från samtliga
kommuner samt från olika kommuntyper. Följande redovisningsgrupper
används:
Totalt samtliga kommuner
Stora Stockholm, Göteborg och Malmö
Mellan kommuner > 30 000 invånare
Små kommuner < 30 000 invånare
Hög kommuner som ligger över åttionde percentilen på variabeln
kostnad för daglig verksamhet 2005/antal personer med beslut.
Låg kommuner som ligger under tjugonde percentilen på variabeln
kostnad för daglig verksamhet 2005/antal personer med beslut.
Bortfallet varierar lite mellan olika frågor men är ungefär så här i de olika
kommuntyperna enlig ovan:
Totalt 9 procent
Stora 9–10 procent
Mellan 4–5 procent
Små 11–12 procent
Hög 9 procent
Låg 9 procent
Fakta om enkät till personal inom daglig verksamhet (enkät C)
Enkät C innehöll 21 frågor. De handlade om:
- • verksamhetens inriktning
- • inflytande
- • samarbete
5 3
- • habilitering och rehabilitering
- • kognitivt stöd/begåvningsstöd
- • ledning och personal
- • antalet personer i verksamheten.
De som bevarade enkäten fick även möjlighet att med fria svar beskriva vad
som krävs för att deltagare i daglig verksamhet ska ha möjlighet att gå vidare
till någon form av skyddat arbete eller arbete på öppna arbetsmarknaden,
sådant som har varit eller är särskilt framgångsrikt och välfungerande samt
sådant som är särskilt problematiskt.
Enkät C skickades som pappersenkät med bifogat svarskuvert under maj
månad. Under slutet av maj och juni månad genomfördes arbete med påminnelser
genom nya brev, telefonsamtal och e-post.
Stratifiering och urval
Urvalet av dagliga verksamheter är ett stratifierat klusterurval av samtliga
daglig verksamheter i Sverige. Till att börja med ett gjordes ett urval av
kommuner. Därefter identifierades vilka dagliga verksamheter som fanns i
de utvalda kommunerna. Samtliga dessa verksamheter i de utvalda kommunerna
ingick i urvalet.
Urval av kommuner
Landets samtliga kommuner delades in i tre grupper efter kommunernas
befolkningsstorlek. I en grupp, som omfattar storstäderna Stockholm, Göteborg
och Malmö, ingår alla tre kommunerna i urvalet. I övriga grupper sorterades
kommunerna efter kommunkod, varefter ett systematiskt urval med
slumpmässig start drogs. Det systematiska urvalet garanterar en spridning
av de utvalda kommunerna över riket. Samtidigt som det är ett slumpmässigt
urval där varje daglig verksamhet har möjlighet att ingå i urvalet och
sannolikheten att ingå urvalet är känd.
Grupp Antal kommuner
i populationen
Antal kommuner
i urvalet
Storstäder 3 3
Kommuner > 30 000 inv. 78 39
Kommuner < 30 000 inv. 209 38
Totalt 290 100
Urval av dagliga verksamheter
För de utvalda kommunerna togs en förteckning fram över samtliga daglig
verksamheter som fanns i dessa kommuner. Vilka kommunala verksamheter
som fanns hade kommunerna rapporterat in i en speciell enkät (enkät B). En
förteckning över vilka enskilda verksamheter som fanns i kommunerna
hämtades från länsstyrelsernas och Socialstyrelsens register Natilos. Av
5 4
dessa förteckningar framgick att inte alla kommuner i urvalet hade enskild
verksamhet och att ett fåtal kommuner inte hade kommunal verksamhet utan
enbart enskild verksamhet. I samband med att enkäterna samlades in framkom
det vidare att vissa verksamheter som fanns med på utskickslistan inte
var daglig verksamhet som skulle ingå i undersökningen och togs bort ifrån
urvalet. Det slutliga urvalet framgår av nedanstående tabell:
Stratum Grupp Regi Antal kommuner
i urvalet
Antal daglig verksamheter
i urvalet
1 Storstäder Kommunal 3 194
2 Kommuner > 30 000
inv.
Kommunal 38 531
3 Kommuner < 30 000
inv.
Kommunal 37 112
4 Storstäder Enskild 2 56
5 Kommuner > 30 000
inv.
Enskild 18 49
6 Kommuner < 30 000
inv.
Enskild 8 11
Estimation
De mått som huvudsakligen har skattats har varit andelar. Det har gällt andelen
verksamheter som har en viss egenskap eller andel personer i verksamheten
som får del av en viss aktivitet.
Svaren från de olika daglig verksamheterna har vägts samman till att gälla
skattningar av hur det ser ut för landets samtliga daglig verksamheter, för
kommunala verksamheter samt för enskilda verksamheter. Eftersom dessa
skattningar baseras på ett urval av dagliga verksamheter finns det en osäkerhet
i skattningarna (urvalsfel). Men då urvalet är ett slumpmässigt urval
där varje daglig verksamhet har en känd sannolikhet att ingå i urvalet kan
urvalsfelet beräknas. Urvalsfelet beskrivs med ett konfidensintervall. Konfidensintervallet
i detta fall innebär att ett intervall beräknat på ett slumpmässigt
valt urval har 95 procents sannolikhet att täcka det riktiga värdet.
Bortfall
Det var fem kommuner som inte rapporterade in vilka kommunala dagliga
verksamheter som fanns i kommunen. Till dessa kommunala verksamheter
skickades aldrig någon enkät och de utgör därför ett bortfall. Vidare är det
ett antal verksamheter som inte har besvarat enkäten. Sammantaget motsvarar
detta bortfall 22 procent av alla verksamheter. För de kommunala verksamheterna
är bortfallet 20 procent och för de enskilda verksamheterna 28
procent. Dessutom tillkommer ett mindre bortfall på enstaka frågor.
I beräkningarna har bortfallet bortfallskompletterats. Separata bortfallskompletteringar
har gjorts för kommunala respektive enskilda verksamheter.
De verksamheter som har besvarat enkäten i en kommun har räknats upp till
att gälla samtliga verksamheter i den kommunen. I de fall inte någon verk5
5
samhet i en kommun har besvarat enkäten har bortfallet ersatts genom medelvärdet
av data från övriga dagliga verksamheter i samma stratum som
den kommun som har totalt bortfall.
Om dagliga verksamheter med bortfall avviker från övriga verksamheter
ger denna metod ett fel. Generellt bör skattningar med stora bortfall, större
än tio procent, tolkas med försiktighet.
Mätfel
Ett mätfel uppstår då en angiven uppgift avviker från det sanna värdet. Detta
kan uppstå om t.ex. en fråga är formulerad så att den kan missförstås. Uppgiftslämnaren
kan också medvetet lämna ett felaktigt svar. Uppgiften kanske
inte finns tillgänglig utan har uppskattats.
För att minska mätfelen har det insamlade materialet granskats. I samband
med denna granskning har ett flertal kontakter tagits med uppgiftslämnarna
och fel har kunnat rättas till.
Svar på öppna frågor
I samtliga enkäter finns det några öppna frågor. Svaren på dessa frågor går
därför inte att tolka med exakthet.
Efter åtskilliga genomläsningar har svaren kunnat kategoriseras i grupper
och undergrupper. Exempel är där svarspersonen under fråga 21 i enkät A
ombads beskriva något inom verksamheten som upplevs särskilt problematiskt.
Att det finns problem kring verksamhet för deltagare med autismliknande
tillstånd har kommit fram i ungefär en tredjedel av enkätsvaren. Detta
har uttryckts på många olika sätt men med en liknande innebörd. Svarspersonerna
har till exempel skrivit att de har svårigheter att hitta lämplig verksamhet
för personer med Aspergers syndrom och att de nya diagnosgrupperna
ställer annorlunda krav på kunskap hos personalen. För att säkerställa
vad som menas med nya diagnosgrupper har det kontrollerats genom förtydligande
telefonsamtal. I rapporten sammanfattas svaren med att personer
med autismliknande tillstånd, ställer nya krav på verksamhet och kunskap
hos personal.
Bakgrundsfakta om hearingar
I kartläggningen genomfördes tre gruppdiskussioner, så kallade hearingar.
Syftet var att få en djupare och mer nyanserad bild av daglig verksamhet
utifrån tre perspektiv, brukarens, verksamhetens och personalens. Alla tre
hearingar har ägt rums på Socialstyrelsen i Stockholm och projektansvariga
samt representanter från Socialstyrelsen har varit med vid samtliga tillfällen.
Deltagarna har innan träffen ombetts förbereda sig med några grundläggande
frågeställningar. Bandupptagning har gjorts vid samtliga tillfällen och
efter utskrift har det som kommit fram kategoriserats på ett liknande sätt
som de öppna svaren i enkäterna. Deltagare från de tre träffarna redovisas i
bilaga 5.
Resultat från enkäter och hearingar redovisas tillsammans och analyseras
i rapporten. Det som har kommit fram vid hearingen med deltagarna i daglig
verksamhet gav ett något annorlunda resultat medan resultatet från de två
5 6
hearings med verksamhetschefer och personal i stort bekräftade vad som
kommit fram i enkäten. Naturligtvis finns det vissa svagheter i analysen av
öppna svar och diskussioner. Deltagarna kan i viss mån ha påverkats av enkätfrågorna.
Hearing I
Till den första hearingen bjöds deltagare i daglig verksamhet in, genom föreningarna
Grunden och FUB Klippan. Sammanlagt inbjöds elva personer
(tillsammans med två personal och coacher). Huvudtemat vid denna hearing
var innehåll i daglig verksamhet, inflytande och medbestämmande.
Hearing II
Vid den andra hearingen deltog verksamhetschefer för daglig verksamhet
från nio kommuner. De tre storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö,
tre mellanstora kommuner och tre små kommuner var representerade. Huvudtemat
för dagen var ökningen av antalet personer med beslut om daglig
verksamhet och orsaker till och konsekvenser av denna ökning. Vidare diskuterades
strategier för ökad delaktighet i samhället samt andra frågor som
rör daglig verksamhet.
Hearing III
Till hearing tre bjöds personal och arbetsledare in, som arbetar direkt i daglig
verksamhet. Representanter från nio kommuner deltog (de tre storstäderna
Stockholm, Göteborg och Malmö) tre mellanstora kommuner och tre små
kommuner deltog. Därutöver deltog personal från två enskilda dagliga verksamheter,
en stor och en mindre. För att få bredd på diskussionen bjöds personerna
med erfarenhet från olika former av verksamhet in: traditionell
verksamhet, verksamhet för personer med autismliknande tillstånd, individintegrerad
verksamhet och utflyttad verksamhet. En person representerade
en kommun som tidigare haft ett stort vårdhem.
5 7
Bilaga 2. Referensgrupp
Följande personer har deltagit i referensgrupp:
Anna Ingmanson, Sveriges Kommuner och Landsting
Ann-Helen Dahlqvist, Gävle kommun
Allan Lindkvist, Länsstyrelsen Stockholms län
Kerstin Lamberg, Riksföreningen autism (RFA)
Ingela Stade, Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna
(FUB)
Stefan Kragell, Hjärnskadeförbundet hjärnkraft
Bilaga 3. Deltagarlista hearingar om
daglig verksamhet
Hearing I
Marie Håkansson, FUB Klippan
Anders Peterson, FUB Klippan
Anette Strandberg, FUB Klippan
Bosse Nahlbom, FUB Klippan
Bengt Lövgren, FUB Klippan
Henrik Eriksson, FUB Klippan
Hanna Childs, FUB Klippan
Viktoria Sjöström, FUB Klippans sekreterare
Malin Asztely, Grunden
Jane Ghardi, Grunden
Peter Mattsson, coach Grunden
Peter Brusén, Socialstyrelsen
Martin Kronkvist, Socialstyrelsen
Tora Nissen, Socialstyrelsen
Ulla Clevnert, Socialstyrelsen
Elisabet Björquist, Socialstyrelsen
Hearing II
Annelie Bengtsson, Östersunds kommun
Annelie Snis, Göteborgs stad
Carina Eriksson, Uppsala kommun
Gertrud Svensson, Sigtuna kommun
Gunilla Källqvist, Stockholms stad
5 8
Hans Kers, Rättviks kommun
Lena Nyström, Malmö stad
Lena Westerdahl, Sölvesborgs kommun
Siv Deleryd Hedström, Hammarö kommun
Magnus Tideman, Högskolan i Halmstad
Martin Kronkvist, Socialstyrelsen
Elisabet Björquist, Socialstyrelsen
Tora Nissen, Socialstyrelsen
Hearing III
Margareta Vigren, Vännäs kommun
Anders Sjöholm, Malmö stad
Maria Edelswärd-Karlsson, Helsingborgs stad
Eva Gustavsson, Göteborgs stad
Kerstin Hallberg, Motala kommun
Ronny Österberg, Varbergs kommun
Susanne Forsell, Betaniahemmet i Göteborg
Lennart Stenqvist, Victoriagården i Nyköping
Jonas Eriksson, Norrtälje
Inger Mesterton, Stockholms stad
Peter Brusén, Socialstyrelsen
Tora Nissen, Socialstyrelsen
Martin Kronkvist, Socialstyrelsen
Elisabet Björquist, Socialstyrelsen
1
Enkät A
Instruktion för att fylla i enkäten
1. Du måste ha svarat ”Ja” eller ”Aktivera” om du fått en fråga om makron när du öppnade enkäten.
2. Spara enkäten i din dator (ge filen ett unikt namn där Din kommuns/kommundels namn ingår
(Helsingborg Lss Enkät A).
3. Fyll i enkäten (klicka dig fram med musen/tabtangenten). Undvik semikolon och retur (nytt stycke) när
du skriver in text. Antalsvärden/krontal ska fyllas i med siffror.
4. Spara
5. E-posta den ifyllda enkäten som bifogad fil till: lss-a@socialstyrelsen.se senast den 5 feb 07
Inledande uppgifter
Kommun/stadsdel
Uppgiftslämnare
Befattning
Telefon
E-post
Definitioner av begrepp i enkäten
LSS Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.
SoL Socialtjänstlagen (2001:453).
Daglig verksamhet Här avses insatsen daglig verksamhet enligt 9 § 10 LSS.
Dagverksamhet bistånd i form av sysselsättning, gemenskap, behandling eller
rehabilitering under dagtid utanför den egna bostaden enligt
SoL
Habiliteringsersättning Den ersättning som flertalet kommuner betalar till enskilda som
deltar i daglig verksamhet, ofta kallad habiliteringsersättning.
Kommunal regi I kommunal regi ingår verksamheter som är utflyttade (enskilt
eller i grupp) på t ex ett företag eller till en förening men där
kommunen har ansvaret för den dagliga verksamheten.
Tillståndspliktig daglig
verksamhet i enskild
regi.
Verksamhet som bedrivs av bolag, förening, samfällighet,
stiftelse eller enskild individ efter tillstånd av länsstyrelse. Här
ingår också verksamhet som bedrivs på entreprenad.
Kommuner benämner personer som har insatsen daglig verksamhet olika. I denna enkät
används de begrepp som förekommer i propositionen till LSS nämligen den enskilde och
personer som har daglig verksamhet.
2
Kommunens organisation
1. Vem ansvarar för beslut om daglig verksamhet enligt LSS i er kommun/stadsdel?
Socialnämnd
Socialförvaltning
Äldre- och handikappnämnd
Äldre- och handikappförvaltning
Egen handikappnämnd
Egen handikappförvaltning
Stadsdelsnämnd
Stadsdelsförvaltning
Annan, ange vilken:
2. Vem ansvarar för utförandet av daglig verksamhet enligt LSS i er
kommun/stadsdel?
Socialnämnd
Socialförvaltning
Äldre- och handikappnämnd
Äldre- och handikappförvaltning
Egen handikappnämnd
Egen handikappförvaltning
Stadsdelsnämnd
Annan, ange vilken:
3. Är er kommun/stadsdel organiserad med s.k. beställare och utförande?
Ja, kommunen har uppdelat mellan s.k. beställare- och utförandenämnd/ beställare- och
utförandeförvaltning (eller motsvarande).
Nej kommunen har ingen sådan uppdelning.
4. Finns det verksamheter där personer som har beslut om daglig verksamhet enligt
LSS arbetar i samma grupp som personer med beslut om dagverksamhet enligt
SoL?
Ja
Nej
3
5. Vilka ersättningar/förmåner utgår vid deltagande i daglig verksamhet?
Ett eller flera alternativ kan anges.
Habiliteringsersättning, ange kronor per hel arbetsdag: 36 kronor
Fri lunch
Inget av ovanstående
Annat ange vad:
6. Hur utförs resor till och från den dagliga verksamheten?
Ett eller flera alternativ kan anges.
Den enskilde reser med allmänna kommunikationer
Resor utförs av taxi, färdtjänst eller liknande
Personal från daglig verksamhet eller boendet skjutsar den enskilde
Resor utförs på annat sätt
7. Betalar den enskilde något för resor till och från daglig verksamhet?
Ett eller flera alternativ kan anges
a) För resor med allmänna kommunikationer
Ja
Nej
b) För resor med taxi, färdtjänst eller liknande
Ja
Nej
c) För skjuts som utförs av personal från daglig verksamhet eller boende
Ja
Nej
8. Hur många timmar per arbetsdag erbjuder Er kommun den enskilde att delta i daglig
verksamhet?
Vi avser här hur många timmar den enskilde maximalt har möjlighet till. Vi är medvetna om
att detta sällan gäller samtliga personer med insatsen eftersom insatser ofta utformas
individuellt.
8 timmar eller mer
7-8 timmar
6-7 timmar
Mindre än sex timmar
4
Antal personer med verkställda beslut om daglig verksamhet
9. Hur många personer hade mätdagen 1:a oktober 2006 verkställda beslut om daglig
verksamhet fattade av er kommun/stadsdel?
a) personer
Varav
b) personer i daglig verksamhet i egen kommunal regi
c) personer i daglig verksamhet i annan kommuns regi
d) personer i tillståndspliktig daglig verksamhet i enskild regi
10. Hur många av personerna i fråga 9a hade en individuell (s.k. individintegrerad)
placering på ett företag/ förening/ kommunal arbetsplats eller liknande?
personer
11. Finns det personer som har beviljats insatsen daglig verksamhet 2006-10-01 eller
tidigare där beslutet vid dagens datum inte är verkställt?
Ja, ange antal: personer
Nej
12. Om ja på ovanstående fråga, vad är orsaken/orsakerna till detta?
Beslutsprocessen
13. Tidsbegränsas beslut om daglig verksamhet i er kommun/stadsdel?
Ja, till ett år eller mindre.
Ja, till mer än ett år.
Nej
14. Hur länge följer LSS-handläggaren vanligtvis ärendet efter det att beslut om
insatsen daglig verksamhet har fattats?
LSS-handläggaren avslutar kontakten när beslutet är fattat.
LSS-handläggaren avslutar kontakten när personen fått plats i daglig verksamhet.
LSS-handläggaren fortsätter kontakten och gör uppföljningar minst en gång per år.
LSS-handläggaren fortsätter och gör uppföljningar mer sällan än en gång per år.
5
Samverkan
15. Sker samverkan på övergripande organisatorisk nivå mellan daglig verksamhet
och någon eller några av nedanstående?
Med övergripande organisatorisk nivå avses t ex möten på chefsnivå
Ja Nej
Kommunens/stadsdelens
boendeverksamhet för personer med
funktionshinder
Kommunens/stadsdelens äldreomsorg
Kommunens/stadsdelens individ och
familjeomsorg
Gymnasiesärskolan
Arbetsförmedlingen
Försäkringskassan
Näringslivet
Andra myndigheter om ja, ange vilka:
6
Tillbakablickande bedömning
16. Hur har antalet personer inom daglig verksamhet i er kommun/stadsdel förändrats
jämfört med 1996?
Antalet personer har minskat
Antalet personer har varit oförändrat
Antalet personer har ökat
17. Vad är enligt din bedömning orsaken till detta
18. Hur många personer med insatsen daglig verksamhet i er kommun/stadsdel har
under den senaste femårsperioden gått vidare till någon form av skyddat arbete
eller till arbete på öppna arbetsmarknaden?
personer
Avslutande frågor
19. Inom vilket eller vilka områden ser ni behov av förändring av daglig verksamhet
under kommande år?
20. Beskriv något inom daglig verksamhet i er kommun/stadsdel som har varit särskilt
framgångsrikt eller välfungerande.
21. Beskriv något inom daglig verksamhet i er kommun/stadsdel som ni ser som
särskilt problematiskt.
1
Till lokalt ansvarig arbetsledare/personal
inom daglig verksamhet
Inledande uppgifter
Kommun
Namn på den dagliga verksamheten:
Uppgiftslämnarens namn:
Befattning:
Telefon:
E-post:
Enkäten avser endast den verksamhet som anges ovan! Denna verksamhet
benämns i enkäten er verksamhet.
Frågorna avser förhållanden i er verksamhet den 1 oktober 2006. Om inget
datum anges avses förhållanden under 2006.
Definitioner
LSS Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.
LASS Lag (1993:389) om assistansersättning.
Daglig verksamhet Här avses insatsen daglig verksamhet enligt 9 § 10 LSS.
Kommuner benämner personer som har insatsen daglig verksamhet olika. I detta sammanhang
används de begrepp som förekommer i propositionen till LSS nämligen den enskilde eller
personer som har daglig verksamhet.
2
Frågor om er verksamhet
1. Hur många personer med beslut om daglig verksamhet ingick i er verksamhet den 1
oktober 2006?
Här avses samtliga personer som ingick i verksamheten oavsett om de var närvarande den
aktuella dagen eller inte.
_______ (antal personer)
2. Fanns det personer från andra kommuner som den 1 oktober 2006 hade beslut om
daglig verksamhet som verkställdes i er verksamhet?
Här avses samtliga personer från andra kommuner oavsett om de var närvarande den
aktuella dagen eller ej.
_ Ja
_ Nej, gå till fråga 4
3. Om ja på fråga 2, från vilka kommuner och hur många personer?
Kommun 1 Antal personer:
Kommun 2 Antal personer:
Kommun 3 Antal personer:
Kommun 4 Antal personer:
Kommun 5 Antal personer:
Kommun 6 Antal personer:
Kommun 7 Antal personer:
Kommun 8 Antal personer:
Kommun 9 Antal personer:
Kommun 10 Antal personer:
4. Var er verksamhet den 1 oktober 2006 indelad i mindre grupper?
_ Ja, ange antal grupper:________
_ Nej
3
5. Riktade sig er verksamhet den 1 oktober 2006 till någon eller några särskilda
målgrupper?
_ Ja
_ Nej, alla som hade rätt till daglig verksamhet enligt LSS var välkomna
6. Om ja i fråga 5, till vilken eller vilka målgrupper riktade sig er verksamhet
den 1 oktober 2006?
_ Personer med utvecklingsstörning
_ Personer med autism
_ Personer med både utvecklingsstörning och autism
_ Personer med Aspergers syndrom
_ Personer med förvärvad hjärnskada
_ Annan målgrupp, ange vilken:___________________________________________
7. Vilken var den huvudsakliga inriktningen i er verksamhet den 1 oktober 2006?
Ange ett eller flera alternativ.
_ Bageriverksamhet _ Hunddagis _ Sinnesstimulering
_ Bild/måleri _ Industriarbeten _ Snickeri
_ Bilvård _ Konferensservice _ Textil
_ Butik _ Kontorsarbete _ Trädgård
_ Café _ Kök- och restaurang _ Tvätteri
_ Dans _ Legoarbete _ Vaktmästeri
_ Djurskötsel _ Lokalvård _ Återvinning
_ Drama _ Media _ Annat, ange vad:________
_ Fastighetsskötsel _ Musik
8. Vilken eller vilka aktiviteter kompletterade den huvudsakliga inriktningen
i er verksamhet den 1 oktober 2006?
Vi avser här aktiviteter under arbetstid av mer tillfällig karaktär där den enskilde eller
arbetsgruppen gör en paus i ordinarie aktivitet för att göra något annat.
Ange ett eller flera alternativ.
_ Bad _ Film _ Ridning
_ Bild/måleri _ Gymnastik _ Sinnesstimulering
_ Butik _ Högläsning _ Snickeri
_ Café _ Industriarbeten _ Studiecirklar
_ Dans _ Lokalvård _ Textil
_ Data _ Massage _ Tidningsläsning
_ Djurskötsel _ Media _ Trädgård
_ Drama _ Musik _ Vuxenutbildning (särvux)
_ Fastighetsskötsel _ Promenad _ Återvinning
_ Annat, ange vad:_______
4
Frågor om inflytande
9. Har er verksamhet under år 2006 haft gemensamma träffar för personerna som har
daglig verksamhet där de haft möjlighet till påverkan och ha inflytande över
verksamhetens innehåll och utformning?
_ Ja
_ Nej
Om nej, ange orsaken till detta:_______________________________________________
________________________________________________________________________
10. Förekom det under år 2006 möte/möten med varje enskild där hans eller hennes
dagliga verksamhet följdes upp och planerades?
_ Ja
_ Nej, ange varför: ________________________________________________________
Frågor om samarbete
11. Ange med vilka er verksamhet har samarbetat på individnivå under 2006 och
uppskatta antalet personer som samarbete har gällt:
Med samarbete på individnivå menar vi kontakter där personal inom daglig verksamhet har
kontakt med annan personal kring den enskilde.
LSS-handläggare
Uppskatta antalet personer i er dagliga verksamhet:_____
Boende för personer med funktionshinder
Uppskatta antalet personer i er dagliga verksamhet:_____
Hemtjänst
Uppskatta antalet personer i er dagliga verksamhet:_____
Landstingets habiliteringsverksamhet
Uppskatta antalet personer i er dagliga verksamhet:____
Arbetsförmedlingen
Uppskatta antalet personer i er dagliga verksamhet:_____
Samhall
Uppskatta antalet personer i er dagliga verksamhet:_____
Försäkringskassan
Uppskatta antalet personer i er dagliga verksamhet:_____
Med näringslivet
Uppskatta antalet personer i er dagliga verksamhet:____
Annan: __________________________________
Uppskatta antalet personer i er dagliga verksamhet:_____
5
Frågor om habilitering och rehabilitering
12. Fick någon person habilitering/rehabilitering av sjukgymnast
i er dagliga verksamhet under 2006?
Ja
Nej
Om ja, av vem var sjukgymnasten anställd?
Kommun
Landsting
Vet ej
13. Fick någon person habilitering/rehabilitering av arbetsterapeut
i er dagliga verksamhet under år 2006?
Ja
Nej
Om ja, av vem var arbetsterapeuten anställd?
Kommun
Landsting
Vet ej
14. Fick någon person habilitering/rehabilitering av logoped
i er dagliga verksamhet under 2006?
Ja
Nej
Vet ej
Om ja, av vem var logopeden anställd?
Kommun
Landsting
Vet ej
6
15. Används kognitivt stöd/begåvningsstöd i er verksamhet?
Med kognitivt stöd avses t ex stöd och hjälpmedel för minnet, tänkandet och kommunikation.
_ Ja
_ Nej
Om ja, vilket sorts stöd används?
Markera även om stödet är personligt föreskrivet eller om det finns som utrustning i er
dagliga verksamhet
Som personligt föreskrivet Som utrustning i
hjälpmedel verksamheten
Planerings-/strukturstöd
Tidsstöd
Påminnelsestöd
Minnesstöd
Samtals-/
kommunikationsstöd
Övrigt stöd,
ange vilket/vilka: _______________________________________________
______________________________________________________________
16. Fanns det personer som den 1 oktober 2006 hade personlig assistans enligt LSS eller
LASS och där den personliga assistenten var med den enskilde i er dagliga verksamhet?
Här avses samtliga personer som hade en personlig assistent som var med i den
dagliga verksamheten oavsett om de var närvarande den aktuella dagen eller ej.
_ Ja, ange antal personer:____________
_ Nej
Frågor om ledning och personal
17. Vilken högsta utbildningsnivå hade den lokalt ansvarige arbetsledaren
för er verksamhet den 1 oktober 2006?
_ Grundskoleutbildning
_ Gymnasieutbildning
_ Högskoleutbildning (minst 80p)
18 . Vilken inriktning på utbildningen hade den lokalt ansvarige arbetsledaren
för er verksamhet den 1 oktober 2006?
_ Vård-, social- eller omsorgsutbildning
_ Hantverksutbildning
_ Pedagogisk utbildning
_ Annan utbildning, ange vilken:____________
_ Inriktning inte är känd
7
19. Hur många heltidstjänster och anställda fanns i er verksamhet den 1 oktober 2006?
Här avses antal tjänster omräknade till heltidstjänster.
Exempel: fem personer var anställda varav en arbetade 75 % och resten 100%. Detta skrivs
4,75.
a) Totalt antal heltidstjänster:_________
b) Totalt antal anställda personer:________
c) Varav kvinnor:_________
d) Varav män:________
20. Hur många av de anställda den 1 oktober 2006 arbetade direkt med personer som
hade daglig verksamhet?
Antal:_________
21. Vilken titel har de som arbetar direkt med personer som hade daglig verksamhet?
__________________________
22. Vilken högsta utbildningsnivå hade de anställda som arbetade direkt med personer
som hade daglig verksamhet under år 2006?
Antal anställda med grundskoleutbildning: ____________
Antal anställda med gymnasieutbildning: ______________
Antal anställda med högskoleutbildning (minst 80p): _________
23. Vilken inriktning hade de med gymnasium eller högskola som högsta utbildning?
Antal anställda med vård-, social- eller omsorgsutbildning:______________
Antal anställda med hantverksutbildning:_________
Antal anställda med pedagogisk utbildning: _________
Antal anställda med annan utbildning: _____ samt ange vilken/vilka:
___________________________________________________________________
Antal anställda vars inriktning inte är känd: __________
8
24. Hur många av de anställda som arbetade direkt med personer som hade daglig
verksamhet deltog under år 2006 i utbildning genom arbetsgivarens försorg?
Här avses utbildning relaterad till arbetsuppgifterna och som varat sammanlagt minst två
arbetsdagar.
Ange antal personer:____________
25. Fick personalen som arbetade direkt med personer som hade daglig verksamhet
under år 2006 handledning?
_ Ja, av arbetsledaren.
_ Ja, av extern handledare.
_ Nej
Till sist…
26. Finns det inom er verksamhet personer som ni anser skulle ha möjlighet att gå
vidare till någon form av skyddat arbete eller till arbete på öppna arbetsmarknaden?
_ Ja, ange antal personer:____________
_ Nej
Om ja, vad krävs för att en sådan övergång ska bli möjlig?
…………………………………………………………………………………………………
…………………………………………………………………………………………………
…………………………………………………………………………………………………
…………………………………………………………………………………………………
27. Hur har antalet personer i er dagliga verksamhet förändrats under de senaste fem
åren?
Antalet personer har varit oförändrat
Antalet personer har minskat
Antalet personer har ökat
Verksamheten fanns ej för fem år sedan
Om minskning eller ökning, beskriv hur det har påverkat er dagliga verksamhet:
_____________________________________________________________________
_____________________________________________________________________
_____________________________________________________________________
_____________________________________________________________________
9
28. Beskriv något inom er dagliga verksamhet som har varit/är särskilt
framgångsrikt eller välfungerande: __________________________________________
_________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________
29. Beskriv något inom er dagliga verksamhet som är särskilt problematiskt:
__________________________________________________________________
__________________________________________________________________
__________________________________________________________________
__________________________________________________________________
Tack för din medverkan!
Posta det ifyllda formuläret i bifogat svarskuvert senast den 2007-05-21
Postat i Uncategorized
